Kategori: Uncategorized

21 december 2024

FC Schalke 04 1995/96

Schalke 04 inledde säsongen 1995/96 med att besegra Köln med 1–0 borta. Under hösten blev det sedan ytterligare fem segrar samt sju oavgjorda och fyra förluster. Efter halva säsongen låg laget på åttonde plats i tabellen, men efter vinteruppehållet började man att klättra uppåt. Det blev åtta segrar, sju oavgjorda och bara två förluster under vårsäsongen. Man tog faktiskt flest poäng av alla lag under andra hälften av säsongen. Schalke 04 avslutade säsongen med fyra raka segrar vilket gjorde att man slutade på tredje plats i Bundesliga 1995/96. Det innebar att laget kvalificerade sig för UEFA-cupen 1996/97.

I tyska cupens första omgång slog Schalke ut SSV Vorsfelde med 5–0. Man besegrade sedan VfB Leipzig med 1–0 innan man föll med samma siffror mot blivande cupvinnarna Kaiserslautern i tredje omgången.

Spelarna i Schalke 04 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Jens Lehmann – 10 Olaf Thon – 4 Yves Eigenrauch, 2 Thomas Linke – 3 Radoslav Látal, 20 Jiří Němec, 6 Andreas Müller, 8 Ingo Anderbrügge, 19 Michael Büskens – 11 Martin Max, 9 Youri Mulder.

Nya spelare i Schalke 04 säsongen 1995/96 var försvararna Marco Kurz (Dortmund), Tom Dooley (Leverkusen) och Frank Schön (Wuppertal), mittfältarna Oliver Held (Holstein Kiel) och Uwe Weidemann (Duisburg) samt anfallarna Martin Max (Mönchengladbach) och David Wagner (Mainz). Backen Yves Eigenrauch spelade samtliga 37 liga- och cupmatcher. Holländaren Youri Mulder blev lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav tio i ligan och tre i cupen. Hans anfallskollega Martin Max stod för elva fullträffar, samtliga i ligan. Tränare var Jörg Berger som gjorde sin tredje säsong i klubben.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Schalke 04 1995/96 och sponsor var Kärcher. Man behöll samma matchställ som föregående säsong med skillnaden att man nu hade spelarnas namn på ryggen. Under hösten spelade laget i blå byxor tillsammans med den blå tröjan, men i december bytte man till vita byxor.

Vad gäller bortaställ förekom tre olika varianter. Eller bortaställ kanske är fel ord, för ett av dessa använde man i hemmamatchen mot Borussia Dortmund den 28:e oktober. Då spelade Schalke i vita tröjor med blå paneler på sidorna. Samma tröjmodell använde även italienska Bari 1995/96. Sponsorloggan skiljde sig på dessa tröjor. Istället för bara Kärcher stod det Kärcher Dampfreiniger.

I bortamatcherna mot St. Pauli och Hansa Rostock (26:e april respektive 7:e maj 1996) ställde Schalke upp i gula tröjor med tre blå ränder över höger axel, det vill säga samma färger och tröjmodell som svenska landslaget använde i EM 1992. Mot St. Pauli använde Schalke blå byxor med tre gula diagonala ränder på vänster ben. I matchen mot Hansa Rostock använde man istället de vita byxorna som hörde till hemmatröjan. I sista ligamatchen, mot Werder Bremen den 18:e maj, kom ytterligare en tröjmodell till användning. Även denna tröja var gul, men de blå diagonala ränderna skiljde sig. Dels fanns tre ränder på övre högra delen av tröjan, dels på nedre vänstra delen. Kärcher-loggan var svart på vissa tröjor och blå på andra.

Schalke 04 1995/96 (hemma augusti–november)

19 december 2024

Bayern München 1995/96

Inför säsongen 1995/96 anlitade Bayern München Otto Rehhagel som ny tränare. Han hade firat stora framgångar med Werder Bremen under fjorton år med bland annat två ligatitlar. I Bayern skulle han dock få det tuffare då han hamnade i konflikt med klubbens stjärnor. Det gick så långt att Rehhagel fick sparken i slutet av april 1996. Franz Beckenbauer ledde därefter laget under återstoden av säsongen. Under sommaren 1995 hade man förstärkt laget med den store anfallsstjärnan Jürgen Klinsmann från Tottenham Hotspur. Man värvade även Thomas Strunz från VfB Stuttgart, schweiziske mittfältaren Ciriaco Sforza från Kaiserslautern, österrikiske mittfältaren/anfallaren Andreas Herzog från Werder Bremen samt reservmålvakten Michael Probst från SV Lohhof.

Bayern München inledde ligaspelet 1995/96 med sju raka segrar och nitton gjorda mål. Bland annat besegrade man Karlsruhe med 6–2 i andra omgången. Efter två förluster slog man St. Pauli (1–0) och sedan Stuttgart med 5–3 i ytterligare en åttamålsmatch. Bayern noterade därefter sin största förlust för säsongen när Eintracht Frankfurt vann med 4–1. Två oavgjorda och tre segrar följde innan man förlorade ytterligare två matcher, mot Hamburg (1–2) och Karlsruhe i ännu en 1–4-förlust. I nästa omgång tog man dock revansch när man besegrade Uerdingen med 6–1 – lagets största seger för säsongen. Det blev sedan seger med 4–2 i derbyt mot 1860 München.

Efter förlust med 1–3 mot Freiburg vann laget tre raka matcher, men sedan kom man in i en formsvacka. På de nio sista matcherna blev det fyra förluster, tre oavgjorda och bara två segrar. Bayern München fick därmed nöja sig med andra plats i Bundesliga 1995/96, sex poäng bakom mästarna Borussia Dortmund.

Seger i UEFA-cupen

I tyska cupen slog Bayern ut Stuttgarter Kickers med 1–0, men i andra omgången föll man med 3–1 mot Fortuna Düsseldorf. Desto bättre gick det i UEFA-cupen. Under hösten slog Bayern ut Lokomotiv Moskva (förlust 0–1 hemma, men seger med 5–0 borta), Raith Rovers (seger med 2–0 borta och 2–1 hemma) och Benfica (seger med 4–1 hemma och 3–1 borta).

Turneringen fortsatte med kvartsfinaler i mars 1996 där man mötte Nottingham Forest. Bayern tog sig till semifinal efter seger med 2–1 hemma och 5–1 borta. Första semifinalen mot Barcelona slutade 2–2 på Olympiastadion i München och i returen på Camp Nou vann tyskarna med 2–1. I finalen mötte man franska Bordeaux. Det blev dubbelseger för Bayern, 2–0 hemma och 3–1 borta, som vann UEFA-cupen för första gången. Klubben blev därmed den tredje att ha vunnit samtliga tre stora europeiska cuper (Europacupen, Cupvinnarcupen och UEFA-cupen). Jürgen Klinsmann blev dessutom turneringens skyttekung med femton mål.

Spelarna i Bayern München 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Oliver Kahn – 8 Thomas Strunz/10 Lothar Matthäus – 2 Markus Babbel/4 Oliver Kreuzer, 5 Thomas Helmer – 21 Alexander Zickler/16 Dietmar Hamann/8 Thomas Strunz, 7 Mehmet Scholl, 14 Ciriaco Sforza, 6 Christian Nerlinger/20 Andreas Herzog, 17 Christian Ziege – 9 Jean-Pierre Papin/21 Alexander Zickler, 18 Jürgen Klinsmann.

Thomas Strunz spelade libero fram till mitten av november när Lothar Matthäus kom tillbaka från sin skada. Målvakten Oliver Kahn och mittbacken Thomas Helmer deltog i flest matcher under säsongen, totalt 46 stycken (av 48) varav 32 i ligan. Vänsterspringaren Christian Ziege spelade 33 ligamatcher, men missade tre cupmatcher. Jürgen Klinsmann blev lagets bäste målskytt med totalt 31 mål varav sexton i ligan.

Tröjorna

Inför 1995/96 tog Adidas fram en helt ny hemmatröja till Bayern München. Denna modell hade blå och röda ränder samt vit krage och tre vita ränder längs ärmarna. På ryggen återfanns klubbnamnet ovanför tröjnumret. För första gången hade man även spelarnas namn på ryggen. Detta placerade man nedanför tröjnumret. Denna säsong frångick Bundesliga principen att startelvan skulle vara numrerad 1–11. Istället hade varje spelare sitt eget unika nummer, men i UEFA-cupen höll man kvar vid det gamla systemet. i de europeiska cupmatcherna hade man inte heller klubbnamnet eller spelarnamnen på ryggen.

Bayern fick även en ny bortatröja denna säsong. Den var vit med vit krage samt tre röda ränder på ärmarna. Tillhörande byxor och strumpor var även de vita. I en del bortamatcher använde man det gamla gulgröna matchstället. Det skiljde sig dock från förra säsongens bortaställ på ett par punkter. Förutom att man nu hade spelarnas namn på ryggen hade man ändrat på Adidas-logotypen. Adidas Equipment-loggan var ersatt av enbart texten ”adidas” nedanför halsen och på byxorna. I bortamatchen mot Bordeaux i UEFA-cupfinalen introducerade Adidas ett nytt bortaställ som kom att användas även i ligan under 1996/97. Tröjan var vit med en blå och en röd bred rand längs höger sida. Krage och muddar var svarta med blåröda ränder och längs ärmarna löpte de typiska tre Adidas-ränderna. Byxorna var i samma stil med en blåröd rand samt tre smalare ränder längs sidorna.

17 december 2024

Borussia Dortmund 1995/96

Borussia Dortmund var regerande tyska mästare och inledde därför säsongen 1995/96 med att möta cupvinnarna Borussia Mönchengladbach i tyska supercupen. Matchen spelades på Rheinstadion i Düsseldorf den femte augusti 1995 och Dortmund tog hem segern efter att brasilianske mittbacken Júlio César gjort matchens enda mål i 71:a minuten.

Dortmund inledde ligaspelet sex dagar senare, men laget fick en trög start. Det blev två oavgjorda, 1–1 både mot Kaiserslautern och Bayer Leverkusen, och sedan förlust med 3–2 borta mot Hansa Rostock. Därefter fick emellertid Borussia Dortmund upp ångan. I fjärde omgången besegrade man Borussia Mönchengladbach med 2–1. Det var starten på en sexton matcher lång förlustfri svit som tog upp laget i serieledning. Sviten innehöll bland annat en 6–3-seger över Stuttgart den sextonde september. Det var den målrikaste matchen i Bundesliga denna säsong.

Den 24:e februari 1996 kom första förlusten på nästan sex månader. Återigen var det Hansa Rostock som stod för motståndet och denna gång föll Dortmund med 1–2 hemma på Westfalenstadion. Efter 2–2 borta mot Mönchengladbach radade man upp tre raka segrar. En uddamålsseger över St. Pauli följdes av två storsegrar: 5–0 borta mot Stuttgart och 6–0 hemma mot Eintracht Frankfurt. Den sistnämnda matchen var den största hemmasegern i Bundesliga denna säsong. I slutet av säsongen sviktade formen något. På de tio sista matcherna blev det tre segrar, fem oavgjorda och två förluster. Det räckte dock för att försvara ligatiteln. Borussia Dortmund vann Bundesliga 1995/96 på 68 poäng, sex poäng för tvåan Bayern München.

I tyska cupens första omgång slog Dortmund ut Oberliga-laget (fjärde divisionen) Pfeddersheim på straffar efter att matchen slutat 1–1. Därefter besegrade man Uerdingen med 3–0 och sedan Freiburg med 1–0 efter förlängning. I kvartsfinalen blev det dock förlust med 1–3 mot Karlsruhe.

Kvartsfinal i Champions League

Som regerande ligamästare deltog Borussia Dortmund i Champions League 1995/96. I gruppspelet lottades man mot Juventus, Glasgow Rangers och Steaua Bukarest. Det blev två segrar, tre oavgjorda och en förlust. Segrarna kom hemma mot Steaua (1–0) och borta mot Juventus (2–1) och den enda förlusten kom i första matchen hemma mot Juventus (1–3). Båda mötena med Rangers slutade 2–2 medan bortamatchen mot Steaua blev mållös. Det gav en andraplats i gruppen bakom Juventus och avancemang till kvartsfinal. Där väntade regerande Champions League-mästarna Ajax som hade vunnit sin grupp överlägset före Real Madrid. Det blev en för svår uppgift för tyskarna som förlorade med 0–2 hemma i första mötet. Ajax vann sedan returen med 1–0 och tog sig till semifinal.

Spelarna i Borussia Dortmund 1995/96

Ordinarie laguppställning (3–5–2 med libero): 1 Stefan Klos – 6 Matthias Sammer – 15 Jürgen Kohler, 5 Júlio César – 7 Stefan Reuter, 4 Steffen Freund, 10 Andreas Möller, 8 Michael Zorc, 2 Knut Reinhardt/17 Jörg Heinrich – 18 Lars Ricken/13 Karl-Heinz Riedle, 9 Stéphane Chapuisat/11 Heiko Herrlich.

Nya spelare i laget inför denna säsong var mittbacken Jürgen Kohler (Juventus), tjeckiske mittfältaren Patrik Berger (Slavia Prag), anfallarna Heiko Herrlich (Mönchengladbach) och uruguayanen Rubén Sosa (Inter) samt mittfältaren Carsten Wolters (Wattenscheid). Under vintern värvade man även backen Jörg Heinrich från Freiburg. Målvakten Stefan Klos spelade 46 av de 47 matcherna och missade bara en ligamatch. Michael Zorc blev lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav femton i ligan.

Tröjorna

Nike levererade tröjorna till Borussia Dortmund 1995/96 och sponsor var försäkringsbolaget Die Continentale. Istället för de vanliga gula tröjorna hade årets tröjor en neongul nyans med ärmar som till största delen var svarta. Byxorna var svarta och strumporna neongula med svarta ränder. Denna säsong införde Bundesliga fasta tröjnummer och namn på ryggen. Dortmund hade spelarnas namn ovanför numret och stadens namn nedanför. I Champions League var dock spelarna numrerade 1–11 och tröjorna hade varken namn på spelare eller staden. På grund av reklamregler var även sponsorloggan modifierad. Man tog bort företagsnamnet och hade enbart C-märket på bröstet.

Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast svart. Tillhörande byxor och strumpor var gula. Denna kombination användes i åtminstone en match, borta mot Schalke 04 den 28:e oktober 1995.

Borussia Dortmund 1995/96 (Champions League)

27 oktober 2024

Engelska division ett 1987/88

Säsongen 1987/88 hade man minskat antalet lag i engelska division ett till 21. Detta var ett steg på vägen till att minska till 20 lag säsongen 1988/89.

Liverpool förlorade bara två ligamatcher 1987/88 och blev engelska mästare för sjuttonde gången. Laget tog 90 poäng, nio mer än tvåan Manchester United. Det blev dock inget europeiskt cupspel för dessa lag eftersom engelska klubbar fortfarande var avstängda därifrån efter katastrofen på Heyselstadion 1985. Wimbledon, sjua i ligan, tog hem sin första stora titel när man sensationellt besegrade Liverpool i FA-cupfinalen på Wembley. Även Luton Town som kom nia i ligan vann sin första pokal efter seger över Arsenal i Ligacupfinalen.

På de tre sista platserna i tabellen kom nykomlingen Portsmouth samt Watford och Oxford United. Dessa tre åkte ner i division två. På artonde plats kom Chelsea som fick kvala för att klara sig kvar. Chelsea besegrade Blackburn Rovers i semifinalen, men i kvalfinalen förlorade man mot Middlesbrough och åkte därmed ner i tvåan.

John Aldridge, Liverpool, vann skytteligan på 26 mål. Både spelarfacket PFA och fotbollsskribenterna (FWA) utsåg hans lagkamrat John Barnes till årets spelare i England. Paul Gascoigne, Newcastle United, utsågs till årets unga spelare.

Laguppställningar engelska division ett 1987/88 (OpenOffice-kalkylblad)

Tröjorna

Här är alla hemmatröjor i engelska division ett 1987/88. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Sex olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Umbro med åtta lag och Adidas med sex lag. Tre lag använde Hummel och två använde Scoreline. Admiral och Spall hade varsitt lag. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

Umbro – Chelsea, Derby County, Everton, Newcastle United, Nottingham Forest, Oxford United, Sheffield Wednesday och Watford
Adidas – Arsenal, Charlton Athletic, Liverpool, Luton Town, Manchester United och Queens Park Rangers
Hummel – Coventry City, Southampton och Tottenham Hotspur
Scoreline – Norwich City och West Ham United
Admiral – Portsmouth
Spall – Wimbledon

Ligatabell engelska division ett 1987/88

Här är ligatabellen 1987/88. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos	Lag	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1	Liverpool	40	26	2	12	87	24	90
2	Manchester United	40	23	12	5	71	38	81
3	Nottingham Forest	40	20	13	7	67	39	73
4	Everton	40	19	13	8	53	27	70
5	Queens Park Rangers	40	19	10	11	48	38	67
6	Arsenal	40	18	12	10	58	39	66
7	Wimbledon	40	14	15	11	58	47	57
8	Newcastle United	40	14	14	12	55	53	56
9	Luton Town	40	14	11	15	57	58	53
10	Coventry City	40	13	14	13	46	53	53
11	Sheffield Wednesday	40	15	8	17	52	66	53
12	Southampton	40	12	14	14	49	53	50
13	Tottenham Hotspur	40	12	11	17	38	48	47
14	Norwich City	40	12	9	19	40	52	45
15	Derby County	40	10	13	17	35	45	43
16	West Ham United	40	9	15	16	40	52	42
17	Charlton Athletic	40	9	15	16	38	52	42
18	Chelsea	40	9	15	16	50	68	42
19	Portsmouth	40	7	14	19	36	66	35
20	Watford	40	7	11	22	27	51	32
21	Oxford United	40	6	13	21	44	80	31

Läs mer om engelska ligan 1987/88 på Wikipedia.

25 oktober 2024

Liverpool 1987/88

Liverpool inledde säsongen 1987/88 med 29 raka ligamatcher utan förlust. Sviten bröts när Everton vann med 1–0 i derbyt på Goodison Park den 20:e mars 1988. Innan dess hade laget öst in mål. Under hösten gjorde Liverpool fyra mål i fyra raka matcher. Efter 4–1 mot Newcastle den 20:e september blev det 4–0 i tre matcher i rad. Motståndare var Derby County, Portsmouth och Queens Park Rangers. Mot Newcastle gjorde Steve Nicol hattrick och i nästa match mot Derby County upprepade John Aldridge bedriften. Aldridge gjorde för övrigt mål i nio matcher i rad i början av säsongen.

Han och Liverpool fortsatte sedan att göra mål och fram till förlusten mot Everton gjorde laget fyra mål i ytterligare fyra matcher, mot Newcastle (för andra gången), Coventry och två gånger mot Watford. Efter en 2–1-seger över Wimbledon blev det sedan ytterligare en förlust, 1–2 mot Nottingham Forest. Det stannade vid två förluster. På de avslutande åtta matcherna blev det tre segrar och fem oavgjorda. I två av dessa matcher gjorde Liverpool fem mål – 5–0 i returen mot Nottingham Forest och 5–1 mot Sheffield Wednesday i näst sista omgången. Laget kom upp i 90 poäng efter 26 segrar, 12 oavgjorda och två förluster. Liverpool gjorde dessutom 87 mål och blev engelska mästare för sjuttonde gången.

Liverpool till final i FA-cupen 1988

I höstens Ligacupspel slog Liverpool ut Blackburn Rovers efter 1–1 borta och 1–0 hemma. Det blev sedan förlust med 0–1 mot Everton. I FA-cupen skulle dock Liverpool ta sig längre. Det började med en mållös match mot Stoke City, men i omspelet gjorde Liverpools Peter Beardsley matchens enda mål. Laget fortsatte sedan att hålla nollan när man slog ut Aston Villa (2–0), Everton (1–0) och Manchester City (4–0).

I semifinalen blev det seger med 2–1 över Nottingham Forest och i finalen på Wembley väntade överraskningslaget Wimbledon. Liverpool var storfavoriter till att vinna, men det var Londonlagets Lawrie Sanchez som nickade bollen i mål i matchens 37:e minut. Efter en timme fick Liverpool straffspark, men Dave Beasant räddade John Aldridges elvametare. Han blev därmed den förste spelare att missa en straffspark i en FA-cupfinal på Wembley. Trots att Liverpool tryckte på lyckades Wimbledon stå emot tiden ut. Matchen slutade 1–0 och Wimbledon stod därmed för en av största skrällarna i FA-cupens historia.

Spelarna i Liverpool 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Bruce Grobbelaar – 4 Steve Nicol, 2 Gary Gillespie, 6 Alan Hansen, 3 Barry Venison/Gary Ablett – 9 Ray Houghton, 11 Steve McMahon, 5 Ronnie Whelan/Nigel Spackman, 10 John Barnes – 7 Peter Beardsley, 8 John Aldridge.

Under sommaren 1987 hade den store målskytten Ian Rush lämnat Liverpool för spel i italienska Juventus. Som ersättare till honom värvade man Peter Beardsley från Newcastle för den engelska rekordsumman 1,9 miljoner pund. Från Watford värvade man också engelska landslagets vänsterytter John Barnes för 900 000 pund. I oktober anlände irländske mittfältaren Ray Houghton från Oxford United för 825 000 pund. Steve Nicol spelade samtliga 50 liga- och cupmatcher under säsongen medan Alan Hansen och Steve McMahon bara missade en match var. John Aldridge blev skyttekung i division ett med sina 26 mål. Därtill stod han för tre fullträffar i cuperna. Dessutom gjorde Beardsley och Barnes femton ligamål var plus tre respektive två i FA-cupen. Barnes blev även utsedd till årets spelare i England.

Tröjorna

Adidas levererade nya tröjor till Liverpool inför 1987/88. En skillnad mot tidigare var att halsen var av en överlappande typ och hade en rundare form. Dessutom gick de tre ränderna hela vägen från halsen till ärmsluten. På hemmatröjan var halsen och ränderna vita med grå och röda bårder. Man lanserade också ett nytt klubbmärke där fågeln var placerad inuti en sköld. Utanpå skölden fanns klubbnamnet Liverpool Football Club. I FA-cupfinalen återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final Wembley 1988” runt Adidas-märket på höger bröst. I denna match var inhopparen Craig Johnston, i tröja nummer 12, den enda som spelade i långärmat. Byxor och strumpor var röda med tre likadana ränder som på tröjan.

Bortastället var i samma stil som hemmastället fast silverfärgat. Halsen och de tre ränderna var röda med vita och grå bårder. I början av säsongen var sponsorloggan, Crown Paints, vit med en röd bård på bortatröjan. Detta syntes dock så dåligt att man ändrade till röd logga. Tröjor med den vita loggan användes i bortamatcherna mot Arsenal och West Ham i augusti och september.

23 oktober 2024

Nottingham Forest 1987/88

Nottingham Forest stod för en fin säsong 1987/88. Under första hälften av säsongen vann laget tretton av tjugo matcher och förlorade bara tre gånger. Största segern kom den fjortonde november då man besegrade nykomlingen Portsmouth med 5–0 hemma på City Ground. Därtill slog man Queens Park Rangers med 4–0 på Luciadagen den trettonde december. Här stod Nigel Clough för ett hattrick under matchens tio sista minuter.

Efter nyår blev det inte lika många segrar, sju stycken. Istället fick man nöja sig med oavgjort vid nio tillfällen. Av de fyra förlusterna under andra hälften av säsongen kom den största den trettonde april. Då fick Forest stryk med 5–0 borta mot blivande ligamästarna Liverpool. Bara elva dagar tidigare hade man dock blivit ett av endast två lag som lyckades besegra Liverpool när man vann med 2–1 hemma. Det blev till slut en tredjeplats i ligan för Nottingham Forest 1987/88, en förbättring med fem placeringar jämfört med 1986/87.

Nottingham Forest i cuperna 1987/88

I Ligacupens andra omgång slog Nottingham Forest ut Hereford United med sammanlagt 6–1 efter att ha vunnit hemmamötet med 5–0. I nästa omgång blev det dock förlust med 3–0 mot Manchester City. Det gick desto bättre i FA-cupen där man började med att besegra Halifax Town med 4–0. Därefter slog man även ut Leyton Orient (2–1), Birmingham City (1–0) och Arsenal (2–1). I semifinalen blev det sedan förlust med 2–1 mot Liverpool. Nottingham Forest deltog även i Full Members’ Cup (Simod Cup), men åkte ut direkt efter förlust med 2–1 efter förlängning mot Reading.

För att fira engelska ligans 100-årsjubileum anordnades i april 1988 en vänskapsturnering kallad Football League Centenary Tournament. Nottingham Forest var ett av sexton lag som ställde upp. Laget tog sig till final genom att besegra Leeds United (3–0), Aston Villa (1–0 på sudden death-straffar efter 0–0 vid full tid) och Tranmere Rovers (1–0 på straffar, 2–2 vid full tid). I finalen besegrade man Sheffield Wednesday med 3–2 på straffar efter en mållös match.

Spelarna i Nottingham Forest 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Steve Sutton – 2 Steve Chettle/Gary Fleming, 4 Des Walker, 5 Colin Foster, 3 Stuart Pearce – 7 Franz Carr, 8 Neil Webb, 6 Terry Wilson, 11 Brian Rice – 9 Nigel Clough, 10 Paul Wilkinson.

Bland de nya spelarna i laget fanns mittbacken Steve Chettle och mittfältaren Terry Wilson som managern Brian Clough tog upp från juniorlaget. I november värvade han även irländske anfallaren Tommy Gaynor från Doncaster Rovers och i januari anlände mittfältaren Gary Crosby från Grantham Town. Mittfältaren Neil Webb spelade samtliga 49 liga- och cupmatcher under säsongen. Han stod dessutom för totalt sexton mål varav tretton i ligan, men lagets bäste målskytt var Nigel Clough med 22 mål varav nitton i ligan.

Tröjorna

Nottingham Forest spelade under 1987/88 i samma matchställ som föregående säsong. Det enda som skiljde sig på tröjorna var den nya sponsorn, ölmärket Shipstones. En skillnad på de svarta bortabyxorna var att klubbmärket nu var rött och Umbro-loggan svart istället för vit som tidigare.

Nottingham Forest 1987/88 (alternativ hemma)

21 oktober 2024

Queens Park Rangers 1987/88

Queens Park Rangers fick en utmärkt start på säsongen 1987/88. Laget vann åtta av de tio första ligamatcherna och toppade tabellen i början av oktober. I ligapremiären hade det blivit en 3–0-seger i Londonderbyt borta mot West Ham och i femte omgången besegrade man de regerande mästarna Everton med 1–0 hemma på Loftus Road. Fortsättningen på hösten blev dock inte lika framgångsrik. Efter en 4–0-förlust borta mot Liverpool slog man visserligen nykomlingen Portsmouth med 2–1, men formen började nu att svikta. QPR tog inte en enda seger på nio matcher. Det blev fyra raka oavgjorda följt av fyra raka förluster och sedan ytterligare en oavgjord match, 1–1 borta mot Chelsea på annandag jul.

Så småningom började man dock vinna matcher igen. På de följande sju matcherna blev det fyra segrar. Efter ytterligare en förlust (0–1) mot Liverpool den femte mars vann QPR sex av sju matcher och klättrade upp till tredje plats i tabellen. Laget avslutade sedan säsongen med två oavgjorda och två förluster. Queens Park Rangers slutade därmed på femte plats i division ett 1987/88, elva placeringar bättre än föregående säsong.

I FA-cupen slog QPR ut Yeovil Town (3–0) och West Ham (3–1). Därefter blev det 1–1 mot Luton Town och förlust med 1–0 efter omspel. I Ligacupen slog man ut Millwall efter seger med 2–1 hemma följt av en mållös retur. QPR åkte sedan ur turneringen efter att ha förlorat med 1–0 mot division tre-laget Bury.

Spelarna i Queens Park Rangers 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 David Seaman – 2 Wayne Fereday/Warren Neill, 4 Paul Parker, 5 Alan McDonald, 6 Terry Fenwick/Gavin Maguire, 3 Ian Dawes – 7 Martin Allen, 11 Kevin Brock – 8 Dean Coney/Mark Falco, 9 Gary Bannister, 10 John Byrne/Wayne Fereday.

Ny i laget inför säsongen var mittfältaren Kevin Brock från Oxford United. I december anlände anfallaren Mark Falco från Glasgow Rangers. Från samma klubb värvade man även Trevor Francis i mars 1988. Engelske landslagsmittbacken Terry Fenwick såldes till Tottenham i december och i mars sålde man även anfallaren Gary Bannister till Coventry City. Försvararen Paul Parker spelade samtliga 40 ligamatcher och Gary Bannister blev lagets bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna

Adidas tog fram en ny design till Queens Park Rangers tröjor 1987/88. Borta var allt det röda (förutom tröjnumren) och halsen fick en rundare form. I de fem första ligamatcherna saknade klubben sponsor, men till bortamatchen mot Charlton den femte september hade man fått två sponsorer: holländska turistrådet och flygbolaget KLM. Man behöll samma byxor och strumpor som 1986/87. Precis som tidigare var dessa vita med blå Adidas-ränder, men i vissa bortamatcher spelade man i blå byxor och/eller strumpor. Det rödsvarta bortastället hade använts sedan 1983 och var likadant som tidigare förutom sponsorn.

Queens Park Rangers 1987/88 (alternativ hemma)

18 oktober 2024

Wimbledon 1987/88

Inför säsongen 1987/88 tog Bobby Gould över som manager för Wimbledon. Han kom närmast från Bristol City och ersatte Dave Bassett som hade avgått efter föregående säsong. Gould och hans Wimbledon inledde säsongen med en 1–0-förlust borta mot Watford. Därefter blev det tre segrar och lika många oavgjorda innan man förlorade fyra raka matcher. Laget låg nu på trettonde plats i tabellen, men på de följande tretton matcherna blev det bara en förlust, 1–0 borta mot Sheffield Wednesday. Den matchen följdes av fem raka segrar mellan den artonde december och den andra januari. Efter 5–2-segern över Oxford United den dagen hade Wimbledon klättrat upp till femte plats. På de sexton sista matcherna blev det bara tre segrar, men desto fler oavgjorda, åtta stycken närmare bestämt. Wimbledon slutade därmed på sjunde plats i division ett 1987/88, en placering sämre än föregående säsong.

Wimbledon vinner FA-cupen 1987/88

I Ligacupens andra omgång slog Wimbledon ut Rochdale efter 1–1 borta och seger med 2–1 hemma. Därefter besegrade man Newcastle United, även denna gång med 2–1. I fjärde omgång blev det dock förlust med samma siffror mot Oxford United. Wimbledon gick in i tredje omgången av Full Members’ Cup (Simod Cup), men förlorade mot Coventry City, även här med siffrorna 2–1.

Desto bättre skulle det gå för Wimbledon i FA-cupen 1987/88. Man började med att besegra West Bromwich Albion med 4–1 i tredje omgången. Därefter slog Wimbledon även ut Mansfield Town (2–1) och Newcastle United (3–1). Det blev sedan seger med 2–1 både i kvartsfinalen mot Watford och i semifinalen mot Luton Town. I finalen på Wembley den fjortonde maj 1988 mötte man Liverpool som precis hade blivit ligamästare. Wimbledon tog ledningen i 37:e minuten när Lawrie Sanchez nickade in en frispark av Dennis Wise. Efter en timmes spel fick Liverpool straffspark. Dave Beasant räddade John Aldridges försök och blev den förste målvakt att rädda en straff i en FA-cupfinal på Wembley. Wimbledon stod emot trycket från Liverpool och när domaren blåste av matchen var sensationen ett faktum. Wimbledon vann med 1–0 och stod därmed för en av de största skrällarna i FA-cupens historia.

Laget i FA-cupfinalen: 1 Dave Beasant – 2 Clive Goodyear, 5 Eric Young, 6 Andy Thorn, 3 Terry Phelan – 8 Alan Cork (ut 56), 4 Vinnie Jones, 10 Lawrie Sanchez, 11 Dennis Wise – 9 John Fashanu, 7 Terry Gibson (ut 63); avbytare: 12 John Scales (in 63), 14 Laurie Cunningham (in 56).

Se FA-cupfinalen 1988 i sin helhet här:

Tröjorna

Spall levererade tröjorna till Wimbledon 1987/88 och sponsor var Truman. Tröjorna kan vid en första anblick se ut att vara likadana som 1986/87, men det finns några skillnader. Halsen hade en annan form där den ena sidan överlappade den andra. Dessutom gick det gula fältet längre ner och linjen nedanför satt även den längre ner. I FA-cupfinalen bytte man sponsor till ett annat bryggeri, nämligen Carlsberg som kom att sponsra klubben under nästa säsong. På tröjorna i finalen återfanns även texterna ”F.A. Cup Finalists” och ”Wembley 1988” nedanför den gula linjen.

16 oktober 2024

Newcastle United 1987/88

Newcastle United fick en trög start på 1987/88 med bara tre segrar på de femton första ligamatcherna. Efter den inledningen befann sig laget på sextonde plats i tabellen. I slutet av november började dock resultaten att bli bättre och Newcastle vann sex av tolv matcher fram till slutet av februari. Det gjorde att man klättrade upp till elfte plats. Efter fyra segerlösa matcher avslutade man sedan säsongen med fem segrar på de nio sista matcherna. Det innebar att Newcastle United kom upp i 56 poäng vilket räckte till åttonde plats i division ett 1987/88. Det var klubbens bästa placering sedan 1976/77 då man slutade femma.

I FA-cupen slog Newcastle ut Crystal Palace (1–0) och Swindon Town (5–0) innan man förlorade med 3–1 mot Wimbledon. Newcastle slog ut Blackpool i Ligacupens andra omgång efter att ha vänt ett 0–1-underläge från första mötet till seger med 4–1 i returen. I nästa omgång blev det dock förlust med 1-2 och även här stod Wimbledon för motståndet. Laget deltog även i Full Members’ Cup. Där slog man ut Shrewsbury Town med 2–1, men förlorade sedan med samma siffror mot Bradford City.

Spelarna i Newcastle United 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Gary Kelly – 2 Neil McDonald/John Anderson, 5 Peter Jackson, 6 Glenn Roeder, 3 Kenny Wharton/Brian Tinnion – 7 Darren Jackson/Neil McDonald, 4 David McCreery, 8 Paul Gascoigne, 11 John Cornwell/Michael O’Neill – 9 Paul Goddard, 10 Mirandinha.

Neil McDonald spelade samtliga 48 tävlingsmatcher under säsongen. Michael O’Neill och Mirandinha blev bästa målskyttar med tretton mål var. Av dessa gjorde O’Neill tolv i ligan och Mirandinha elva. Under sommaren 1987 sålde Newcastle anfallaren Peter Beardsley till Liverpool för klubbrekordet 1,9 miljoner pund. In kom istället mittfältarna John Cornwell (Orient) och Glyn Hodges (Wimbledon). Den senare försvann dock till Watford redan efter ett par månader. I början av hösten anslöt även nordirländaren Michael O’Neill från Coleraine och brasilianaren Mirandinha från Palmeiras.

Tröjorna

Umbro var kvar som tröjleverantör åt Newcastle United 1987/88 och sponsor var precis som tidigare Greenalls. Årets hemmatröja hade framförallt en annan form på halsen som hade en rundare form och var dessutom övervägande vit med svarta ränder. Byxorna var av Umbros nya variant som flera andra lag använde. Newcastle hade ett vitt och ett grått fält på vardera sida. Bortatröjan var av samma modell som 1986/87. Den grå bortatröjan funkade dock inte så bra mot alla lag och borta mot Luton Town spelade Newcastle i blå tröjor. Det verkar dock inte finnas bilder från den matchen så jag är inte säker på alla detaljer.

14 oktober 2024

Luton Town 1987–1989

Luton Town 1987/88

John Moore hade avgått som manager för Luton Town, och inför 1987/88 tog hans assistent Ray Harford över som huvudansvarig. Han fick dock ingen optimal start med sex förluster på de elva första ligamatcherna. Två segrar hade det blivit så långt, båda i september när Luton slog Oxford United (5–2) och Everton (2–1).

Efter elva matcher låg laget på sextonde plats i tabellen, men nu började man få igång spelet. På de fjorton följande matcherna blev det nio segrar vilket förde upp Luton till åttonde plats. I den sista av dessa matcher besegrade man Oxford United med 7–4 hemma på Kenilworth Road. Det var den målrikaste matchen i ligan denna säsong. Formen kom dock av sig, och på de avslutande femton matcherna blev det bara tre segrar. Luton Town slutade därmed på nionde plats i division ett 1987/88. Laget tog 53 poäng, lika många som Coventry City och Sheffield Wednesday, men Luton hade bättre målskillnad.

Seger i Ligacupen

Luton Town hade en riktigt bra säsong i de tre cuperna man ställde upp i 1987/88. I FA-cupen slog man först ut både Hartlepool United och Southampton med 2–1. Efter 1–1 mot Queens Park Rangers vann Luton med 1–0 i en omspelsmatch. Det blev sedan seger med 3–1 över Portsmouth, men i semifinalen tog det stopp mot Wimbledon som vann med 2–1.

I Ligacupens andra omgång slog Luton Town ut Wigan Athletic efter 1–0 borta och 4–2 hemma. Därefter besegrade man även Coventry City (3–1), Ipswich Town (1–0) och Bradford City (2–0). I semifinalen mötte man Oxford United i ett dubbelmöte. Efter 1–1 borta vann Luton med 2–0 i returen och tog sig till final. Där väntade Arsenal på Wembley. Brian Stein gav Luton ledningen redan i trettonde minuten, men i mitten av andra halvlek gjorde Arsenal två snabba mål genom Martin Hayes och Alan Smith. Med tio minuter kvar fick Arsenal straff, men Andy Dibble räddade. Ett par minuter senare kvitterade Danny Wilson när han nickade bollen i mål. Med bara en minut kvar av matchen fick Luton frispark. Brian Stein satte bollen i mål och segern var ett faktum. 3–2 till Luton som tog sin första stora titel.

Den tredje cupen som Luton Town deltog i 1987/88 var Full Members’ Cup eller Simod Cup som den officiellt hette. Där besegrade man Everton (2–1), Stoke City (4–1) och Swindon Town (2–1 efter förlängning). Luton var nu i final, men där blev det förlust med 1–4 mot Reading.

Spelarna i Luton Town 1987/88

Ordinarie laguppställning: 1 Les Sealey – 2 Tim Breacker, 5 Steve Foster, 6 Mal Donaghy, 3 Ashley Grimes – 7 Danny Wilson, 4 Darron McDonough/Ricky Hill, 11 Ian Allinson – 8 Brian Stein, 9 Mick Harford, 10 Mark Stein.

Högerbacken Tim Breacker deltog i samtliga 58 tävlingsmatcher under säsongen. Av dessa spelade han 56 från start samt gjorde två inhopp i Simod Cup. Mick Harford blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav nio i ligan. Även Brian Stein gjorde nio ligamål och totalt arton. Efter säsongen lämnade han klubben för spel i franska Caen. Hans bror Mark Stein blev lagets bäste målskytt i ligan med elva mål. Dessutom stod han för två mål i cuperna. Mittfältaren Danny Wilson var ny i laget inför säsongen och kom från Brighton. Under hösten värvade man även yttermittfältarna Mickey Weir (Hibernian) och Ian Allinson (Stoke City). Den förre stannade dock bara i fyra månader innan han återvände till Hibernian.

Luton Town 1988/89

Under 1988/89 gick det inte lika bra i ligan för Luton Town. På de 38 matcherna blev det tio segrar, elva oavgjorda och sjutton förluster. Det gav 41 poäng och sextonde plats i tabellen, bara två poäng ovanför nedflyttningsstrecket.

I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången efter förlust med 3–2 mot Millwall. Desto bättre gick det i Ligacupen. Där slog man först ut Burnley efter 1–1 hemma och seger med 1–0 borta. Därefter besegrade man Leeds United (2–0), Manchester City (3–1) och Southampton (1–1, seger med 2–1 efter omspel). I semifinalen mot West Ham vann Luton med sammanlagt 5–0 efter 3–0 borta och 2–0 hemma. Luton gick alltså återigen till final, men denna gång blev det förlust med 1–3 mot Nottingham Forest. Luton Town deltog även i Simod Cup 1988/89, men åkte ut direkt efter förlust med 4–1 mot Crystal Palace.

Danny Wilson var den som spelade mest med 47 av de 49 matcherna varav 37 i ligan. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt tolv mål varav nio i ligan. Även Roy Wegerle, nyförvärv från Chelsea, stod för tolv fullträffar varav åtta i ligan.

Tröjorna

Adidas levererade tröjorna till Luton Town 1987/88 och 1988/89. Sponsor var Bedford. På hemmatröjan gick de tre Adidas-ränderna bara från axlarna och ner till skillnad mot tidigare då de gick hela vägen från halsen. Mönstret i tyget var också annorlunda. Bortatröjan var blå med vit V-hals och vita ränder längs ärmarna. Till denna tröja använde man vita byxor och blå strumpor. 1988/89 introducerade Luton Town även en röd bortatröja. Denna kom till användning i bortamatcherna mot Queens Park Rangers och Sheffield Wednesday. Tillhörande byxor och strumpor var även de röda med tre vita ränder. Läs mer om den röda tröjan på Sartorial Soccer.