Inter satsade stort inför säsongen 1997/98. Tränaren Luigi Simoni hämtades från Napoli och brasilianaren Ronaldo värvades från Barcelona för världsrekordsumman 19,5 miljoner pund. 1997 blev han utsedd till årets spelare i världen av både FIFA och France Football. Med sina 25 mål kom han tvåa i Serie A:s skytteliga och bidrog till att Inter slutade på andra plats i tabellen, fem poäng bakom Juventus. I UEFA-cupen slog Inter ut Neuchâtel Xamax, Olympique Lyonnais, Racing Strasbourg, Schalke 04 och Spartak Moskva. I finalen besegrade man Lazio med 3–0 efter mål av Iván Zamorano, Javier Zanetti och Ronaldo. Förutom Ronaldo förstärkte man även laget med försvararna Luigi Sartor (Vicenza) och nigerianen Taribo West (Auxerre), mittfältarna Benoît Cauet (Paris Saint-Germain), Francesco Moriero (från Milan i en bytesaffär med André Cruz), argentinaren Diego Simeone (Atlético Madrid) och brasilianaren Zé Elias (Bayer Leverkusen) samt uruguayanske anfallaren Álvaro Recoba (Nacional). Under säsongen värvades även försvararna Francesco Colonnese (Napoli), Mauro Milanese (lån från Parma) och uruguayanen Martín Rivas (Danubio) samt portugisiske mittfältaren Paulo Sousa från Borussia Dortmund.

Inters hemmatröja var nästan likadan som föregående säsong, men med en annan typ av krage samt att Umbro-loggan var placerad på ena bröstet. Även tröjnumren hade ett annat utseende denna säsong. Den vita bortatröjan var helt ny och i UEFA-cupen användes en tröja med grå och svarta tvärränder.

Inter slutade på tredje plats i Serie A 1996/97 och gick till final i UEFA-cupen där man mötte Schalke 04. Belgaren Marc Wilmots gav tyskarna segern i första mötet och Inters nye chilenare Iván Zamorano kvitterade i returmötet. Efter en mållös förlängning avgjordes matchen genom straffsparksläggning. Tyskarna satte samtliga sina straffar medan Zamorano och Aron Winter (också han nyförvärv från Lazio) missade för Inter. Två dagar efter finalen avgick tränaren Roy Hodgson. Luciano Castellini ledde laget i de två sista ligamatcherna. Fransmannen Youri Djorkaeff, som hade värvats från Paris Saint-Germain, blev lagets bäste målskytt i ligan med 14 mål, medan Maurizio Ganz tack vare sina åtta mål i UEFA-cupen blev bäste målskytt totalt sett med 20 mål. Några av de övriga nyförvärven inför säsongen var franske ytterbacken Jocelyn Angloma (Torino), schweiziske mittfältaren Ciriaco Sforza (Bayern München) och nigerianske anfallaren Nwankwo Kanu från Ajax.

Tröjorna tillverkades fortfarande av Umbro men årets modell hade något smalare ränder än de två senaste säsongerna och med Umbro-loggan och klubbmärket placerat i mitten ovanför Pirelli-loggan. Umbro-loggan var också placerad i ena hörnet på numren (förutom i UEFA-cupen där det var hårdare regler gällande reklam på tröjorna). Som reservställ användes antingen vita eller gula tröjor.

Efter en trög start på säsongen fick tränaren Ottavio Bianchi lämna laget redan efter fyra omgångar. Luis Suárez ledde laget en kort period innan engelsmannen Roy Hodgson tog över permanent. Laget slutade till sist på sjunde plats i ligan och tog den sista UEFA-cupplatsen. I årets UEFA-cup åkte Inter ut mot schweiziska Lugano i första omgången. Några av nyförvärven inför säsongen var brasilianske vänsterbacken Roberto Carlos från Palmeiras, argentinaren Javier Zanetti från Banfield, engelske mittfältaren Paul Ince från Manchester United samt de två italienska anfallarna Benito Carbone (Napoli) och Maurizio Ganz (Atalanta). I november värvades även anfallaren Marco Branca från Roma i utbyte mot Marco Delvecchio. Branca blev lagets bäste målskytt med 17 mål.

Inters hemmatröja var likadan som förra säsongen förutom att Pirelli hade tagit över som sponsor. Den blå färgen var också något mörkare än tidigare. Bortatröjan var vit men i bortamatchen mot Napoli spelade Inter i blågröna tröjor. I UEFA-cupen var spelarna numrerade 1–11 och hade inga namn på ryggen.

Inter förbättrade sig från förra säsongen och tog en sjätteplats i Serie A. I UEFA-cupen åkte man däremot ut mot Aston Villa i första omgången. Dennis Bergkamp gjorde matchens enda mål på straff i första mötet, men engelsmännen vann returen med 1–0 och gick vidare efter att ha vunnit med 4–3 på straffar. Davide Fontolan och Ruben Sosa missade för Inter. Inför säsongen bytte Inter och Sampdoria målvakter med varandra. Gianluca Pagliuca gick till Inter och Walter Zenga till Sampdoria. Även mittbacken Riccardo Ferri såldes till Sampdoria. Andra spelare som värvades var försvararen Giovanni Bia från Napoli och mittfältarna Pierluigi Orlandini och Andrea Seno från Atalanta respektive Foggia. Dessutom kom flera spelare tillbaka från lån i andra klubbar, däribland försvararen Gianluca Festa (Roma) och anfallarna Marco Delvecchio (Udinese) och Darko Pančev (VfB Leipzig).

Hemmatröjan var ny och hade något bredare ränder samt blå krage med två svarta ränder. Även Fiorucci-loggan hade ändrat utseende en aning. Bortatröjan var densamma som förra säsongen men med den nya sponsorloggan på svart botten.

Inför säsongen 1993/94 värvade Inter holländarna Wim Jonk och Dennis Bergkamp från Ajax. Man värvade även försvararna Gianluca Festa från Cagliari och Massimo Paganin från Brescia samt mittfältaren Francesco Dell’Anno från Udinese. Laget blev ändå inte bättre än 13:e i Serie A, bara en poäng från nedflyttning. I UEFA-cupen gick det däremot bättre. Efter att ha slagit ut Cagliari i en helitaliensk semifinal väntade österrikiska Casino Salzburg i finalen. I första mötet på bortaplan gjorde Inters Nicola Berti matchens enda mål. Även i returen blev det seger med 1–0 (mål av Wim Jonk) och Inter tog sin andra UEFA-cuptitel. I ligan var Ruben Sosa lagets bäste målskytt med 16 mål, men Dennis Bergkamp blev tack vare sina åtta mål i UEFA-cupen lagets bäste målskytt totalt sett med 18 mål.

Hemmatröjan var likadan som föregående säsong, men byxorna hade en blå rand i nederkant istället för på sidorna. Bortatröjan var ny för säsongen och var vit med en blå-svart diagonal rand. I vissa matcher hade numren Umbro-loggan i nederkant.

I Inter hade Corrado Orrico tagit över som tränare efter Giovanni Trapattoni. Laget hade ingen lyckad säsong och slutade på åttonde plats i Serie A efter att Orrico hade avgått efter halva säsongen och ersatts av Luís Suárez (tidigare spelare i Inter och spanska landslaget). Man åkte dessutom ur UEFA-cupen i första omgången efter förlust mot portugisiska Boavista. I ligan gjorde Jürgen Klinsmann inte mer än sju mål, men blev ändå lagets bäste målskytt. Han och de andra två tyskarna, Lothar Matthäus och Andreas Brehme, gjorde sin sista säsong i Inter.

Tröjorna från Umbro var nya för säsongen. Den vita bortatröjan användes ihop med antingen vita eller svarta byxor och strumpor. I hemmamatchen mot Boavista i UEFA-cupen spelade Inter i vita byxor tillsammans med sina ordinarie blåsvarta tröjor och strumpor.

Inter slutade på tredje plats i Serie A för andra året i rad, denna gång på samma poäng som lokalkonkurrenten Milan. Laget tog sin första seger i UEFA-cupen där man mötte Roma i en helitaliensk final. Inter vann med 2–0 hemma och förlorade returen med 1–0.

Tröjorna var av samma modell som året innan, men den typ av nummer som användes på bortatröjan 1989/90 hade man nu även på hemmatröjan.

Profiler