Etikett: UEFA-cupen

Arsenal 1978–1981

Säsongerna 1978/79–1980/81 var Arsenals tabellplaceringar 7–4–3. Laget gick till final i FA-cupen 1979 och 1980 (man gick även till final 1978). 1979 krävdes det fyra omspelsmatcher för att besegra Sheffield Wednesday i tredje omgången. I finalen blev det seger över Manchester United med 3–2. Brian Talbot och Frank Stapleton gav Arsenal en 2–0-ledning i första halvlek, men under matchens fem sista minuter gjordes tre mål. Manchester United kom tillbaka till 2–2, men precis efteråt gjorde Arsenal 3–2 genom Alan Sunderland som gav klubben dess femte FA-cuptitel. 1980 gick Arsenal till final efter att ha besegrat Liverpool i semifinalen, men inte förrän efter tre omspelsmatcher. I finalen blev det förlust med 0–1 mot West Ham och 1981 åkte man ut mot Everton i tredje omgången.

Arsenal deltog i UEFA-cupen 1978/79 och slog då ut östtyska Lokomotiv Leipzig och jugoslaviska Hajduk Split, men åkte sedan ut mot Röda Stjärnan från Belgrad. I Cupvinnarcupen hösten 1979 slog Arsenal ut turkiska Fenerbahçe och östtyska Magdeburg. I kvartsfinalen i mars 1980 besegrade man IFK Göteborg med 5–1 på Highbury medan returen på Ullevi blev mållös. I semifinalen fick man 1–1 hemma mot Juventus, men lyckades sedan vinna med 1–0 i Turin. Finalen mot Valencia, som spelades på Heyselstadion i Bryssel, slutade 0–0 och fick avgöras på straffar. Där blev det spansk seger efter att Liam Brady och Graham Rix missat för Arsenal.

Laget 1978/79: 1 Pat Jennings – 2 Pat Rice, 5 David O’Leary, 6 Willie Young, 3 Sammy Nelson – 10 David Price, 4 Brian Talbot, 7 Liam Brady, 11 Graham Rix – 8 Alan Sunderland, 9 Frank Stapleton. Brian Talbot värvades från Ipswich i januari 1979. Frank Stapleton blev bäste målskytt med totalt 28 mål varav sjutton i ligan medan Liam Brady, som gjorde tretton ligamål, blev utsedd till Årets spelare i England av spelarföreningen PFA.

Sommaren 1979 värvades den rutinerade mittfältaren John Hollins från Queens Park Rangers. Han och David Price konkurrerade om en plats på mittfältet och de båda spelade ungefär hälften av matcherna 1979/80. Brian Talbot spelade samtliga 70 tävlingsmatcher under säsongen. Alan Sunderland blev bäste målskytt med totalt 29 mål varav fjorton i ligan och Frank Stapleton var näst bäst med totalt 24 mål varav fjorton i ligan.

Inför 1980/81 såldes Liam Brady till Juventus. Arsenal värvade målvakten George Wood från Everton och vänsterbacken Kenny Sansom från Crystal Palace. Sansom tog en ordinarie plats istället för Sammy Nelson och spelade samtliga 42 ligamatcher medan Wood inte kunde konkurrera ut Pat Jennings. Däremot tog John Devine över som högerback istället för Pat Rice som i november 1980 såldes till Watford. I mars 1981 såldes David Price till Crystal Palace och samtidigt gick mittfältaren Peter Nicholas åt motsatt håll.

Hemmatröjan var likadan som tidigare förutom att Umbro-loggan var placerad på ena bröstet. Under kanonen på vänstra bröstet fanns också tre ”kanonkulor” med klubbens initialer AFC. Bortatröjan var gul med blå krage och med kanonen och Umbro-loggan på varsitt bröst. I FA-cupfinalen 1979 återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final / Wembley 1979” runt kanonen. I 1980 års final löd inskriptionen under kanonen ”78 Wembley 79 / 1980” för att visa att det var tredje året i rad som laget var i final. I Cupvinnarcupfinalen 1980 löd inskriptionen ”European Cup Winners Cup Final / Brussels 1980”. I denna match användes även en annan typ av tröjnummer än vad laget hade haft tidigare.

West Bromwich Albion 1977–1981

Inför säsongen 1977/78 tog Ronnie Allen över som tränare, men han avgick i december för att bli rådgivare åt det saudiarabiska landslaget. Mittbacken John Wile ledde laget fram till dess att Ron Atkinson tog över i januari 1978. West Bromwich slutade på sjätte plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I FA-cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Ipswich Town och i Ligacupen åkte man ut mot Bury i fjärde omgången.

Laget 1977/78: Tony Godden – Paddy Mulligan, John Wile, Ally Robertson, Derek Statham – Tony Brown, Bryan Robson, Len Cantello – Laurie Cunningham, Cyrille Regis, Willie Johnston. I februari 1978 värvades högerbacken Brendon Batson från Ron Atkinsons tidigare klubb Cambridge United. Tony Godden och Ally Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och Tony Brown blev bäste målskytt med arton ligamål.

Säsongen 1978/79 förbättrade sig West Bromwich ytterligare och slutade på tredje plats i ligan, en poäng efter Nottingham Forest och nio efter mästarna Liverpool. I UEFA-cupen slog laget ut turkiska Galatasaray, portugisiska Braga samt spanska Valencia, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Röda Stjärnan från Belgrad. I FA-cupen åkte man ut mot Southampton efter omspel i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Leeds United efter två omspelsmatcher i andra omgången.

I januari 1979 värvades anfallaren David Mills från Middlesbrough för den brittiska rekordsumman 516 000 pund. Vänsteryttern Willie Johnston såldes till Vancouver Whitecaps i mars. Brendon Batson ersatte Mulligan som högerback och Ally Brown tog åter plats i anfallet (han hade bara spelat knappt hälften av matcherna under 1977/78). Tony Godden och John Wile spelade samtliga 42 ligamatcher och Ally Brown blev bäste målskytt med arton ligamål.

1979/80 blev en sämre säsong med en tiondeplats i ligan och förlust mot östtyska Carl Zeiss Jena i UEFA-cupens första omgång. Inför säsongen värvades mittfältaren Gary Owen och yttern Peter Barnes från Manchester City och i september värvades anfallaren John Deehan från Aston Villa. Efter 279 mål (klubbrekord) på 720 matcher för West Bromwich lämnade Tony Brown klubben i april 1980 för spel i NASL-laget New England Tea Men. Tony Godden och John Wile spelade återigen samtliga 42 ligamatcher och Peter Barnes blev bäste målskytt med femton ligamål.

1980/81 var West Bromwich åter med i toppen och slutade på fjärde plats i ligan, åtta poäng efter mästarna Aston Villa. I FA-cupen slog man ut Grimsby Town i tredje omgången men förlorade sedan mot Middlesbrough och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Manchester City. Laget var i stort sett samma som föregående säsong förutom att Remi Moses tog en ordinarie plats på mittfältet istället för Tony Brown. Återigen spelade Tony Godden och John Wile samtliga 42 ligamatcher och Cyrille Regis blev bäste målskytt med fjorton ligamål medan Ally Brown och Bryan Robson gjorde tio.

Matchställen var till största delen likadana som 1976/77. Skillnaden var Umbro-markeringen längs ärmarna och sidorna på byxorna. Tröjnumren var under 1977/78 av den gamla modellen, men 1978/79 bytte man till en mer modern kantig variant.

Manchester City 1977/78

Manchester City slutade på fjärde plats i ligan 1977/78, tolv poäng efter mästarna Nottingham Forest. I UEFA-cupen lottades laget mot polska Widzew Łódź i första omgången, men efter 2–2 hemma och 0–0 borta åkte Manchester City ut på färre gjorda bortamål. I FA-cupen besegrade man Leeds United i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Nottingham Forest och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Arsenal efter omspel.

Laget 1977/78: Joe Corrigan – Kenny Clements, Tommy Booth, Dave Watson, Willie Donachie – Paul Power, Gary Owen, Asa Hartford – Mick Channon, Brian Kidd, Peter Barnes. Mick Channon hade värvats från Southampton för 300 000 pund inför säsongen. Joe Corrigan och Kenny Clements spelade samtliga 42 ligamatcher och Brian Kidd blev bäste målskytt med sexton ligamål. Channon och Dennis Tueart var näst bäst med tolv ligamål, den senare trots att han bara spelade sjutton ligamatcher.

Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong förutom att kragen hade V-hals istället för en ifylld trekant vid halsen.

Leeds United 1977–1980

Säsongen 1977/78 slutade Leeds United på nionde plats i ligan. I FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Manchester City, men i Ligacupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Nottingham Forest.

Laget 1977/78: David Harvey – Paul Madeley, Gordon McQueen, Trevor Cherry, Frank Gray – Eddie Gray, Brian Flynn, Tony Currie – Peter Lorimer/Joe Jordan, Ray Hankin, Arthur Graham. Nya i laget var Arthur Graham (Aberdeen) och Brian Flynn (från Burnley i november). I januari 1978 såldes Joe Jordan till Manchester United och en månad senare såldes även Gordon McQueen till samma klubb. Trevor Cherry och Frank Gray missade bara en ligamatch var och Ray Hankin blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Inför säsongen 1978/79 tog Jock Stein över som tränare efter Jimmy Armfield. Stein sa dock upp sig redan efter 44 dagar för att bli förbundskapten för Skottland. In kom istället Jimmy Adamson från Sunderland som ledde laget till en femteplats i ligan vilket gav en plats i nästa säsongs UEFA-cup. I FA-cupen slog Leeds ut Hartlepool United i tredje omgången, men åkte sedan ut mot West Bromwich Albion efter omspel. I Ligacupen tog man sig återigen till semifinal och denna gång blev det förlust mot Southampton.

Laget 1978/79: David Harvey – Paul Madeley, Paul Hart, Trevor Cherry, Frank Gray – Eddie Gray, Brian Flynn, Tony Currie – Carl Harris, John Hawley/Ray Hankin, Arthur Graham. Paul Hart och John Hawley hade värvats från Blackpool respektive Hull City i slutet av föregående säsong. I mars 1979 lämnade Peter Lorimer klubben för spel i NASL-laget Toronto Blizzard. Frank Gray och Brian Flynn missade bara en ligamatch och John Hawley blev bäste målskytt med sexton ligamål.

I UEFA-cupen hösten 1979 slog Leeds ut Valletta från Malta i första omgången, men åkte sedan ut mot rumänska Universitatea Craiova. I ligan slutade Leeds på elfte plats och i både FA-cupen och Ligacupen blev det förlust direkt mot Nottingham Forest respektive Arsenal.

Laget 1979/80: John Lukic – Kevin Hird, Paul Hart, Paul Madeley/Brian Greenhoff, Trevor Cherry – Eddie Gray, Brian Flynn, Byron Stevenson – Alan Curtis, Terry Connor, Arthur Graham. Kevin Hird blev bäste målskytt med åtta ligamål.

Tröjorna var av samma modell som tidigare med skillnaden att klubbmärket var placerat i en blå cirkel med klubbnamnet Leeds United AFC i vita bokstäver. Tröjnumren byttes 1978 ut mot en kantig modell.

Ipswich Town 1977/78

Ipswich Town slutade på artonde plats i ligan 1977/78 vilket var lagets sämsta placering sedan 1970/71. I UEFA-cupen slog man ut Landskrona BoIS och Las Palmas. I tredje omgången slog man Barcelona med 3–0 hemma på Portman Road, men i returen hämtade spanjorerna in underläget till 3–3 och vann sedan på straffsparkar. Ipswich tog sig till final i FA-cupen genom att slå ut Cardiff City, Hartlepool United, Bristol Rovers (efter omspel), Millwall och West Bromwich Albion. I finalen på Wembley besegrade man Arsenal med 1–0 efter mål av Roger Osborne i 77:e minuten.

Laget 1977/78: Paul Cooper – George Burley, Allan Hunter, Russell Osman, Mick Mills – Roger Osborne, Brian Talbot, Eric Gates/John Wark – David Geddis/Trevor Whymark, Paul Mariner, Clive Woods. Paul Cooper och Brian Talbot spelade flest matcher (40 ligamatcher var) och Paul Mariner blev bäste målskytt med elva ligamål.

Tröjorna tillverkades från och med 1977/78 av Adidas. Hemmatröjan var blå med vit krage och tre vita ränder längs ärmarna. Bortatröjan var i samma stil fast vit med svart krage och tre svarta ränder längs ärmarna.

Queens Park Rangers 1976/77

Tack vare andraplatsen i ligan 1975/76 var Queens Park Rangers kvalificerade för UEFA-cupen 1976/77. Laget lottades mot norska SK Brann i första omgången och Londonlaget tog sig enkelt vidare efter 4–0 hemma och hela 7–0 i Bergen. I nästa omgång blev det 3–3 borta mot tjeckoslovakiska Slovan Bratislava, men QPR tog sig vidare efter seger med 5–2 hemma på Loftus Road. I tredje omgången slog man ut västtyska FC Köln tack vare fler gjorda bortamål (3–0 hemma och 1–4 borta). Kvartsfinalen mot AEK Aten började bra med en 3–0-seger på hemmaplan, men i Aten vann grekerna med samma siffror och tog sig vidare efter straffsparksläggning.

I ligan kunde inte QPR upprepa förra säsongens resultat utan slutade på fjortonde plats och i FA-cupen åkte man ut mot Manchester United i fjärde omgången. I Ligacupen tog man sig dock till semifinal, men efter 0–0 hemma och 2–2 i returen kunde Aston Villa vinna med 3–0 i en omspelsmatch på Highbury i London.

Laget 1976/77: Phil Parkes – Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard – John Hollins, Don Masson, Eddie Kelly – Stan Bowles/Peter Eastoe, Don Givens, Dave Thomas. Don Givens blev bäste målskytt med tio ligamål.

För första gången spelade ett engelskt ligalag i tröjor tillverkade av Adidas. Den första varianten med smalare ränder användes i de två första ligamatcherna, hemma mot Everton och borta mot West Ham. Till nästa match introducerades en ny tröja med bredare ränder som kom att användas fram till november. Till bortamatchen mot Liverpool i november presenterades en tredje variant med vit hals och en större Adidas-logga. I december dök en fjärde variant upp med blåvit hals och en mindre logga med texten ”adidas” under. Denna tröja kom även att användas i början på nästa säsong.

Under hösten 1976 användes samma bortatröja som året innan. Tröjan var tillverkad av Umbro, men byxorna och strumporna var av Adidasmodell. Så småningom tog Adidas fram en egen variant av den rödvita bortatröjan, men denna saknade klubbmärket. I Ligacupmatchen mot West Ham i oktober spelade QPR i vita tröjor av Umbro och i blå byxor och röda strumpor av Adidas. Detta reservställ, fast med blå strumpor, kom även att användas i en FA-cupmatch 1978 och återigen var West Ham motståndare.

Newcastle United 1976–1978

Trots försäljningen av den store målskytten Malcolm Macdonald till Arsenal slutade Newcastle på femte plats i ligan 1976/77, deras högsta placering sedan 1951. I december låg man trea i tabellen, men i slutet av januari 1977 avgick plötsligt tränaren Gordon Lee för att ta över Everton. Assisterande tränaren Richard Dinnis tog tillfälligt över innan han fick jobbet permanent.

Laget 1976/77: Mike Mahoney – Irving Nattrass, Aidan McCaffery, Geoff Nulty, Alan Kennedy – Stewart Barrowclough, Tommy Craig, Tommy Cassidy – Paul Cannell, Mickey Burns, Alan Gowling. Mahoney, Kennedy och Nulty spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Burns (14 ligamål), Cannell (12) och Gowling (11).

Nästa säsong gick det inte lika bra. Efter seger över Leeds i premiären blev det tio raka förluster i ligan. I UEFA-cupen slog man ut irländska Bohemians, men åkte sedan ut mot blivande finalisterna Bastia. Richard Dinnis fick sparken i november. Bill McGarry (senast i Saudiarabien och tidigare tränare i Wolverhampton) tog över men kunde inte rädda klubben från nedflyttning. Newcastle lyckades bara vinna sex ligamatcher på hela säsongen och slutade näst sist i tabellen.

1976 introducerades ett nytt klubbmärke som placerades mitt på tröjan. Hemmatröjan hade något bredare ränder än tidigare. Bukta-loggan var placerad längs ärmarna och på byxorna. Bortastället bestod av gula tröjor med grön krage, gröna byxor och gula strumpor.

Manchester City 1976/77

Segern i Ligacupen 1976 gav en plats i UEFA-cupen 1976/77 och Manchester City lottades mot Juventus i första omgången som spelades i september 1976. Det blev seger med 1–0 hemma på Maine Road men i returen i Turin vann italienarna med 2–0 och tog sig vidare till andra omgången. Tidigare samma månad hade City även åkt ur Ligacupen efter förlust mot Aston Villa i andra omgången. I FA-cupen slog man ut West Bromwich Albion (efter omspel) och Newcastle United, men i femte omgången blev det förlust mot Leeds United. I ligan gick det dock bättre. Från slutet av oktober till mitten av februari spelade Manchester City fjorton raka ligamatcher utan förlust och man slutade på andra plats, bara en poäng efter mästarna Liverpool.

Laget 1976/77: Joe Corrigan – Kenny Clements, Mike Doyle, Dave Watson, Willie Donachie – Gary Owen, Paul Power, Asa Hartford – Joe Royle, Brian Kidd, Dennis Tueart. Ny i laget var Brian Kidd som hade värvats från Arsenal. Joe Corrigan och Willie Donachie spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Brian Kidd med 21 ligamål och Dennis Tueart med arton.

Denna säsong återgick man till att använda Manchesters stadsvapen på tröjorna istället för klubbmärket. Hemmatröjan var ljusblå med Umbro-loggan i vitt längs ärmarna och även byxorna var numer ljusblå. Bortatröjan var vit med en röd och en svart diagonal på framsidan.

Derby County 1976–1978

Efter en svag inledning på säsongen 1976/77 fick tränaren Dave Mackay sparken i november 1976. Han ersattes av reservlagstränaren Colin Murphy som ledde laget till femtonde plats i ligan. Derby County tog sig till kvartsfinal i både FA-cupen och Ligacupen där det blev förlust mot Everton respektive Bolton Wanderers. Laget deltog också i UEFA-cupen och i första matchen besegrade man irländska Finn Harps med hela 12–0 hemma på Baseball Ground, men i andra omgången blev det förlust mot grekiska AEK Aten.

Laget 1976/77: Colin Boulton – David Langan/Rod Thomas, Roy McFarland, Colin Todd, Peter Daniel/Ron Webster – Henry Newton, Steve Powell, Archie Gemmill – Charlie George, Kevin Hector, Leighton James. I december 1976 såldes mittfältaren Bruce Rioch till Everton och strax därefter värvades anfallaren Derek Hales från Charlton Athletic. I mars 1977 värvades mittfältaren Gerry Daly från Manchester United. Bästa målskytt blev Leighton James med nio ligamål.

De svaga resultaten fortsatte under hösten 1977 och i september fick även Colin Murphy sparken. Tommy Docherty tog över och ledde laget till en tolfteplats. I FA-cupen åkte Derby ut mot West Bromwich Albion i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Liverpool i tredje omgången.

Under hösten 1977 såldes Archie Gemmill till Nottingham Forest (samtidigt fick man målvakten John Middleton från samma klubb), Derek Hales (West Ham), Leighton James (Queens Park Rangers) och Rod Thomas (Cardiff City). Bland nyförvärven fanns anfallaren Gerry Ryan (Bohemians), mittfältaren Don Masson (QPR), högeryttern Terry Curran (Nottingham Forest) samt Bruce Rioch som återvände från Everton. David Langan spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa måskyttar blev Charlie George med elva ligamål och Gerry Daly med tio.

Hemmastället var förnyat med Umbro-loggan längs ärmarna och på överdelen av strumporna. Den kortärmade tröjan hade tjockare muddar än tidigare.

Derby County 1976–1978 (hemma)

Aston Villa 1976–1980

I slutet av 70-talet tillhörde Aston Villa lagen strax under toppen. Bästa säsongen under dessa år var 1976/77 då man slutade på fjärde plats, sex poäng efter mästarna Liverpool. Laget gjorde flest mål i serien, 76 stycken, men man släppte också in 50 vilket var betydligt fler än de andra topplagen. De följande två säsongerna slutade Aston Villa på åttonde plats och 1979/80 blev det en sjundeplats.

I FA-cupen tog man sig som längst till kvartsfinal 1977 och 1980, men förlorade mot Manchester United respektive West Ham United. 1977 vann Aston Villa Ligacupen för tredje gången. Under hösten 1976 slog man ut Manchester City, Norwich City, Wrexham och Millwall. I semifinalen mot Queens Park Rangers blev det 0–0 borta och 2–2 hemma vilket innebar omspel på Highbury i London. Aston Villa vann med 3–0 och tog sig till final mot Everton. Finalen på Wembley blev mållös och spelades om på Hillsborough i Sheffield. Även denna gång blev det oavgjort, 1–1, men i andra omspelsmatchen som spelades på Old Trafford i Manchester kunde Aston Villa till slut vinna med 3–2.

Segern i Ligacupen gav en plats i UEFA-cupen 1977/78. Aston Villa slog ut Fenerbahçe, Górnik Zabrze och Athletic Bilbao, men i kvartsfinalen tog det stopp mot Barcelona efter 2–2 hemma och 1–2 i returen.

Laget 1976/77: John Burridge – Gordon Smith, Leighton Phillips, Chris Nicholl, John Robson – Dennis Mortimer, Alex Cropley, Frank Carrodus – Brian Little, Andy Gray, John Deehan. Ny i laget var Alex Cropley som värvades från Arsenal i september 1976. Brian Little spelade samtliga 42 ligamatcher och Andy Gray blev ligans skyttekung med 25 mål. Gray blev även av spelarföreningen PFA utsedd både till Årets spelare och Årets unga spelare.

Hemmatröjan var i stort sett likadan som 1975/76, fast nu hade även den långärmade tröjan krage med V-hals. Även Umbro-loggan på tröjan hade moderniserats. På bortastället återfanns Umbro-loggan längs ärmarna och på byxornas sidor.