Etikett: UEFA-cupen

1 januari 2023

Aston Villa 1994/95

Aston Villa inledde Premier League-säsongen 1994/95 med tre oavgjorda matcher. Därefter tog man säsongens första trepoängare när man besegrade Coventry City och Ipswich Town. Den lovande inledningen kom dock av sig och på de nio nästkommande matcherna blev det åtta förluster. Efter 3–4-förlusten mot Wimbledon den nionde november fick managern Ron Atkinson sparken. Aston Villa låg då på nittonde plats i tabellen, vilket skulle innebära nedflyttning. Jim Barron tog över som tillförordnad manager och ledde faktiskt laget till seger i sin enda match som huvudansvarig – 4–3 mot Tottenham Hotspur på White Hart Lane.

Brian Little tar över

Den 25 november tog Brian Little över som manager. Han kom närmast från Leicester City och hade under 70-talet tillbringat hela sin spelarkarriär som anfallare i just Aston Villa. Under Littles ledning började laget vakna till liv även om man till en början hade svårt att vinna matcher. På de åtta första ligamatcherna blev det sex oavgjorda, men man besegrade i alla fall Chelsea med 3–0 den 28 december.

Aston Villa var dock på gång och under en period i januari vann laget tre matcher i rad. Efter förlust mot Manchester United (0–1) den 4 februari besegrade man Wimbledon med hela 7–1 hemma på Villa Park. I denna match stod Tommy Johnson för ett hattrick i första halvlek. Johnson hade värvats från Derby County en månad tidigare och gjorde nu sina första mål för sin nya klubb. Aston Villa besegrade sedan Sheffield Wednesday (2–1) innan man var inblandad i ytterligare en åttamålsmatch. Denna gång blev det 4–4 mot Leicester City. Laget var nu uppe på nionde plats i tabellen. På de avslutande tolv matcherna blev det dock bara sex mål och två segrar, borta mot Ipswich Town och hemma mot Liverpool. Aston Villa slutade på artonde plats i Premier League 1994/95, tre poäng före Crystal Palace som åkte ur.

Aston Villa i UEFA-cupen 1994/95

I egenskap av regerande Ligacupvinnare fick Aston Villa en plats i UEFA-cupen 1994/95. I första omgången mötte man italienska Inter. Både första mötet på Giuseppe Meazza-stadion i Milano och returen på Villa Park slutade 1–0 till respektive hemmalag. Irländaren Ray Houghton gjorde målet för Aston Villa. Efter en mållös förlängning kunde Aston Villa vinna med 4–3 på straffar och ta sig vidare till andra omgången. Där väntade turkiska Trabzonspor som vann med 1–0 hemma. Aston Villa vann returen med 2–1 efter mål av Dalian Atkinson och Ugo Ehiogu, men turkarna gick vidare tack vare fler gjorda bortamål.

Aston Villa slog ut Barnsley i FA-cupens tredje omgång, men åkte sedan ut mot Manchester City. I Ligacupens andra omgång mot Wigan Athletic vann Aston Villa med sammanlagt 8–0 (5–0 hemma och 3–0 borta). Man besegrade sedan Middlesbrough men i fjärde omgången åkte man ut mot Crystal Palace.

Spelarna i Aston Villa 1994/95

Laguppställning: 13 Mark Bosnich – 2 Earl Barrett, 4 Shaun Teale, 5 Paul McGrath, 16 Ugo Ehiogu, 3 Steve Staunton – 7 Ray Houghton, 17 Ian Taylor/6 Kevin Richardson, 11 Andy Townsend – 9 Dean Saunders, 18 Dwight Yorke.

Dean Saunders spelade mest med totalt 48 av de 52 matcherna varav 39 i ligan. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt sjutton mål varav femton i ligan. Nya spelare i truppen var backen Phil King (Sheffield Wednesday) och anfallaren John Fashanu (Wimbledon). Fashanu hade köpts för 1,35 miljoner pund, men skador gjorde att han bara spelade tretton matcher. Hans sista match blev mot Manchester United i februari 1995 då han skadade knäet så illa att han fick bäras ut på bår. Efter säsongen tvingade skadan honom att lägga skorna på hyllan.

Nye managern Brian Little bytte ut flera spelare under säsongen. I december 1994 anlände ytterligare en spelare från Sheffield Wednesday, nämligen mittfältaren Ian Taylor som var en del i en bytesaffär med Guy Whittingham. Ett par veckor senare, den sjätte januari, värvade Aston Villa två spelare från Derby County för sammanlagt 2,9 miljoner pund, högerbacken Gary Charles och anfallaren Tommy Johnson. Senare, i februari och mars, anlände även högeryttern Franz Carr (Leicester City) och vänsterbacken Alan Wright (Blackburn Rovers). Efter årsskiftet gjorde sig Brian Little av med ett antal spelare. Högerbacken Earl Barrett såldes till Everton för 1,7 miljoner pund. Därefter sålde han mittfältarna Garry Parker (Leicester City), Kevin Richardson (Coventry City) och Ray Houghton (Crystal Palace) samt försvararen Chris Boden (Derby County).

Tröjorna

Aston Villa behöll samma tröjor som föregående säsong. I några matcher som sändes i Sky TV lade dock sponsorn Müller till ordet ”yogurt” nedanför företagsnamnet. Detta skedde enligt Aston Villa Shirts i matcherna mot Southampton (borta), Coventry (hemma och borta), Sheffield Wednesday (hemma) och Manchester United (hemma). Även till matcherna i UEFA-cupen gjorde man ett par förändringar. Man tog bort Premier League-märket från ärmarna och precis som 93/94 hade man inga namn på ryggen. I de europeiska cupmatcherna var det hemmalaget som fick byta tröjor ifall lagen hade liknande färger. För Aston Villas del skedde detta i hemmamatchen mot Trabzonspor som också spelade i vinrött och blått. Det grönsvarta reservstället fungerade inte här och därför tog Asics fram en vit tröja med vinröd krage. Matchen mot Trabzonspor var enda gången som denna tröja kom till användning.

17 oktober 2022

Blackburn Rovers 1994/95

Blackburn Rovers hade kommit på andra plats i Premier League och inför säsongen 1994/95 slog man det engelska transferrekordet när man betalade fem miljoner pund för anfallaren Chris Sutton från Norwich City. Andra nyförvärv sommaren 1994 var australiensiske mittfältaren Robbie Slater från franska Lens, irländske målvakten Shay Given (Celtic) och rutinerade mittbacken Tony Gale från West Ham.

Blackburn Rovers inledde säsongen 1994/95 med Charity Shield-matchen mot Manchester United på Wembley. Där blev det förlust med 0–2 efter mål av Eric Cantona (straff) och Paul Ince. I ligan blev det fem segrar och två oavgjorda på de sju första matcherna innan man föll borta mot Norwich. Dessförinnan gick Blackburn in i UEFA-cupen och motståndare var Trelleborgs FF. Trots hemmaplan lyckades inte Blackburn få hål på skåningarna. Istället chockade Trelleborgs Fredrik Sandell engelsmännen när han gjorde matchens enda mål i 72:a minuten. I returen på Vångavallen gav Chris Sutton Blackburn ledningen i första halvlek, men fem minuter efter paus kvitterade Joachim Karlsson. Alan Shearer återställde ordningen med åtta minuter kvar av matchen, men återigen kvitterade Joachim Karlsson. Matchen slutade 2–2 och skrällen var ett faktum. Sammanlagt 3–2 till Trelleborg och Blackburn var därmed utslaget.

I höstens Ligacupmatcher slog Blackburn ut Birmingham City och Coventry innan man förlorade mot Liverpool. Inte gick det bättre i FA-cupens tredje omgång i januari 1995. Efter 1–1 mot Newcastle föll Blackburn med 2–1 i omspelet.

Blackburn Rovers vinner Premier League 1994/95

Uttågen ur de olika cuperna gjorde att Blackburn kunde koncentrera sig på ligaspelet. Förutom matchen mot Norwich förlorade man bara en gång till under hösten, hemma mot Manchester United den 23 oktober. Därefter blev det elva segrar och en oavgjord på de kommande tolv matcherna innan man återigen föll mot Manchester United, denna gång på bortaplan. Efter ytterligare tre matcher med blandade resultat hittade laget formen igen och gick obesegrat i tio raka matcher. Avslutningen av säsongen blev dramatisk. Blackburn vann två och förlorade två matcher och inför sista omgången låg man två poäng före Manchester United i tabellen. Blackburn mötte Liverpool borta på Anfield medan United mötte West Ham. Manchester United fick dock bara oavgjort och därmed hade det ingen betydelse att Blackburn förlorade med 2–1. Blackburn Rovers blev därmed ligamästare 1994/95, 81 år efter senaste triumfen.

Laguppställning: 1 Tim Flowers – 20 Henning Berg, 5 Colin Hendry, 25 Ian Pearce, 6 Graeme Le Saux – 7 Stuart Ripley, 4 Tim Sherwood, 22 Mark Atkins, 11 Jason Wilcox – 9 Alan Shearer, 16 Chris Sutton.

Alan Shearer spelade samtliga 42 ligamatcher medan Chris Sutton och Henning Berg spelade 40 matcher var. Shearer gjorde 34 mål och blev skyttekung i Premier League med elva mål mer än tvåan, Liverpools Robbie Fowler. Även Sutton kom upp i tvåsiffrigt och stod för femton ligamål. Våren 1995 värvade Blackburn ytterbacken Jeff Kenna från Southampton för 1,5 miljoner pund samt holländaren Richard Witschge som kom på lån från Bordeaux. Witschge var tänkt som ersättare för den skadade Jason Wilcox, men istället valde managern Kenny Dalglish att flytta upp Graeme Le Saux på mittfältets vänsterkant och ta in Kenna i försvaret. Witschge spelade bara en match för Blackburn och återvände till Bordeaux efter säsongen.

Tröjorna

Asics hade levererat tröjorna till Blackburn sedan 1992 och även sponsorn McEwan’s Lager var kvar sedan tidigare. Den blåvita hemmatröjan hade framförallt en ny utformning av kragen och på ärmarna återfanns klubbens latinska motto ”Arte Et Labore” (Skicklighet och arbete). I UEFA-cupen var detta, tillsammans med Premier League-logotypen, dock borttaget. Spelarna var där numrerade 1–11 och man hade inga namn på ryggen till skillnad från de inhemska matcherna. Byxorna var vita och strumporna blå med ett vitt fält nedanför vaderna.

Bortatröjan var randig med breda svarta ränder och smala röda ränder samt med röd krage. Numren på bortatröjan hade samma utformning som på Aston Villas tröjor som också tillverkades av Asics. Byxorna och strumporna var i samma stil som på hemmastället fast i rött och svart.

Blackburn Rovers 1994/95 (UEFA-cupen hemma)

15 oktober 2022

Aston Villa 1993/94

Aston Villa hade föregående säsong slutat tvåa i den nystartade Premier League och till 1993/94 förstärkte man laget med några spelare. Mittfältaren Gordon Cowans kom på fri transfer från Blackburn Rovers och gjorde nu sin tredje sejour i klubben. Han stannade dock bara fram till februari 1994 då han skrev på för Derby County. Aston Villa värvade ytterligare en mittfältare, irländaren Andy Townsend, som kom från Chelsea för 2,1 miljoner pund. Man värvade även Portsmouths skyttekung Guy Whittingham för 1,3 miljoner pund, men efter en bra inledning lånades han ut till Wolverhampton Wanderers i februari 1994.

Tack vare andraplatsen i Premier League 1992/93 fick Aston Villa delta i UEFA-cupen 1993/94. Första mötet med slovakiska Slovan Bratislava blev mållöst, men i returen hemma på Villa Park kunde Aston Villa vinna med 2–1 efter mål av Dalian Atkinson och Andy Townsend. Spanska Deportivo La Coruña stod för motståndet i nästa omgång. Deportivo inledde hemma och Dean Saunders gav Villa ledningen med tolv minuter kvar, men spanjorerna kvitterade genom Riesco. Returen slutade 0–1 efter ett mål av Javier Manjarin i första halvlek och Aston Villa var därmed utslaget.

Aston Villa inledde Premier League-säsongen 1993/94 med åtta segrar och bara två förluster på de femton första matcherna. Därefter kom laget in i en svacka med fem förluster på åtta matcher, men i mitten av januari inledde man en period med sju matcher utan förlust. Återhämtningen var dock bara tillfällig och laget avslutade säsongen med åtta förluster på de tolv sista matcherna. Aston Villa fick därför nöja sig med en tiondeplats i tabellen.

Aston Villa vinner Ligacupen 1993/94

I FA-cupen slog Aston Villa ut Exeter City och Grimsby Town innan man förlorade mot Bolton Wanderers. Däremot gick det bättre i Ligacupen. Laget inledde turneringen med att slå ut lokalkonkurrenten Birmingham City. Därefter besegrade man Sunderland, Arsenal och Tottenham Hotspur. Semifinalerna avgjordes genom dubbelmöten och i första matchen förlorade Villa med 3–1 borta mot Tranmere Rovers. Aston Villa lyckades vinna med samma siffror på hemmaplan och efter straffsparksläggning tog man sig till final mot Manchester United.

I finalen på Wembley tog Aston Villa ledningen efter 25 minuter genom Dalian Atkinson. Med knappa kvarten kvar ökade Dean Saunders på till 2–0 efter att ha styrt Kevin Richardsons frispark i mål. Mark Hughes reducerade för United, men i 90:e minuten tog Andrei Kanchelskis bollen med hand i eget straffområde och blev utvisad. Dean Saunders tog hand om straffen och gjorde inget misstag. 3–1 till Aston Villa som tog sin fjärde seger i Ligacupen.

Laguppställning Ligacupfinalen 1994: 13 Mark Bosnich – 2 Earl Barrett, 5 Paul McGrath, 4 Shaun Teale, 3 Steve Staunton – 10 Dalian Atkinson, 6 Kevin Richardson, 14 Andy Townsend, 11 Tony Daley – 25 Graham Fenton – 9 Dean Saunders; avbytare: 1 Nigel Spink (målvakt), 7 Ray Houghton, 17 Neil Cox.

Kevin Richardson spelade mest med 55 av de 57 matcherna medan Earl Barrett spelade från start i samtliga 42 ligamatcher (totalt 52 matcher med cuperna inräknat). Dean Saunders blev bäste målskytt, men exakt hur många han gjorde är oklart. Beroende på källa gjorde han nio, tio eller elva ligamål. Därtill gjorde han fyra mål i Ligacupen, ett i FA-cupen och ett i UEFA-cupen.

Tröjorna

Aston Villa valde Asics som ny tröjleverantör till 1993/94. Årets tröjor var randiga med breda vinröda ränder och smala ljusblå ränder samt ljusblå krage med knäppning i halsen. I början av säsongen var tröjorna reklamfria, men i slutet av september kom det tyska mejeriföretaget Müller in som sponsor. Numren var i traditionell stil med runda former och för första gången hade man spelarnas namn på ryggen. I Premier League och de inhemska cuperna hade varje spelare även sitt eget tröjnummer. I UEFA-cupen var dock spelarna numrerade 1–11 och man hade inte heller några namn på ryggen. På tröjorna i Ligacupfinalen lade man till inskriptionen ”Coca-Cola Cup Final / Wembley / 27th March 1994” ovanför klubbmärket. Byxorna var vita med vinröda och ljusblå fält på sidorna. Även strumporna var vita med vinröd och ljusblå överdel.

Även bortatröjan var randig med breda gröna och svarta ränder samt smala röda ränder och med svart krage. Byxorna var svarta med två smala gröna ränder på sidorna och strumporna var gröna med svart och röd överdel.

Aston Villa hemma augusti/september 1993

1 oktober 2022

IF Elfsborg 1980

Elfsborg slutade på sjätte plats i Allsvenskan 1980, tre placeringar sämre än 1979. Det blev åtta segrar, tolv oavgjorda (flest i hela serien) och sex förluster vilket gav 28 poäng, två fler än IFK Sundsvall och två färre än Hammarby. Högerbacken Leif Gustavsson och mittfältaren Christer Andersén spelade samtliga 26 seriematcher. Mittbacken och lagkaptenen Leif Målberg samt mittfältaren Thomas Johansson missade en match var. Hans-Olof Gustavsson, Frank Klarström och Stefan Larsson blev lagets bästa målskyttar med fem mål var. Se laguppställningar och spelarstatistik på Bornyellow.com.

Hösten 1980 besegrade Elfsborg Djurgården med 1–0 i svenska cupens sjätte omgång. Boråsarna tog sig därmed vidare till kvartsfinalerna som kom att spelas våren 1981.

Elfsborg deltog även i UEFA-cupen 1980/81. Laget åkte emellertid ur turneringen redan efter första omgången då man föll med 1–2 hemma mot skotska St. Mirren. Returen i Skottland blev mållös och Elfsborg var därmed utslaget.

1980 spelade Elfsborg i tröjor från Craft. Matchstället var likadant som 1979 förutom att Järnia sponsrade laget. Järnias logotyp återfanns fram och bak på tröjan samt på byxorna.

23 juni 2022

Napoli 1981/82

Enrico Marchesi gjorde sin andra säsong som tränare i Napoli 1981/82. Han förstärkte laget med ytterbacken Filippo Citterio (Lazio), mittfältarna Antonio Criscimanni (Avellino), Enrico Maniero (lån från Benevento) och Paolo Benedetti (Pistoiese) samt anfallaren Massimo Palanca (Catanzaro).

Napoli inledde säsongen 1981/82 med gruppspelet i italienska cupen där man lyckades hålla nollan i samtliga fyra matcher. Det blev två mållösa matcher mot Bari och Avellino samt segrar med 1–0 mot Cremonese och 2–0 mot Ascoli. Napoli vann gruppen och tog sig vidare till kvartsfinalerna som spelades i november och december. Där mötte man Catanzaro och Napoli vann första matchen med 1–0 på bortaplan. I returen på San Paolo-stadion kunde dock Catanzaro vända underläget till seger med 2–1. Catanzaro gick därmed vidare till semifinal tack vare fler gjorda bortamål.

Napoli hade föregående säsong slutat trea i ligan och var därför kvalificerade till UEFA-cupen 1981/82. Det tog dock slut redan efter första omgången där man mötte jugoslaviska Radnički Niš. Det blev 2–2 i Neapel och 0–0 i Niš vilket innebar att Napoli även här åkte ut på bortamålsregeln.

Napoli slutade på fjärde plats i Serie A 1981/82 och kvalificerade sig återigen till UEFA-cupen trots att man inte gjorde mer än 31 mål på 30 matcher. Men man hade hade också ett av seriens bästa försvar med 21 insläppta mål – endast de två topplagen Juventus och Fiorentina släppte in färre mål. Det blev tio segrar, femton oavgjorda (flest av alla lag) och fem förluster.

Antonio Criscimanni och Claudio Pellegrini spelade samtliga 38 tävlingsmatcher under säsongen. Pellegrini blev även lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav elva i ligan och två i italienska cupen.

Tröjorna

Tröjorna från Ennerre var av samma modell som 1980/81 med skillnaden att klubben hade en ny sponsor i form av Snaidero. Hemmatröjan var blå och hade blå V-hals och muddar med tre vita ränder. Byxorna var vita och strumporna blå. Reservstället var i samma stil fast med omvända färger. I UEFA-cupen spelade man i tröjor utan reklam och man använde de blå byxorna tillsammans med den blå tröjan.

17 juni 2022

Inter 1981/82

Inför 1981/82 återvände anfallaren Aldo Serena till Inter efter att ha varit utlånad till Como och Bari. Från Perugia värvade man mittfältaren Salvatore Bagni och i försvaret tog 18-årige högerbacken Giuseppe Bergomi en ordinarie plats. Detta var också säsongen då mittbacken Riccardo Ferri gjorde ligadebut. Han kom att spela 290 ligamatcher för Inter fram till 1994. Tränare var Eugenio Bersellini som gjorde sin femte säsong i klubben.

Inter vinner Coppa Italia 1981/82

Inter inledde säsongen 1981/82 med italienska cupens gruppspel. Laget vann sin grupp efter att ha besegrat Pescara och Verona samt spelat oavgjort mot SPAL och Milan. Kvartsfinalerna spelades i december och första matchen slutade med 4–1 mot Roma på Olympiastadion. Inter hämtade dock upp underläget i returen två veckor senare. Det blev 3–0 till hemmalaget på Giuseppe Meazza-stadion och Inter gick därmed vidare med sammanlagt 4–4 och fler gjorda bortamål. I semifinalerna i mars/april mötte man Catanzaro. Inter vann med 2–1 hemma och i returen stod det 2–1 till Catanzaro vid full tid. I förlängningen gjorde lagen varsitt mål och Inter gick därför återigen vidare med sammanlagt 4–4 och fler gjorda bortamål.

Finalerna avgjordes i maj 1982 och där stod Torino för motståndet. I första finalmatchen gjorde Aldo Serena matchens och Inters enda mål fem minuter före paus. Returmatchen slutade 1–1 sedan Alessandro Altobelli kvitterat Agatino Cuttones ledningsmål. Inter vann därmed finalen med sammanlagt 2–1 och tog sin tredje cuptitel.

Femte plats i Serie A

I ligaspelet 1981/82 radade Inter upp tio matcher utan förlust innan man föll mot Napoli. Säsongens andra förlust kom mot Fiorentina i trettonde omgången. Under andra hälften av säsongen blev det ytterligare fyra förluster och Inter slutade på femte plats i tabellen. Det blev elva segrar, tretton oavgjorda (endast Ascoli och Napoli spelade fler oavgjorda matcher) och sex förluster vilket gav 35 poäng, lika många som Napoli.

Inter deltog även i UEFA-cupen 1981/82. I första omgången slog man ut turkiska Adanaspor, men sedan åkte man ut mot rumänska Dinamo Bukarest.

Anfallaren Alessandro Altobelli spelade mest med totalt 42 av de 44 tävlingsmatcherna varav 29 i ligan. Han blev även lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav nio i ligan, nio i italienska cupen och tre i UEFA-cupen. Med sina nio cupmål blev han turneringens bäste målskytt.

Tröjorna

Från och med 1981/82 levererade Mec Sport tröjorna åt Inter. Sponsor var Inno-Hit som blev klubbens första tröjsponsor i och med att dräktreklam blev tillåtet från och med denna säsong. Precis som företrädaren Puma valde Mec Sport att förse Inter med blå byxor (med svarta fält på sidorna) och strumpor till den blåsvarta tröjan. Reservtröjan var vit med en blå och en svart rand längs ärmarna. Byxorna var vita med blå fält på sidorna och strumporna var helt vita.

25 maj 2022

IFK Norrköping 1978–1980

IFK Norrköping slutade på elfte plats i Allsvenskan 1978 vilket var betydligt sämre än året innan då man slutade på fjärde plats. Pär-Olof Ohlsson blev lagets bästa målskytt med tretton allsvenska mål vilket gav en delad tredjeplats i skytteligan tillsammans med Elfsborgs Thomas Ahlström. Under hösten 1978 deltog laget även i UEFA-cupen. Det blev dock respass mot skotska Hibernian redan i första omgången. Förlust borta med 3–2 följdes av en mållös retur på Idrottsparken i Norrköping.

Efter denna säsong tackade tränaren Bengt ”Julle” Gustavsson för sig. Till 1979 tog Gunnar Nordahl över som tränare. Resultaten förbättrades och IFK Norrköping slutade på femte plats i tabellen. Pär-Olof Ohlsson blev återigen delad trea i skytteligan. Denna gång blev det elva fullträffar, lika många som IFK Göteborgs Torbjörn Nilsson och Kalmars Roland Sandberg. Ohlssons målskytte gav honom ett proffskontrakt med belgiska Waterschei där han tillbringade två säsonger. 1980 sjönk IFK Norrköping till tionde plats i Allsvenskan. Kent Lundqvist klev nu fram som lagets store målskytt. Med sina elva allsvenska mål blev han delad fyra i skytteligan tillsammans med Teitur Thordarsson i Öster.

IFK Norrköping spelade i tröjor från Umbro under åren 1978 till 1980. Hemmatröjan var vit med blå krage och vita muddar samt Umbros logotyp längs ärmarna. Den hade också ett blått vertikalt band på vänster sida och centrerat klubbmärke. På ryggen återfanns logotypen för Domus Sport. Byxorna var blå med vita Umbro-logotyper längs sidorna. Klubbens andra sponsor Leni hade sin logotyp på bybenen och fanns i två varianter: med och utan vit ruta. Strumporna var helt vita. Mot Hibernian i UEFA-cupen 1978 spelade Norrköping i vita tröjor med rund blå hals och blå muddar. Varken tröja eller byxor hade reklam i dessa matcher. Se höjdpunkter från Hibernian–IFK Norrköping på Youtube.

17 maj 2022

1. FC Kaiserslautern 1981–1983

Kaiserslautern 1981/82

Kaiserslautern förstärkte laget inför 1981/82 med vänsterbacken Andreas Brehme från Saarbrücken, mittfältaren Norbert Eilenfeldt från Arminia Bielefeld och anfallaren Bruno Hübner från Kastel. Det gick emellertid trögt i inledningen av säsongen. Laget vann bara fyra ligamatcher under hösten och efter halva säsongen låg man på tionde plats. Efter årsskiftet började resultaten att förbättras. Kaiserslautern vann tolv av de arton sista matcherna och klättrade upp till fjärde plats i tabellen vilket gav en plats i nästa säsongs UEFA-cup. Werner Melzer och Norbert Eilenfeldt spelade samtliga 34 ligamatcher. Hans-Peter Briegel blev lagets bäste målskytt med tretton ligamål medan Friedhelm Funkel och Erhard Hofeditz gjorde tio var.

Kaiserslautern deltog i UEFA-cupen även 1981/82. I första omgången besegrade man bulgariska Akademik Sofia efter två uddamålssegrar. Spartak Moskva stod för motståndet i nästa omgång. Ryssarna vann med 2–1 hemma, men Kaiserslautern vände och vann med 4–0 i returen hemma på Betzenberg. Det blev ett liknande resultat i höstens tredje och sista omgång. Kaiserslautern förlorade med 1–0 borta mot belgiska Lokeren, men tog sig vidare till kvartsfinal efter en 4–1-seger på hemmaplan. I vårens kvartsfinaler stod Real Madrid för motståndet. Spanjorerna vann med 3–1 på Santiago Bernabéu, men i returen var Kaiserslautern överlägsna och vann med hela 5–0. Kaiserslautern mötte IFK Göteborg i semifinalen, men nu fick man bara oavgjort 1–1 hemma på Betzenberg. Returen på Nya Ullevi slutade med samma siffror och matchen gick till förlängning. Stig Fredriksson gjorde mål på straff och skickade göteborgarna till final mot Hamburg. Höjdpunkter från matchen på Youtube.

Kaiserslautern 1982/83

Till säsongen 1982/83 värvade Kaiserslautern anfallarna Torbjörn Nilsson från IFK Göteborg och Thomas Allofs från Fortuna Düsseldorf. I UEFA-cupens första omgång slog man ut turkiska Trabzonspor efter seger med 3–0 både hemma och borta. Det blev dubbelseger även över Napoli i nästa omgång – 2–1 borta och 2–0 hemma. I tredje omgången föll tyskarna med 1–0 borta mot Sevilla, men i returen tog man revansch genom att vinna med 4–0. I vårens kvartsfinaler stod rumänska Universitatea Craiova för motståndet. Kaiserslautern vann med 3–2 hemma, men rumänerna tog en 1–0-seger i returen vilket räckte till avancemang tack vare fler gjorda bortamål.

I Bundesliga 1982/83 sjönk Kaiserslautern till sjätte plats. Laget fick ändå en plats i UEFA-cupen tack vare att femteplacerade Köln vann tyska cupen och kvalificerade sig för Cupvinnarcupen. Hans-Peter Briegel, Wolfgang Wolf och Torbjörn Nilsson spelade mest med 33 ligamatcher var. Thomas Allofs och Norbert Eilenfeldt blev bästa målskyttar med elva ligamål var medan Torbjörn Nilsson stod för nio fullträffar.

Tröjorna

Precis som tidigare levererade Adidas tröjorna till Kaiserslautern, men man hade en ny sponsor i form av Portas. Hemmatröjan var röd med vita kritstrecksränder samt tre vita ränder längs ärmarna och vita muddar. Den långärmade varianten hade krage i samma färg som tröjan med en vit trekant vid halsen medan den kortärmade hade vit V-hals. Samma tröjmodell använde flera andra lag, däribland Hamburg. Byxorna var röda med tre vita ränder längs sidorna och strumporna var även de röda med tre vita ränder upptill. Bortastället var i samma stil fast med omvända färger. I UEFA-cupen 1981/82 spelade man utan reklam på tröjorna. Kaiserslautern spelade nästan uteslutande i röda långärmade tröjor. Undantaget var matchen mot Akademik Sofia, då man spelade i den vita reservtröjan tillsammans med de röda byxorna och strumporna.

Det fanns även tröjor och byxor av märket Erima som Kaiserslautern använde i vissa matcher. Borta mot Nürnberg i december 1981 spelade Kaiserslautern i den gamla modellen av den vita Erima-tröjan fast med den nya sponsorn. Till denna tröja använde man röda byxor och vita strumpor. I bortamatchen mot Bayern München i maj 1983 spelade Kaiserslautern i en ljusblå variant av den kortärmade Adidas-tröjan med mörkblå kritstrecksränder. Byxor och strumpor var mörkblå med ljusblå Adidas-ränder.

Kaiserslautern 1981–1983 (alternativ hemma)

15 maj 2022

Hamburger SV 1981/82

Inför säsongen 1981/82 tog österrikaren Ernst Happel över som tränare för Hamburger SV. Han kom närmast från Standard Liège och hade tidigare bland annat fört det nederländska landslaget till VM-silver 1978. Ny i laget var också danske anfallaren Lars Bastrup från Århus. Hamburg vann Bundesliga för andra gången och blev tyska mästare för femte gången. Laget slutade tre poäng före Köln i tabellen och gjorde hela 95 mål på de 34 ligamatcherna. Hemma på Volksparkstadion var man oslagbara – Hamburg vann elva matcher, spelade sex oavgjorda och gjorde 59 mål på 17 hemmamatcher. Största segern var 7–0 mot Duisburg och man vann dessutom med 6–1 vid tre tillfällen – mot Darmstadt, Fortuna Düsseldorf och Nürnberg. Horst Hrubesch gjorde 27 mål och blev skyttekung i Bundesliga.

Hamburger SV i UEFA-cupen 1981/82

Hamburger SV tog sig till semifinal i tyska cupen 1981/82. Där blev det dock förlust med 2–0 mot Nürnberg. Laget deltog även i UEFA-cupen 1981/82, men det började illa. Hamburg förlorade med 0–1 i första matchen hemma mot nederländska Utrecht. Returen slutade dock med en 6–3-seger för det tyska laget som tog sig vidare till nästa omgång. Även i andra omgången förlorade Hamburg första matchen, denna gång med 1–2 borta mot Bordeaux. Återigen kunde tyskarna vända och vinna i returen med 2–0 efter två mål av Hrubesch. Mönstret upprepade sig i tredje omgången: förlust med 3–2 borta mot Aberdeen följdes av seger med 3–1 på hemmaplan. I kvartsfinalerna i mars 1982 slog Hamburg ut schweiziska Neuchâtel Xamax efter 3–2 hemma och 0–0 borta. Hamburg mötte sedan Radnički Niš i semifinalen. Det jugoslaviska laget vann med 2–1 hemma, men Hamburg vände och vann med 5–1 i returen.

I UEFA-cupfinalen 1982 ställdes Hamburg mot överraskningslaget IFK Göteborg. Första finalmatchen spelades på ett regnigt Nya Ullevi och göteborgarna lyckades vinna efter ett sent mål av Tord Holmgren. Tyskarna var dock övertygade om att man skulle vända underläget till seger hemma på Volksparkstadion. Men IFK Göteborg tog ledningen genom Dan Corneliusson i första halvlek, ett resultat som innebar att Hamburg var tvungna att göra tre mål. I andra halvlek ökade Blåvitt på ledningen, först genom Törbjörn Nilsson, sedan genom Stig Fredriksson på straff. Matchen slutade 0–3 och Hamburg hade sensationellt förlorat mot de svenska halvamatörerna.

Laguppställning första UEFA-cupfinalen 1982: 1 Uli Stein – 2 Manfred Kaltz, 4 Ditmar Jakobs, 5 Holger Hieronymus, 3 Jürgen Groh – 6 Jimmy Hartwig, 7 Bernd Wehmeyer, 10 Felix Magath, 8 Thomas von Heesen – 9 Horst Hrubesch, 11 Lars Bastrup; avbytare: Jupp Koitka (målvakt), 12 Caspar Memering, 13 Borisa Djordjevic, 14 Bernhard Scharold, 15 Michael Schröder. Se finalmatch 1 på Youtube.

Laguppställning andra UEFA-cupfinalen 1982: 1 Uli Stein – 2 Manfred Kaltz, 4 Jürgen Groh, 5 Holger Hieronymus, 3 Bernd Wehmeyer – 6 Jimmy Hartwig, 8 Caspar Memering, 10 Felix Magath, 7 Thomas von Heesen – 9 Horst Hrubesch, 11 Lars Bastrup; avbytare: Peter Hidien. Se finalmatch 2 på Youtube.

Tröjorna

Adidas levererade precis som tidigare tröjorna till Hamburger SV 1981/82. Sponsor var BP. Den långärmade tröjan var kritstrecksrandig med krage i samma färg medan den kortärmade varianten hade V-hals. I vissa matcher spelade Hamburg i den gamla vita tröjan med röd krage från slutet av 70-talet. Hamburg spelade i antingen röda eller vita byxor tillsammans med den vita hemmatröjan. Strumporna var antingen blå eller vita. Till den röda bortatröjan använde man röda byxor och strumpor. Det fanns också en blå reservtröja som man använde tillsammans med svarta byxor och blå strumpor. Reklam på tröjorna var fortfarande förbjudet i UEFA-cupen varför man i dessa matcher ersatte BP-loggan med klubbens initialer HSV.

Hamburger SV 1981–1983 (alternativ hemma)

11 maj 2022

VfB Stuttgart 1980–1982

VfB Stuttgart 1980/81

Säsongen 1980/81 slutade VfB Stuttgart på tredje plats i Bundesliga för andra året i rad. Det blev nitton segrar, åtta oavgjorda och sju förluster vilket gav 46 poäng, tre poäng färre än Hamburg och sju färre än mästarlaget Bayern München. I UEFA-cupens första omgång slog Stuttgart ut cypriotiska Pezoporikos Larnaca efter 6–0 hemma och 4–1 borta. Det blev dubbla segrar även över östtyska Vorwärts Frankfurt i andra omgången (5–1 hemma och 2–1 borta). Tredje omgången bjöd på ett heltyskt möte mellan Stuttgart och Köln. Stuttgart vann med 3–1 hemma, men i returen vände Köln till seger med 4–1 och tog sig till kvartsfinal med sammanlagt 5–4.

Laguppställning 1980/81: Helmut Roleder/Uwe Greiner – Bernd Martin, Dragan Holcer/Alexander Szatmari, Karlheinz Förster, Bernd Förster – Roland Hattenberger/Erwin Hadewicz, Hermann Ohlicher, Hansi Müller – Walter Kelsch, Bernd Klotz/Ilyas Tüfekçi, Karl Allgöwer..
Roleder stod i mål de nitton första ligamatcherna och Greiner de femton sista. Bernd Förster spelade samtliga 34 ligamatcher. Tüfekçi blev lagets bäste målskytt med fjorton ligamål medan Kelsch och Müller gjorde elva och Allgöwer tio.

VfB Stuttgart 1981/82

Tredjeplatsen i ligan innebar att VfB Stuttgart återigen spelade i UEFA-cupen 1981/82. Denna gång åkte man ut redan i första omgången efter förlust med 3–1 borta mot Hajduk Split följt av 2–2 hemma. Även i Bundesliga gick det sämre för Stuttgart 1981/82. Laget slutade på nionde plats i tabellen, tre poäng före Bochum och två efter Eintracht Frankfurt.

Tröjorna

VfB Stuttgart spelade även under säsongerna 1980/81 och 1981/82 i tröjor från Adidas/Erima. Sponsor var precis som 1979/80 Canon. Tröjorna var till största delen likadana som tidigare fast med en ny typ av krage. Under vintern 1980/81 använde man dock långärmade tröjor av den gamla modellen med en ifylld trekant vid halsen. Även den röda kortärmade bortatröjan var under 1980/81 av den gamla modellen. Den långärmade röda tröjan användes ända fram till december 1981 medan den nya modellen endast gjorde ett par framträdanden i mars 1982.

I UEFA-cupen spelade Stuttgart i tröjor utan reklam. Under 1980/81 använde man samma tröjor som 1979/80, men i matcherna mot Hajduk Split i september 1981 spelade Stuttgart i den nya tröjmodellen.