Etikett: UEFA-cupen

Manchester United 1975–1978

Efter en säsong i tvåan var Manchester United tillbaka i högsta serien. Laget gjorde en stark säsong, vann fem av de sex första ligamatcherna och slutade på tredje plats i tabellen, tre poäng efter överraskningslaget Queens Park Rangers och fyra efter mästarna Liverpool. Man tog sig även till final i FA-cupen efter att ha slagit ut Oxford United, Peterborough United, Leicester City, Wolverhampton Wanderers (efter omspel) samt Derby County i semifinalen. I finalen på Wembley blev det dock förlust med 0–1 mot division två-laget Southampton. I Ligacupen slog man ut Brentford och Aston Villa, men förlorade med 0–4 mot Manchester City i fjärde omgången.

Laget 1975/76: Alex Stepney – Alex Forsyth, Brian Greenhoff, Martin Buchan, Stewart Houston – Gerry Daly, Sammy McIlroy – Steve Coppell, Stuart Pearson, Lou Macari, Gordon Hill. Martin Buchan och Stewart Houston spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Lou Macar med totalt femton mål (varav tolv i ligan), Stuart Pearson med fjorton (tretton i ligan) och Sammy McIlroy med tretton (tio i ligan).

1976/77 tog Jimmy Nicholl över som högerback, Jimmy Greenhoff värvades från Stoke City och tog en plats i anfallet och Gerry Daly såldes till Derby County. I UEFA-cupen lottades Manchester United mot Ajax i första omgången. Förlust med 0–1 borta vändes till seger med 2–0 hemma. I andra omgången mot Juventus tog man ledningen med 1–0 hemma, men åkte sedan ut efter att ha förlorat med 0–3 i returen. I ligan slutade Manchester United på sjätte plats och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Everton. För andra året i rad tog man sig till final i FA-cupen. På vägen slog man ut Walsall, Queens Park Rangers, Southampton (efter omspel), Aston Villa samt Leeds United i semifinalen. I finalen väntade Liverpool och efter en mållös första halvlek avgjordes matchen inom några minuter av andra halvlek, Stuart Pearson gav United ledningen i 51:a minuten, Jimmy Case kvitterade ett par minuter senare och ytterligare två minuter senare gjorde Jimmy Greenhoff segermålet som gav United dess första stora titel på nio år. Säsongens bästa målskyttar blev Gordon Hill med totalt 22 mål varav femton i ligan och Stuart Pearson med nitton mål varav femton i ligan.

Efter säsongen fick tränaren Tommy Docherty sparken på grund av en affär med frun till klubbens fysioterapeut. Dave Sexton från Queens Park Rangers tog över som tränare och ledde laget till en tiondeplats i ligan 1977/78. I FA-cupen åkte man ut mot West Bromwich Albion redan i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Arsenal. I Cupvinnarcupen slog United ut Saint-Étienne i första omgången (1–1 borta och seger med 2–0 hemma) men åkte sedan ut mot Porto efter förlust med 0–4 borta och seger med 5–2 hemma. Under säsongen etablerade sig vänsterbacken Arthur Albiston i laget. I januari värvades centern Joe Jordan från Leeds United och strax därefter anslöt även mittbacken Gordon McQueen från samma klubb. Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher och Gordon Hill och Stuart Pearson blev återigen lagets bästa målskyttar. Hill gjorde totalt nitton mål varav sjutton i ligan och Pearson gjorde femton varav tio i ligan.

Tröjorna tillverkades av Admiral. Hemmastället bestod av röda tröjor med vit krage med röda ränder, vita byxor och svarta strumpor med rödvit överdel. Bortastället bestod av vita tröjor med tre svarta ränder på ena sidan, svarta byxor och svarta strumpor. En tvist med Adidas angående de tre ränderna på tröjan gjorde att bortatröjan under en del av säsongen 1975/76 istället hade fyra ränder. Admiral fick rätt till slut och återinförde de tre ränderna. Till Charity Shield-matchen 1977 var klubbmärket flyttat till höger sida och under det återfanns texten ”F.A. Charity Shield 1977”. Denna variant användes sedan även i ett antal ligamatcher under säsongen. I bortamatcherna mot Southampton och Sunderland 1976/77 spelade Manchester United i blå tröjor med vita byxor och svarta strumpor. En variant av detta tredjeställ användes i UEFA-cupmatchen borta mot Ajax hösten 1976, fast då med blå byxor och röda strumpor. Under klubbmärket på tröjan i FA-cupfinalen 1977 återfanns en silhuett av FA-cuppokalen och texten ”Silver Jubilee 1977”.

Ipswich Town 1975–1977

Ipswich lottades mot Feyenoord i första omgången av UEFA-cupen 1975/76. Det blev seger med 2–1 borta på De Kuip och sedan 2–0 i returen hemma på Portman Road. I nästa omgång slog man Club Brugge med 3–0 hemma, men åkte ändå ut efter att ha förlorat med 0–4 i returen. I ligan slutade Ipswich på sjätte plats, fjorton poäng efter mästarna Liverpool. I FA-cupen slog man ut Halifax Town i tredje omgången, men förlorade sedan mot Wolverhampton efter omspel och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Leeds United.

1976/77 kom Ipswich på tredje plats, fyra poäng efter Manchester City och fem poäng efter Liverpool. Mellan september och januari spelade laget femton ligamatcher i rad utan förlust, bland annat besegrades West Bromwich med hela 7–0. I FA-cupen besegrade man Bristol City i tredje omgången, men förlorade återigen mot Wolverhampton efter omspel i fjärde omgången. Även i Ligacupen åkte man ur tidigt, denna gång mot Brighton efter omspel i andra omgången.

Laget 1975/76: Paul Cooper – George Burley, Allan Hunter, John Peddelty, Mick Mills/Kevin Beattie – Bryan Hamilton/Clive Woods, Roger Osborne, Mick Mills – David Johnson, Trevor Whymark, Mick Lambert. Bryan Hamilton såldes till Everton i november 1975 och Clive Woods tog då över tröja nummer sju. Mick Mills spelade antingen vänsterback eller mittfältare och Kevin Beattie började som mittback men fick sedan spela vänsterback. Mills och George Burley spelade samtliga 42 ligamatcher och Trevor Whymark blev bäste målskytt med tretton ligamål.

I oktober 1976 värvades centern Paul Mariner från Plymouth Argyle i en bytesaffär där John Peddelty och Terry Austin gick andra vägen. Denna säsong etablerade sig Brian Talbot och John Wark på mittfältet. Clive Woods tog en ordinarie plats som vänsterytter på Mick Lamberts bekostnad. Talbot spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Trevor Whymark med fjorton ligamål samt Mariner och Wark med tio var.

Hemmastället bestod av blå tröjor med vit krage, vita byxor och blå strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor med blå krage, blå byxor och gula strumpor.

Aston Villa 1975/76

Efter att ha kommit på andra plats i division två var Aston Villa tillbaka i ettan för första gången sedan 1966/67. Laget slutade på sextonde plats, nio poäng före Wolverhampton som åkte ur. Tack vare segern i Ligacupen 1975 fick Aston Villa en plats i UEFA-cupen. Där blev det dock förlust mot belgiska Antwerpen efter 1–4 borta och 0–1 hemma. I FA-cupen åkte man ut mot Southampton efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Oldham Athletic i andra omgången men förlorade sedan mot Manchester United.

Laget 1975/76: John Burridge – John Gidman, Chris Nicholl, Ian Ross, John Robson/Charlie Aitken – Leighton Phillips, Ian ”Chico” Hamilton, Frank Carrodus – Ray Graydon, Andy Gray, Brian Little. Nya i laget var målvakten John Burridge (från Blackpool i september 1975), anfallaren Andy Gray (från Dundee United i oktober) och mittfältaren Dennis Mortimer (från Coventry City i december). Bästa målskyttar blev Ray Graydon med tolv ligamål och Andy Gray med tio.

Hemmastället bestod av vinröda tröjor med ljusblå ärmar, vita byxor och ljusblå strumpor. Bortastället bestod av vita tröjor, ljusblå byxor och vita strumpor.

Wolverhampton Wanderers 1974–1977

Wolves lottades mot Porto i UEFA-cupens första omgång säsongen 1974/75, men efter förlust med 4–1 borta hjälpte det inte att man vann returen med 3–1. Samma höst åkte man även ur Ligacupen mot Fulham i andra omgången och i FA-cupens tredje omgång i början av januari 1975 blev det förlust mot Ipswich Town. I ligan slutade Wolves på tolfte plats, samma placering som året innan.

Laget 1974/75: Phil Parkes/Gary Pierce (målvakt), Geoff Palmer, Frank Munro, John McAlle, Derek Parkin (försvarare), Mike Bailey, Kenny Hibbitt, Barry Powell (mittfältare), Steve Kindon, John Richards, Steve Daley (anfallare). Spelare som Dave Wagstaffe och Derek Dougan fanns kvar i klubben men var inte längre ordinarie. Mittfältaren Willie Carr värvades från Coventry City i mars 1975. Kenny Hibbitt blev lagets bäste målskytt med sjutton ligamål.

I september 1975 såldes Barry Powell till Coventry och Willie Carr och Alan Sunderland etablerade sig nu på mittfältet. I december förstärktes anfallet med Bobby Gould som nu gjorde sin andra sejour i klubben och som närmast kom från West Ham. I januari 1976 såldes Dave Wagstaffe till Blackburn Rovers.

Wolves hade ingen lyckad säsong 1975/76 utan åkte ner i division två efter att ha slutat på tjugonde plats. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United efter omspel och i Ligacupen åkte man ut mot Mansfield Town i fjärde omgången. John Richards blev bäste målskytt med totalt 25 mål varav sjutton i ligan.

Nedflyttningen innebar att tränaren Bill McGarry fick lämna klubben. Han ersattes av assisterande tränaren Sammy Chung som ledde Wolves tillbaka till högsta divisionen efter att ha slutat överst i tabellen, två poäng före Chelsea. I Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Sheffield Wednesday men i FA-cupen tog man sig återigen till kvartsfinal men förlorade mot Leeds United.

Tröjorna var av samma modell som hade använts i Ligacupfinalen 1974. Under säsongen 1974/75 återfanns texten ”F.L. Cup/Wembley 1974” på bröstet som en påminnelse om att man var regerande Ligacupmästare. Till följande säsong var denna text ersatt av klubbens initialer WW.

Stoke City 1974/75

Stoke City ställdes mot Ajax i UEFA-cupens första omgång hösten 1974, men efter 1–1 hemma och 0–0 i returen i Amsterdam gick holländarna vidare tack vare bortamålsregeln. I ligan var Stoke med och slogs om mästartiteln och i slutet av november låg laget etta i tabellen. Skador på flera spelare gjorde dock att man fick nöja sig med femte plats. I FA-cupen åkte Stoke ut mot Liverpool i tredje omgången och i Ligacupen tog man sig till fjärde omgången där det blev förlust mot Ipswich Town.

Laget 1974/75: Peter Shilton (målvakt), Alan Dodd, Jackie Marsh, Denis Smith, Eric Skeels, Mike Pejic (försvarare), Alan Hudson, John Mahoney, Sean Haslegrave, Terry Conroy (mittfältare), Geoff Salmons, Jimmy Greenhoff, Geoff Hurst (anfallare). John Farmer inledde säsongen som förstemålvakt, men i november 1974 värvades Peter Shilton från Leicester City och Farmer lånades strax därefter ut till samma klubb. Alan Hudson och Geoff Salmons spelade samtliga 42 ligamatcher och Jimmy Greenhoff blev bäste målskytt med fjorton ligamål.

Under hösten 1974 användes tröjor av Admiral, men till våren 1975 hade man bytt till Umbro. Byxorna hade dock fortfarande Admirals logga på ena benet. Byxorna och strumporna var i första hand vita, men i matcher mot lag med samma färger spelade Stoke i svarta byxor och strumpor. Som bortatröja användes antingen vita eller gula tröjor, båda med tre diagonala ränder på framsidan.

Everton 1974–1976

Säsongen 1974/75 var Everton med i toppen av ligan. Det blev åtta förluster vilket var minst av alla lag, men man hade också flest antal oavgjorda matcher, arton stycken, och slutade på fjärde plats, tre poäng efter mästarna Derby County. I FA-cupen gick man till femte omgången men förlorade mot Fulham och i Ligacupen blev det förlust efter omspel mot Aston Villa i andra omgången.

Fjärdeplatsen gjorde att Everton kvalificerade sig för UEFA-cupen 1975/76. Där blev det dock förlust mot Milan redan i första omgången efter 0–0 hemma och 0–1 borta. I ligan sjönk laget till elfte plats och i FA-cupen åkte man ut direkt i tredje omgången mot Derby County. I Ligacupen tog man sig till fjärde omgången men förlorade mot Notts County efter omspel.

Laget 1974/75: Dai Davies (målvakt), Mike Bernard, Roger Kenyon, John Hurst, Steve Seargeant (försvarare), Dave Clements, Mick Lyons, Mick Buckley, Martin Dobson (mittfältare), Gary Jones, Bob Latchford, Jim Pearson, John Connolly (anfallare). Bob Latchford blev bäste målskytt med sjutton ligamål. 1975/76 spelade målvakterna Dai Davies och David Lawson ungefär hälften av ligamatcherna var, mittfältaren Bryan Hamilton värvades från Ipswich i november och John Hurst förlorade sin plats i laget. Istället spelade försvararna Terry Darracott och Ken McNaught tjugo ligamatcher var. Bob Latchford gjorde tolv ligamål och blev återigen lagets bäste målskytt.

Både hemma- och bortaställen var av samma modell som tidigare fast med Umbro-loggan på tröjan och byxorna. Även numren hade en annan stil än tidigare.

Liverpool 1973–1976

Säsongen 1973/74 var Bill Shanklys sista som tränare för Liverpool. Laget kom på andra plats i ligan, fem poäng efter Leeds United. I höstens Europacupmatcher slog man ut Jeunesse D’Esch från Luxemburg men åkte sedan ut mot Röda Stjärnan från Belgrad. I Ligacupen tog sig Liverpool till femte omgången där de blev förlust mot Wolverhampton Wanderers. Liverpool tog sig till final i FA-cupen genom att besegra Doncaster Rovers, Carlisle United, Ipswich Town, Bristol City samt Leicester City efter omspel i semifinalen. I finalen mötte man Newcastle United och efter en mållös första halvlek gjorde Liverpool tre mål i andra halvlek. Kevin Keegan gjorde två mål och Steve Heighway ett och gav Liverpool dess andra seger i FA-cupen.

Laget 1973/74: Ray Clemence (målvakt), Tommy Smith, Phil Thompson, Larry Lloyd, Alec Lindsay (försvarare), Ian Callaghan, Peter Cormack, Emlyn Hughes (mittfältare), Kevin Keegan, John Toshack, Steve Heighway (anfallare). Lloyd blev skadad i februari och Hughes flyttades då ner i försvaret. Ian Callaghan blev av fotbollsskribenterna utsedd till Årets spelare i England. Callaghan, Clemence, Hughes, Keegan och Cormack spelade alla 42 ligamatcher och Keegan blev bäste målskytt med totalt nitton mål varav tolv i ligan.

Inför säsongen 1974/75 tog Bob Paisley över som tränare, men Bill Shankly ledde ut laget en sista gång i Charity Shield-matchen mot Leeds på Wembley. Matchen slutade 1–1 och Liverpool vann sedan på straffar. Matchen är också ihågkommen för ett bråk mellan Kevin Keegan och Billy Bremner som ledde till att båda blev utvisade. I ligan slutade Liverpool återigen på andra plats, två poäng efter Derby County. I Cupvinnarcupens första omgång besegrades norska Strømsgodset med hela 11–0, men i andra omgången åkte man ut mot ungerska Ferencváros efter sammanlagt 1–1 men färre gjorda bortamål. Liverpool åkte ur både FA-cupen och Ligacupen i fjärde omgången mot Ipswich respektive Middlesbrough.

Ray Clemence och Emlyn Hughes spelade alla 42 ligamatcher. Steve Heighway blev bäste målskytt totalt sett med tretton mål varav nio i ligan, men John Toshack var lagets bäste målskytt i ligan med tolv mål. Kevin Keegan gjorde tio ligamål och två i cuperna. Nya i laget var Ray Kennedy från Arsenal, Phil Neal från Northampton Town och Terry McDermott från Newcastle. Larry Lloyd såldes till Coventry i augusti 1974.

Säsongen 1975/76 blev Liverpool engelska mästare för nionde gången efter att ha slutat en poäng före överraskningslaget Queens Park Rangers. Liverpool åkte ut mot Derby County i FA-cupens fjärde omgång och i Ligacupen blev det förlust mot Burnley efter omspel i tredje omgången. I UEFA-cupen gick det däremot bättre. Under hösten besegrade man skotska Hibernian, spanska Real Sociedad och polska Śląsk Wrocław. I vårens kvartsfinaler slog Liverpool ut Dynamo Dresden från Östtyskland och i semifinalen besegrade man Barcelona. I finalen ställdes man mot belgiska Club Brugge. I första mötet på Anfield gjorde belgarna två mål under första kvarten, men i andra halvlek vände Liverpool och vann med 3–2 efter mål av Ray Kennedy, Jimmy Case samt Kevin Keegan på straff. I returen tog Brugge återigen en tidig ledning, men Keegan kvitterade några minuter senare och matchen slutade 1–1. Liverpool tog därmed sin andra seger i UEFA-cupen.

Ny i laget denna säsong var vänsterbacken Joey Jones från Wrexham. Under hösten lämnade Chris Lawler och Phil Boersma klubben för spel i Portsmouth respektive Middlesbrough. Ray Clemence och Phil Neal spelade alla 42 ligamatcher. John Toshack blev bäste målskytt med totalt 23 mål varav sexton i ligan och Kevin Keegan gjorde sexton mål varav tolv i ligan. Keegan blev även utsedd till Årets spelare i England.

Både hemma- och bortaställen var likadana som tidigare förutom att olika varianter av Umbro-loggan var placerad på tröjorna och byxorna. Den vita bortatröjan användes oftast tillsammans med svarta byxor och vita strumpor, men ibland även med vita eller röda byxor och strumpor. I FA-cupfinalen 1974 återfanns texten ”F.A. Cup Final 1974” nedanför klubbmärket.

Derby County 1973–1975

I oktober 1973 avgick tränaren Brian Clough och hans assistent Peter Taylor. Dave Mackay tog över men fick en jobbig start. Laget föll till femtonde plats i tabellen men en stark avslutning gjorde att man till slut kom på tredje plats, nio poäng efter tvåan Liverpool och fjorton poäng efter mästarna Leeds United. I FA-cupens tredje omgång krävdes det omspel innan Derby kunde besegra amatörlaget Boston United. I nästa omgång mötte man Coventry City och efter ännu en mållös match blev det förlust i omspelet. I Ligacupen åkte man ut mot Sunderland efter två omspelsmatcher i andra omgången.

Laget 1973/74: målvakt: Colin Boulton; försvarare: Ron Webster, Roy McFarland, Colin Todd, David Nish; mittfältare: Steve Powell, John McGovern, Archie Gemmill, Henry Newton; anfallare: Roger Davies, Kevin Hector, Alan Hinton. Bland nyförvärven denna säsong fanns Henry Newton som kom från Everton i september och Bruce Rioch som kom från Aston Villa i februari 1974. Kevin Hector och målvakten Colin Boulton spelade alla 42 ligamatcher och Hector blev även lagets bäste målskytt med arton ligamål.

Inför säsongen 1974/75 såldes John McGovern och John O’Hare till Leeds. Samtidigt värvades Francis Lee från Manchester City. Derby inledde säsongen med bara en seger på de sju första ligamatcherna. Mellan september och november gick det bättre men vid jul var man nere på tionde plats. Under hösten åkte man ut mot Southampton i tredje omgången av Ligacupen. I UEFA-cupen besegrade man schweiziska Servette i första omgången och i andra omgången blev det sammanlagt 4–4 mot Atlético Madrid. Derby vann sedan klubbens första straffsparksläggning med 7–6 och tog sig vidare till tredje omgången där jugoslaviska Velež Mostar vände ett 1–3-underläge från första matchen till seger med 4–1. Efter nyår slog Derby ut Orient i tredje omgången av FA-cupen och därefter Bristol Rovers, men i femte omgången blev det förlust mot Leeds United. I ligaspelet började det dock gå bättre och Derby förlorade bara tre av de tjugo sista ligamatcherna. Laget kunde därmed ta sin andra ligatitel på fyra år efter att ha slutat två poäng före Liverpool och Ipswich.

Jämfört med föregående säsong tog Peter Daniel en plats i mittförsvaret istället för Roy McFarland som missade nästan hela säsongen på grund av skada. Mittfältaren Bruce Rioch blev lagets bäste målskytt med femton ligamål, Kevin Hector gjorde tretton och Roger Davies och Francis Lee gjorde tolv var. Colin Todd blev utsedd till Årets spelare i England av spelarföreningen PFA.

Under hösten 1973 användes samma tröjor som tidigare, men i januari 1974 introducerades en ny tröja med marinblå krage. Den långärmade hade knappar i halsen och den kortärmade hade en krage med V-hals och var tillverkad i Aertex-material med små lufthål över hela tröjan. Även den gula bortatröjan användes under hösten 1973 men ersattes sedan av en blå tröja med vit krage.

Wolverhampton Wanderers 1972–1974

Wolverhampton Wanderers slutade på femte plats i ligan 1972/73 och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Laget tog sig till semifinal i både FA-cupen och Ligacupen. I FA-cupen slog man ut Manchester United, Bristol City, Millwall och Coventry City, men förlorade semifinalen mot Leeds United. Därefter vann man matchen om tredje pris med 3–1 mot Arsenal. I Ligacupen blev det segrar mot Orient, Sheffield Wednesday, Bristol Rovers och Blackpool innan man föll mot Tottenham Hotspur i semfinalen.

Wolverhampton Wanderers startelva 1972/73: 1 Phil Parkes (målvakt), 2 Gerry Taylor/Bernard Shaw (högerback), 3 Derek Parkin (vänsterback), 4 Mike Bailey (mittfältare), Frank Munro (mittback), 6 John McAlle (mittback), 7 Jim McCalliog (mittfältare), 8 Kenny Hibbitt (mittfältare), 9 John Richards (center), 10 Derek Dougan (center), 11 Dave Wagstaffe (vänsterytter). John Richards blev lagets bäste målskytt med totalt 36 mål varav 27 i ligan. Richards och målvakten Phil Parkes spelade alla 42 ligamatcher.

I UEFA-cupen hösten 1973 slog Wolves ut portugisiska Belenenses i första omgången men förlorade sedan mot östtyska Lokomotiv Leipzig. I ligan slutade laget på tolfte plats 1973/74 och i FA-cupen blev det förlust direkt i tredje omgången mot Leeds efter omspel. I Ligacupen gick det betydligt bättre. Wolves slog ut Halifax Town, Tranmere Rovers, Exeter City, Liverpool och Norwich City på vägen mot final. I finalen på Wembley vann Wolves med 2–1 mot Manchester City efter mål av Kenny Hibbitt i slutet av första halvlek och John Richards fem minuter från slutet av andra halvlek. Derek Dougan gjorde tio ligamål men John Richards blev bäste målskytt totalt sett med arton mål varav nio i ligan.

Tröjorna var guldgula med svart krage och en svart ifylld triangel nedanför halsen. 1973/74 hade den kortärmade varianten en annan typ av krage. I Ligacupfinalen 1974 var klubbmärket ersatt av tre vargar mitt på tröjan. På vänstra bröstet återfanns texten ”Wembley 1974” och på det högra satt Umbro-loggan.

Manchester City 1972–1974

Manchester City inledde säsongen 1972/73 med att besegra Aston Villa med 1–0 i Charity Shield. De båda lagen hade bjudits in eftersom både ligamästarna Derby County och FA-cupvinnarna Leeds United avstod från att delta. Manchester City förlorade sedan fem av de sex första ligamatcherna. Under hösten åkte laget också ut mot Valencia i första omgången av UEFA-cupen samt mot Bury i Ligacupens tredje omgång. I FA-cupen slog man ut Stoke City i tredje omgången och sedan Liverpool efter omspel, men i femte omgången blev det förlust mot Sunderland efter omspel. I slutet av mars avgick tränaren Malcolm Allison efter fyra raka förluster. Johnny Hart tog över och ledde laget till en elfteplats i tabellen efter att ha vunnit fyra av de sju sista ligamatcherna. Rodney Marsh blev lagets bäste målskytt med totalt nitton mål varav fjorton i ligan.

Manchester Citys startelva 1972/73: 1 Joe Corrigan (målvakt), 2 Tony Book (högerback), 3 Willie Donachie (vänsterback), 4 Mike Doyle (mittback), 5 Tommy Booth (mittback), 6 Derek Jeffries (mittfältare), 7 Mike Summerbee (högerytter), 8 Colin Bell (mittfältare), 9 Rodney Marsh (anfallare), 10 Francis Lee (anfallare), 11 Tony Towers (mittfältare).

Inför säsongen 1973/74 värvades Denis Law från Manchester United. Manchester City fick chansen att försvara Charity Shield-titeln då varken ligamästarna Liverpool efter FA-cupvinnarna Sunderland ställde upp. Denna gång blev det förlust med 0–1 mot division två-mästarna Burnley. I oktober avgick tränaren Johnny Hart av hälsoskäl och Tony Book tog tillfälligt över innan Ron Saunders fick jobbet permanent. I ligan spelade laget ojämnt och i FA-cupen förlorade man mot Nottingham Forest i fjärde omgången. Däremot tog man sig till final i Ligacupen men förlorade med 1–2 mot Wolverhampton. I mars värvades Dennis Tueart och Mick Horswill från Sunderland som fick Tony Towers i utbyte. Efter bara en seger på de tio senaste matcherna fick Ron Saunders sparken. Tony Book tog återigen över, denna gång permanent, och ledde laget i de fyra sista ligamatcherna. Manchester City slutade på fjortonde plats i tabellen och i sista matchen mot Manchester United gjorde Denis Law matchens enda mål och skickade ner United i division två. Willie Donachie deltog i lagets samtliga 56 matcher under säsongen och Francis Lee blev bäste målskytt med totalt arton mål varav tio i ligan.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare fast med ett uppdaterat klubbmärke med en ros istället för tre ränder. Strumporna var blå med rödvit överdel. 1972 introducerades en vit bortatröja med en blå och en röd diagonal och med nummer på ärmarna. Det fanns även en blå tröja med en röd och en vit diagonal i samma stil som användes i bortamatcherna mot Leeds, Tottenham och Sheffield United 1972/73. Den rödsvartrandiga tröjan som man hade haft tidigare fanns också kvar fast med det nya klubbmärket.