Etikett: UEFA-cupen

Queens Park Rangers 1976/77

Tack vare andraplatsen i ligan 1975/76 var Queens Park Rangers kvalificerade för UEFA-cupen 1976/77. Laget lottades mot norska SK Brann i första omgången och Londonlaget tog sig enkelt vidare efter 4–0 hemma och hela 7–0 i Bergen. I nästa omgång blev det 3–3 borta mot tjeckoslovakiska Slovan Bratislava, men QPR tog sig vidare efter seger med 5–2 hemma på Loftus Road. I tredje omgången slog man ut västtyska FC Köln tack vare fler gjorda bortamål (3–0 hemma och 1–4 borta). Kvartsfinalen mot AEK Aten började bra med en 3–0-seger på hemmaplan, men i Aten vann grekerna med samma siffror och tog sig vidare efter straffsparksläggning.

I ligan kunde inte QPR upprepa förra säsongens resultat utan slutade på fjortonde plats och i FA-cupen åkte man ut mot Manchester United i fjärde omgången. I Ligacupen tog man sig dock till semifinal, men efter 0–0 hemma och 2–2 i returen kunde Aston Villa vinna med 3–0 i en omspelsmatch på Highbury i London.

Laget 1976/77: Phil Parkes – Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard – John Hollins, Don Masson, Eddie Kelly – Stan Bowles/Peter Eastoe, Don Givens, Dave Thomas. Don Givens blev bäste målskytt med tio ligamål.

För första gången spelade ett engelskt ligalag i tröjor tillverkade av Adidas. Den första varianten med smalare ränder användes i de två första ligamatcherna, hemma mot Everton och borta mot West Ham. Till nästa match introducerades en ny tröja med bredare ränder som kom att användas fram till november. Till bortamatchen mot Liverpool i november presenterades en tredje variant med vit hals och en större Adidas-logga. I december dök en fjärde variant upp med blåvit hals och en mindre logga med texten ”adidas” under. Denna tröja kom även att användas i början på nästa säsong.

Under hösten 1976 användes samma bortatröja som året innan. Tröjan var tillverkad av Umbro, men byxorna och strumporna var av Adidasmodell. Så småningom tog Adidas fram en egen variant av den rödvita bortatröjan, men denna saknade klubbmärket. I Ligacupmatchen mot West Ham i oktober spelade QPR i vita tröjor av Umbro och i blå byxor och röda strumpor av Adidas. Detta reservställ, fast med blå strumpor, kom även att användas i en FA-cupmatch 1978 och återigen var West Ham motståndare.

Newcastle United 1976–1978

Trots försäljningen av den store målskytten Malcolm Macdonald till Arsenal slutade Newcastle på femte plats i ligan 1976/77, deras högsta placering sedan 1951. I december låg man trea i tabellen, men i slutet av januari 1977 avgick plötsligt tränaren Gordon Lee för att ta över Everton. Assisterande tränaren Richard Dinnis tog tillfälligt över innan han fick jobbet permanent.

Laget 1976/77: Mike Mahoney – Irving Nattrass, Aidan McCaffery, Geoff Nulty, Alan Kennedy – Stewart Barrowclough, Tommy Craig, Tommy Cassidy – Paul Cannell, Mickey Burns, Alan Gowling. Mahoney, Kennedy och Nulty spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Burns (14 ligamål), Cannell (12) och Gowling (11).

Nästa säsong gick det inte lika bra. Efter seger över Leeds i premiären blev det tio raka förluster i ligan. I UEFA-cupen slog man ut irländska Bohemians, men åkte sedan ut mot blivande finalisterna Bastia. Richard Dinnis fick sparken i november. Bill McGarry (senast i Saudiarabien och tidigare tränare i Wolverhampton) tog över men kunde inte rädda klubben från nedflyttning. Newcastle lyckades bara vinna sex ligamatcher på hela säsongen och slutade näst sist i tabellen.

1976 introducerades ett nytt klubbmärke som placerades mitt på tröjan. Hemmatröjan hade något bredare ränder än tidigare. Bukta-loggan var placerad längs ärmarna och på byxorna. Bortastället bestod av gula tröjor med grön krage, gröna byxor och gula strumpor.

Manchester City 1976/77

Segern i Ligacupen 1976 gav en plats i UEFA-cupen 1976/77 och Manchester City lottades mot Juventus i första omgången som spelades i september 1976. Det blev seger med 1–0 hemma på Maine Road men i returen i Turin vann italienarna med 2–0 och tog sig vidare till andra omgången. Tidigare samma månad hade City även åkt ur Ligacupen efter förlust mot Aston Villa i andra omgången. I FA-cupen slog man ut West Bromwich Albion (efter omspel) och Newcastle United, men i femte omgången blev det förlust mot Leeds United. I ligan gick det dock bättre. Från slutet av oktober till mitten av februari spelade Manchester City fjorton raka ligamatcher utan förlust och man slutade på andra plats, bara en poäng efter mästarna Liverpool.

Laget 1976/77: Joe Corrigan – Kenny Clements, Mike Doyle, Dave Watson, Willie Donachie – Gary Owen, Paul Power, Asa Hartford – Joe Royle, Brian Kidd, Dennis Tueart. Ny i laget var Brian Kidd som hade värvats från Arsenal. Joe Corrigan och Willie Donachie spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Brian Kidd med 21 ligamål och Dennis Tueart med arton.

Denna säsong återgick man till att använda Manchesters stadsvapen på tröjorna istället för klubbmärket. Hemmatröjan var ljusblå med Umbro-loggan i vitt längs ärmarna och även byxorna var numer ljusblå. Bortatröjan var vit med en röd och en svart diagonal på framsidan.

Derby County 1976–1978

Efter en svag inledning på säsongen 1976/77 fick tränaren Dave Mackay sparken i november 1976. Han ersattes av reservlagstränaren Colin Murphy som ledde laget till femtonde plats i ligan. Derby County tog sig till kvartsfinal i både FA-cupen och Ligacupen där det blev förlust mot Everton respektive Bolton Wanderers. Laget deltog också i UEFA-cupen och i första matchen besegrade man irländska Finn Harps med hela 12–0 hemma på Baseball Ground, men i andra omgången blev det förlust mot grekiska AEK Aten.

Laget 1976/77: Colin Boulton – David Langan/Rod Thomas, Roy McFarland, Colin Todd, Peter Daniel/Ron Webster – Henry Newton, Steve Powell, Archie Gemmill – Charlie George, Kevin Hector, Leighton James. I december 1976 såldes mittfältaren Bruce Rioch till Everton och strax därefter värvades anfallaren Derek Hales från Charlton Athletic. I mars 1977 värvades mittfältaren Gerry Daly från Manchester United. Bästa målskytt blev Leighton James med nio ligamål.

De svaga resultaten fortsatte under hösten 1977 och i september fick även Colin Murphy sparken. Tommy Docherty tog över och ledde laget till en tolfteplats. I FA-cupen åkte Derby ut mot West Bromwich Albion i femte omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Liverpool i tredje omgången.

Under hösten 1977 såldes Archie Gemmill till Nottingham Forest (samtidigt fick man målvakten John Middleton från samma klubb), Derek Hales (West Ham), Leighton James (Queens Park Rangers) och Rod Thomas (Cardiff City). Bland nyförvärven fanns anfallaren Gerry Ryan (Bohemians), mittfältaren Don Masson (QPR), högeryttern Terry Curran (Nottingham Forest) samt Bruce Rioch som återvände från Everton. David Langan spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa måskyttar blev Charlie George med elva ligamål och Gerry Daly med tio.

Hemmastället var förnyat med Umbro-loggan längs ärmarna och på överdelen av strumporna. Den kortärmade tröjan hade tjockare muddar än tidigare.

Derby County 1976–1978 (hemma)

Aston Villa 1976–1980

I slutet av 70-talet tillhörde Aston Villa lagen strax under toppen. Bästa säsongen under dessa år var 1976/77 då man slutade på fjärde plats, sex poäng efter mästarna Liverpool. Laget gjorde flest mål i serien, 76 stycken, men man släppte också in 50 vilket var betydligt fler än de andra topplagen. De följande två säsongerna slutade Aston Villa på åttonde plats och 1979/80 blev det en sjundeplats.

I FA-cupen tog man sig som längst till kvartsfinal 1977 och 1980, men förlorade mot Manchester United respektive West Ham United. 1977 vann Aston Villa Ligacupen för tredje gången. Under hösten 1976 slog man ut Manchester City, Norwich City, Wrexham och Millwall. I semifinalen mot Queens Park Rangers blev det 0–0 borta och 2–2 hemma vilket innebar omspel på Highbury i London. Aston Villa vann med 3–0 och tog sig till final mot Everton. Finalen på Wembley blev mållös och spelades om på Hillsborough i Sheffield. Även denna gång blev det oavgjort, 1–1, men i andra omspelsmatchen som spelades på Old Trafford i Manchester kunde Aston Villa till slut vinna med 3–2.

Segern i Ligacupen gav en plats i UEFA-cupen 1977/78. Aston Villa slog ut Fenerbahçe, Górnik Zabrze och Athletic Bilbao, men i kvartsfinalen tog det stopp mot Barcelona efter 2–2 hemma och 1–2 i returen.

Laget 1976/77: John Burridge – Gordon Smith, Leighton Phillips, Chris Nicholl, John Robson – Dennis Mortimer, Alex Cropley, Frank Carrodus – Brian Little, Andy Gray, John Deehan. Ny i laget var Alex Cropley som värvades från Arsenal i september 1976. Brian Little spelade samtliga 42 ligamatcher och Andy Gray blev ligans skyttekung med 25 mål. Gray blev även av spelarföreningen PFA utsedd både till Årets spelare och Årets unga spelare.

Hemmatröjan var i stort sett likadan som 1975/76, fast nu hade även den långärmade tröjan krage med V-hals. Även Umbro-loggan på tröjan hade moderniserats. På bortastället återfanns Umbro-loggan längs ärmarna och på byxornas sidor.

Manchester United 1975–1978

Efter en säsong i tvåan var Manchester United tillbaka i högsta serien. Laget gjorde en stark säsong, vann fem av de sex första ligamatcherna och slutade på tredje plats i tabellen, tre poäng efter överraskningslaget Queens Park Rangers och fyra efter mästarna Liverpool. Man tog sig även till final i FA-cupen efter att ha slagit ut Oxford United, Peterborough United, Leicester City, Wolverhampton Wanderers (efter omspel) samt Derby County i semifinalen. I finalen på Wembley blev det dock förlust med 0–1 mot division två-laget Southampton. I Ligacupen slog man ut Brentford och Aston Villa, men förlorade med 0–4 mot Manchester City i fjärde omgången.

Laget 1975/76: Alex Stepney – Alex Forsyth, Brian Greenhoff, Martin Buchan, Stewart Houston – Gerry Daly, Sammy McIlroy – Steve Coppell, Stuart Pearson, Lou Macari, Gordon Hill. Martin Buchan och Stewart Houston spelade samtliga 42 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Lou Macar med totalt femton mål (varav tolv i ligan), Stuart Pearson med fjorton (tretton i ligan) och Sammy McIlroy med tretton (tio i ligan).

1976/77 tog Jimmy Nicholl över som högerback, Jimmy Greenhoff värvades från Stoke City och tog en plats i anfallet och Gerry Daly såldes till Derby County. I UEFA-cupen lottades Manchester United mot Ajax i första omgången. Förlust med 0–1 borta vändes till seger med 2–0 hemma. I andra omgången mot Juventus tog man ledningen med 1–0 hemma, men åkte sedan ut efter att ha förlorat med 0–3 i returen. I ligan slutade Manchester United på sjätte plats och i Ligacupen tog man sig till femte omgången där det blev förlust mot Everton. För andra året i rad tog man sig till final i FA-cupen. På vägen slog man ut Walsall, Queens Park Rangers, Southampton (efter omspel), Aston Villa samt Leeds United i semifinalen. I finalen väntade Liverpool och efter en mållös första halvlek avgjordes matchen inom några minuter av andra halvlek, Stuart Pearson gav United ledningen i 51:a minuten, Jimmy Case kvitterade ett par minuter senare och ytterligare två minuter senare gjorde Jimmy Greenhoff segermålet som gav United dess första stora titel på nio år. Säsongens bästa målskyttar blev Gordon Hill med totalt 22 mål varav femton i ligan och Stuart Pearson med nitton mål varav femton i ligan.

Efter säsongen fick tränaren Tommy Docherty sparken på grund av en affär med frun till klubbens fysioterapeut. Dave Sexton från Queens Park Rangers tog över som tränare och ledde laget till en tiondeplats i ligan 1977/78. I FA-cupen åkte man ut mot West Bromwich Albion redan i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Arsenal. I Cupvinnarcupen slog United ut Saint-Étienne i första omgången (1–1 borta och seger med 2–0 hemma) men åkte sedan ut mot Porto efter förlust med 0–4 borta och seger med 5–2 hemma. Under säsongen etablerade sig vänsterbacken Arthur Albiston i laget. I januari värvades centern Joe Jordan från Leeds United och strax därefter anslöt även mittbacken Gordon McQueen från samma klubb. Steve Coppell spelade samtliga 42 ligamatcher och Gordon Hill och Stuart Pearson blev återigen lagets bästa målskyttar. Hill gjorde totalt nitton mål varav sjutton i ligan och Pearson gjorde femton varav tio i ligan.

Tröjorna tillverkades av Admiral. Hemmastället bestod av röda tröjor med vit krage med röda ränder, vita byxor och svarta strumpor med rödvit överdel. Bortastället bestod av vita tröjor med tre svarta ränder på ena sidan, svarta byxor och svarta strumpor. En tvist med Adidas angående de tre ränderna på tröjan gjorde att bortatröjan under en del av säsongen 1975/76 istället hade fyra ränder. Admiral fick rätt till slut och återinförde de tre ränderna. Till Charity Shield-matchen 1977 var klubbmärket flyttat till höger sida och under det återfanns texten ”F.A. Charity Shield 1977”. Denna variant användes sedan även i ett antal ligamatcher under säsongen. I bortamatcherna mot Southampton och Sunderland 1976/77 spelade Manchester United i blå tröjor med vita byxor och svarta strumpor. En variant av detta tredjeställ användes i UEFA-cupmatchen borta mot Ajax hösten 1976, fast då med blå byxor och röda strumpor. Under klubbmärket på tröjan i FA-cupfinalen 1977 återfanns en silhuett av FA-cuppokalen och texten ”Silver Jubilee 1977”.

Ipswich Town 1975–1977

Ipswich lottades mot Feyenoord i första omgången av UEFA-cupen 1975/76. Det blev seger med 2–1 borta på De Kuip och sedan 2–0 i returen hemma på Portman Road. I nästa omgång slog man Club Brugge med 3–0 hemma, men åkte ändå ut efter att ha förlorat med 0–4 i returen. I ligan slutade Ipswich på sjätte plats, fjorton poäng efter mästarna Liverpool. I FA-cupen slog man ut Halifax Town i tredje omgången, men förlorade sedan mot Wolverhampton efter omspel och i Ligacupen blev det förlust direkt i andra omgången mot Leeds United.

1976/77 kom Ipswich på tredje plats, fyra poäng efter Manchester City och fem poäng efter Liverpool. Mellan september och januari spelade laget femton ligamatcher i rad utan förlust, bland annat besegrades West Bromwich med hela 7–0. I FA-cupen besegrade man Bristol City i tredje omgången, men förlorade återigen mot Wolverhampton efter omspel i fjärde omgången. Även i Ligacupen åkte man ur tidigt, denna gång mot Brighton efter omspel i andra omgången.

Laget 1975/76: Paul Cooper – George Burley, Allan Hunter, John Peddelty, Mick Mills/Kevin Beattie – Bryan Hamilton/Clive Woods, Roger Osborne, Mick Mills – David Johnson, Trevor Whymark, Mick Lambert. Bryan Hamilton såldes till Everton i november 1975 och Clive Woods tog då över tröja nummer sju. Mick Mills spelade antingen vänsterback eller mittfältare och Kevin Beattie började som mittback men fick sedan spela vänsterback. Mills och George Burley spelade samtliga 42 ligamatcher och Trevor Whymark blev bäste målskytt med tretton ligamål.

I oktober 1976 värvades centern Paul Mariner från Plymouth Argyle i en bytesaffär där John Peddelty och Terry Austin gick andra vägen. Denna säsong etablerade sig Brian Talbot och John Wark på mittfältet. Clive Woods tog en ordinarie plats som vänsterytter på Mick Lamberts bekostnad. Talbot spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Trevor Whymark med fjorton ligamål samt Mariner och Wark med tio var.

Hemmastället bestod av blå tröjor med vit krage, vita byxor och blå strumpor. Bortastället bestod av gula tröjor med blå krage, blå byxor och gula strumpor.

Aston Villa 1975/76

Efter att ha kommit på andra plats i division två var Aston Villa tillbaka i ettan för första gången sedan 1966/67. Laget slutade på sextonde plats, nio poäng före Wolverhampton som åkte ur. Tack vare segern i Ligacupen 1975 fick Aston Villa en plats i UEFA-cupen. Där blev det dock förlust mot belgiska Antwerpen efter 1–4 borta och 0–1 hemma. I FA-cupen åkte man ut mot Southampton efter omspel i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Oldham Athletic i andra omgången men förlorade sedan mot Manchester United.

Laget 1975/76: John Burridge – John Gidman, Chris Nicholl, Ian Ross, John Robson/Charlie Aitken – Leighton Phillips, Ian ”Chico” Hamilton, Frank Carrodus – Ray Graydon, Andy Gray, Brian Little. Nya i laget var målvakten John Burridge (från Blackpool i september 1975), anfallaren Andy Gray (från Dundee United i oktober) och mittfältaren Dennis Mortimer (från Coventry City i december). Bästa målskyttar blev Ray Graydon med tolv ligamål och Andy Gray med tio.

Hemmastället bestod av vinröda tröjor med ljusblå ärmar, vita byxor och ljusblå strumpor. Bortastället bestod av vita tröjor, ljusblå byxor och vita strumpor.

Wolverhampton Wanderers 1974–1977

Wolves lottades mot Porto i UEFA-cupens första omgång säsongen 1974/75, men efter förlust med 4–1 borta hjälpte det inte att man vann returen med 3–1. Samma höst åkte man även ur Ligacupen mot Fulham i andra omgången och i FA-cupens tredje omgång i början av januari 1975 blev det förlust mot Ipswich Town. I ligan slutade Wolves på tolfte plats, samma placering som året innan.

Laget 1974/75: Phil Parkes/Gary Pierce (målvakt), Geoff Palmer, Frank Munro, John McAlle, Derek Parkin (försvarare), Mike Bailey, Kenny Hibbitt, Barry Powell (mittfältare), Steve Kindon, John Richards, Steve Daley (anfallare). Spelare som Dave Wagstaffe och Derek Dougan fanns kvar i klubben men var inte längre ordinarie. Mittfältaren Willie Carr värvades från Coventry City i mars 1975. Kenny Hibbitt blev lagets bäste målskytt med sjutton ligamål.

I september 1975 såldes Barry Powell till Coventry och Willie Carr och Alan Sunderland etablerade sig nu på mittfältet. I december förstärktes anfallet med Bobby Gould som nu gjorde sin andra sejour i klubben och som närmast kom från West Ham. I januari 1976 såldes Dave Wagstaffe till Blackburn Rovers.

Wolves hade ingen lyckad säsong 1975/76 utan åkte ner i division två efter att ha slutat på tjugonde plats. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Manchester United efter omspel och i Ligacupen åkte man ut mot Mansfield Town i fjärde omgången. John Richards blev bäste målskytt med totalt 25 mål varav sjutton i ligan.

Nedflyttningen innebar att tränaren Bill McGarry fick lämna klubben. Han ersattes av assisterande tränaren Sammy Chung som ledde Wolves tillbaka till högsta divisionen efter att ha slutat överst i tabellen, två poäng före Chelsea. I Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot Sheffield Wednesday men i FA-cupen tog man sig återigen till kvartsfinal men förlorade mot Leeds United.

Tröjorna var av samma modell som hade använts i Ligacupfinalen 1974. Under säsongen 1974/75 återfanns texten ”F.L. Cup/Wembley 1974” på bröstet som en påminnelse om att man var regerande Ligacupmästare. Till följande säsong var denna text ersatt av klubbens initialer WW.

Stoke City 1974/75

Stoke City ställdes mot Ajax i UEFA-cupens första omgång hösten 1974, men efter 1–1 hemma och 0–0 i returen i Amsterdam gick holländarna vidare tack vare bortamålsregeln. I ligan var Stoke med och slogs om mästartiteln och i slutet av november låg laget etta i tabellen. Skador på flera spelare gjorde dock att man fick nöja sig med femte plats. I FA-cupen åkte Stoke ut mot Liverpool i tredje omgången och i Ligacupen tog man sig till fjärde omgången där det blev förlust mot Ipswich Town.

Laget 1974/75: Peter Shilton (målvakt), Alan Dodd, Jackie Marsh, Denis Smith, Eric Skeels, Mike Pejic (försvarare), Alan Hudson, John Mahoney, Sean Haslegrave, Terry Conroy (mittfältare), Geoff Salmons, Jimmy Greenhoff, Geoff Hurst (anfallare). John Farmer inledde säsongen som förstemålvakt, men i november 1974 värvades Peter Shilton från Leicester City och Farmer lånades strax därefter ut till samma klubb. Alan Hudson och Geoff Salmons spelade samtliga 42 ligamatcher och Jimmy Greenhoff blev bäste målskytt med fjorton ligamål.

Under hösten 1974 användes tröjor av Admiral, men till våren 1975 hade man bytt till Umbro. Byxorna hade dock fortfarande Admirals logga på ena benet. Byxorna och strumporna var i första hand vita, men i matcher mot lag med samma färger spelade Stoke i svarta byxor och strumpor. Som bortatröja användes antingen vita eller gula tröjor, båda med tre diagonala ränder på framsidan.