Etikett: UEFA-cupen

IFK Göteborg 1979–1980

IFK Göteborg 1979

Inför säsongen 1979 tog Sven-Göran Eriksson över som tränare för IFK Göteborg. Han kom närmast från Degerfors och tränade nu ett allsvenskt lag för första gången. Ny i laget var också norske målvakten Odd Ivar Lindberg från Örebro SK. Till en början gick det lite knackigt med många oavgjorda matcher under våren, men man tog sig i alla fall till final i svenska cupen efter en uddamålsseger över Västerås SK I semifinalen. Finalen spelades på Råsunda den 24 maj 1979 och stod mellan IFK Göteborg och Årvidabergs FF. IFK var överlägsna och ledde med 6–0 i paus efter mål av Tommy Holmgren (2), Glenn Strömberg, Ralf Edström, Torbjörn Nilsson samt ett självmål av Åtvidaberg. I andra halvlek gjorde Åtvidaberg ett tröstmål och matchen slutade 6–1.

Laget i cupfinalen 1979: 1 Odd Ivar Lindberg – 10 Glenn Schiller, 12 Conny Karlsson, 19 Glenn Hysén, 2 Reine Olausson – 17 Glenn Strömberg, 8 Olle Nordin, 4 Ralf Edström, 14 Glenn Holm – 11 Torbjörn Nilsson, 15 Tommy Holmgren; avbytare: 6 Jerry Carlsson, 18 Anders Ahlberg. Under sommaren lämnade Ralf Edström klubben för att återigen bli utlandsproffs, denna gång i belgiska Standard Liège.

Cupsegern kvalificerade IFK Göteborg för Cupvinnarcupen 1979/80. Under hösten 1979 slog man ut irländska Waterford samt grekiska Panionios. Resultaten i Allsvenskan förbättrades även de under hösten. Laget avslutade serien med fyra raka segrar och klättrade upp till andra plats, en poäng bakom mästarlaget Halmstad. Målvakten Lindberg och mittbacken Conny Karlsson spelade samtliga 26 seriematcher och Torbjörn Nilsson blev lagets bäste målskytt med elva allsvenska mål.

IFK Göteborg 1980

Till säsongen 1980 bytte IFK Göteborg återigen målvakt. Odd Ivar Lindberg flyttade tillbaka till Örebro för spel i BK Forward och in kom islänningen Thorsteinn Ólafsson från Keflavik. IFK Göteborg inledde tävlingssäsongen med spel mot Arsenal i kvartsfinalen av Cupvinnarcupen i mars 1980. Engelsmännen avgjorde mötet redan i första matchen på Highbury i London genom att vinna med hela 5–1. Returen på Nya Ullevi två veckor senare blev mållös. Under föregående höst hade IFK Göteborg även tagit sig vidare till kvartsfinal i svenska cupen 1979/80. Även denna kvartsfinal som spelades i april 1980 slutade med förlust, nu mot Djurgården som vann med 2–1.

I Allsvenskan 1980 spelade IFK Göteborg oavgjort i tio av de 26 matcherna och förlorade fyra. De tolv segrarna bidrog dock till att laget slutade på tredje plats, en poäng efter Malmö FF och tre poäng efter mästarna Östers IF. Reine Olausson, Glenn Hysén, Tord Holmgren och Tommy Holmgren spelade samtliga 26 allsvenska matcher. Torbjörn Nilsson gjorde fjorton mål vilket gav en andraplats i skytteligan bakom Hammarbys Billy Ohlsson. IFK Göteborg tog sig till sjätte omgången i svenska cupen hösten 1980, men förlorade där mot Öster. Laget deltog även i UEFA-cupen, men åkte ur redan i första omgången mot nederländska FC Twente efter att ha förlorat med 5–1 borta följt av en 2–0-seger hemma.

Tröjorna

Admiral levererade tröjorna till IFK Göteborg åren 1979 och 1980. Tröjorna fanns i olika varianter med bredare eller smalare ränder. Sponsor var ICA som från början hade sin logga på ryggen och på byxorna. 1980 placerade man loggan i rött även på framsidan av tröjan, först på högra bröstet, sedan mitt på tröjan. I de europeiska cupmatcherna spelade man i tröjor och byxor utan reklam.

Malmö FF 1979–1980

Malmö FF i Europacupen 1979

Malmö FF inledde säsongen 1979 med bortamatch mot polska Wisła Kraków i Europacupens kvartsfinal. Tommy Hansson gav MFF en tidig ledning men polackerna vände och vann med 2–1. I returen två veckor senare tog Wisła Kraków ledningen i andra halvlek, men Malmö FF gav inte upp. Under matchens sista 25 minuter gjorde Anders ”Puskas” Ljungberg tre mål varav två på straff. Tore Cervin gjorde också han ett mål och matchen slutade 4–1 och sammanlagt 5–3 till MFF som var i semifinal. Efter en mållös tillställning mot Austria Wien på Praterstadion kunde Tommy Hansson göra matchens enda mål i returen på Malmö Stadion.

Finalen spelades på Olympiastadion i München den 30 maj 1979. Motståndare var engelska mästarna Nottingham Forest. Förutsättningarna var dock inte de bästa för Malmö FF. Två av lagets viktigaste spelare, Bo Larsson och Roy Andersson, var skadade och kunde inte följa med till München. Dessutom bröt Staffan Tapper en tå på träningen innan match. Tapper startade matchen men var tvungen att kliva av efter en dryg halvtimme. Malmö FF kämpade på men i slutet av första halvlek kunde Trevor Francis nicka bollen i mål. Några fler mål blev det inte och Malmö fick nöja sig med att som första svenska lag ha tagit sig till final i en stor europeisk turnering.

Laguppställning Europacupfinalen 1979: 1 Jan Möller – 2 Roland Andersson, 4 Kent Jönsson, 5 Magnus Andersson, 3 Ingemar Erlandsson – 8 Robert Prytz, 6 Staffan Tapper, 7 Anders Ljungberg, 11 Jan-Olov Kinnvall – 10 Tore Cervin, 9 Tommy Hansson; avbytare: 12 Mats Arvidsson, 13 Tommy Andersson, 15 Claes Malmberg, 16 Arne Åkesson. Tränare var Bob Houghton som kom till klubben 1974.
I Europacupen var startelvan numrerad 1–11, men i allsvenska matcher hade varje spelare sitt eget nummer. Där hade Kent Jönsson 12, Robert Prytz 17 och Tommy Hansson 19. För laguppställningar och spelartrupp, se MFF-statistik: 1979.

Malmö FF i Allsvenskan och UEFA-cupen 1979

I Allsvenskan 1979 upprepade Malmö FF sin tabellrad från föregående säsong – 12 segrar, 8 oavgjorda och 6 förluster. Det räckte denna gång till fjärde plats i tabellen, fyra poäng efter mästarna Halmstad. Hösten 1979 spelade Malmö FF i UEFA-cupen. Det blev seger över finländska KPT från Kuopio i första omgången (2–1 borta och 2–0 hemma), men i andra omgången fick man storstryk med 4–0 borta mot Feyenoord. Returen i Malmö slutade 1–1 vilket innebar att holländarna gick vidare. Malmö FF deltog även i Interkontinentalcupen 1979. Laget fick chansen då Nottingham Forest valde att inte ställa upp. Motståndare var Olimpia från Paraguay och första matchen spelades på Malmö Stadion i november 1979. Sydamerikanerna gjorde matchens enda mål några minuter före paus. Returen i Asunción kom inte att spelas förrän nästan tre månader senare, i mars 1980. Olimpia vann även denna match som slutade 2–1 till hemmalaget.

Malmö FF 1980

Säsongen 1980 kom Malmö FF på andra plats i Allsvenskan, två poäng efter mästarlaget Öster. Under sommaren lämnade Bob Houghton klubben för att ta över grekiska Ethikos Piraeus. Houghton ersattes av en annan engelsman, Keith Blunt. Tidigare på våren hade laget tagit sig till final i svenska cupen. I finalen på Råsunda mötte man Brage. Matchen slutade 3–3 efter förlängning (2–2 vid full tid). Malmö vann sedan straffsparksläggningen med 4–3 och tog sin elfte cuptitel. Segern innebar att laget kvalificerade sig för Cupvinnarcupen 1980/81. Hösten 1980 slog man ut albanska Partizani Tirana i första omgången efter 1–0 hemma och 0–0 borta. I andra omgången besegrade man portugisiska storlaget Benfica med 1–0 hemma, men i Lissabon vände portugiserna underläget till seger med 2–0.

Tröjorna

Admiral levererade tröjorna till Malmö FF 1979 och 1980. Hemmatröjan var ljusblå med vit krage, vita muddar och en vit rand med Admiral-loggor längs ärmarna. På ryggen ovanför tröjnumret hade ABV (Armerad Betong Vägförbättringar AB) sin logotyp på en vit ruta. Till säsongen 1980 lade man även till logotypen i mindre format på ena bröstet. Byxorna var vita och strumporna ljusblå med två vita ränder upptill. Bortatröjan var rödvitrandig och likadan som Southamptons hemmatröja.

AS Roma 1982/83

Sommaren 1982 förstärkte Roma försvaret med ytterbackarna Aldo Maldera (Milan) och Michele Nappi (Perugia) samt mittbacken Pietro Vierchowod som lånades in från Sampdoria. Även mittfältet förstärktes med österrikaren Herbert Prohaska från Inter samt Claudio Valigi (Ternana) och Maurizio Iorio (Bari). Tränare var svenske Nils Liedholm som hade kommit tillbaka till klubben 1979 efter ett par år i Milan.

Roma inledde ligaspelet med fem segrar på de sex första matcherna. Laget förlorade bara tre matcher – borta mot Sampdoria samt båda mötena med Juventus – och toppade tabellen i stort sett hela säsongen. Roma slutade fyra poäng före Juventus och tog därmed sin andra ligatitel i historien och den första sedan 1941/42. I italienska cupen vann Roma sin grupp efter fyra segrar och en oavgjord och med 13–1 i målskillnad. Bland annat slog man tvåan i gruppen Verona med 5–0. Seger över Avellino i åttondelsfinalen följdes av förlust mot Juventus efter 0–3 borta och 0–2 hemma. Roma deltog även i UEFA-cupen och i första omgången slog man ut Ipswich Town. Därefter blev det svenskt motstånd i form av IFK Norrköping. Båda lagen vann sin respektive hemmamatch med 1–0 och efter en mållös förlängning kunde italienarna vinna på straffsparkar. I höstens sista UEFA-cupmöte med västtyska Köln vände Roma ett 1–0-underläge från första matchen till seger med 2–0 i returen. I vårens kvartsfinaler mot Benfica blev det dock förlust med 1–2 hemma följt av 1–1 borta.

Målvakten Franco Tancredi spelade samtliga 47 tävlingsmatcher under säsongen (även Pietro Vierchowod spelade samtliga 30 ligamatcher) och bästa målskyttar blev Roberto Pruzzo med totalt 22 mål varav tolv i ligan och brasilianaren Falcão med totalt tio mål varav sju i ligan.

Tröjorna tillverkades av Patrick och sponsor var Barilla. De nya tröjorna hann dock inte levereras i tid till säsongsstarten. I italienska cupens gruppspel och i första ligamatchen användes därför föregående säsongs tröjor av märket Playground fast med Patricks logga påsydd. Den första varianten av Patricks nya tröjor användes i ligaomgång 2–6 och hade gul krage med röd V-hals. En variant av denna modell fast utan reklam användes borta mot Ipswich i UEFA-cupen. Orsaken till detta var att reklam inte var tillåtet på tröjorna i matcher som sändes i engelsk tv. Från och med sjunde ligaomgången var även halsen gul. Till tolfte omgångens match mot Inter i december fick byxorna två diagonala ränder på höger ben och i första matchen efter årsskiftet, mot Genoa den 2 januari 1983, hade tröjorna en tajtare krage. Denna variant användes sedan under resten av säsongen.

Även den vita bortatröjan förekom i olika varianter. I bortamatcherna mot Catanzaro och Torino spelade Roma i vita långärmade tröjor med motsvarande typ av krage som hemmatröjan hade under hösten och med klubbmärket i svart på en vit cirkel. I bortamatcherna mot Fiorentina och Genoa i slutet av säsongen användes vita kortärmade tröjor med den tajta kragen och med klubbmärket i vitt på en röd cirkel. En variant av bortatröjan med vit krage användes i bortamatchen mot Benfica i UEFA-cupen den 16 mars 1983.

Napoli 1982/83

Inför säsongen 1982/83 värvade Napoli den argentinske anfallaren Ramón Díaz från River Plate. Ny i klubben var också tränaren Massimo Giacomini som närmast kom från Torino, men efter en förlust mot Cagliari i slutet av november fick han sparken. Laget hade då bara vunnit en av de elva första ligamatcherna. Han ersattes av Bruno Pesaola (teknisk direktör) och Gennaro Rambone (tränare). Efter halva säsongen låg Napoli fortfarande sist i tabellen, men under våren förbättrades resultaten och laget slutade på tionde plats, på samma poäng som Avellino.

I UEFA-cupen slog Napoli ut Dinamo Tbilisi i första omgången, men förlorade sedan mot Kaiserslautern i ett dubbelmöte där Torbjörn Nilsson gjorde två mål för tyskarna. I italienska cupen vann Napoli sin grupp före Avellino och tog sig till åttondelsfinal mot Cesena. Där blev det seger efter att Napoli vänt underläge från första mötet till seger i returen, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Torino.

Målvakten Luciano Castellini och anfallaren Claudio Pellegrini spelade samtliga 43 tävlingsmatcher under säsongen (även försvararna Moreno Ferrario och holländaren Ruud Krol spelade samtliga 30 ligamatcher). Bästa målskyttar blev Díaz med totalt åtta mål varav tre i ligan och Pellegrini med sju mål varav fem i ligan.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Cirio. Hemmastället fanns i två varianter. Under hösten hade tröjorna V-hals och användes tillsammans med mörkblå byxor. Även tröjnummer, klubbmärke och reklam var i mörkblått. Klubbmärket denna säsong bestod för övrigt av bokstaven N med ett åsnehuvud. Åsnan som symbol för Napoli har sitt ursprung i klubbens första, totalt misslyckade, säsong 1926/27, då man förlorade 17 av 18 matcher. Till vårsäsongen bytte Napoli tillbaka till mer traditionella vita byxor. Även tröjorna ändrades och fick vita nummer och vit reklam samt krage istället för V-hals. Bortatröjan var kritstrecksrandig med gula och röda ränder och användes tillsammans med vita byxor och strumpor. Gult och rött är även färgerna i Neapels stadsvapen.

Fiorentina 1982/83

Inför säsongen 1982/83 värvade Fiorentina den argentinske liberon Daniel Passarella från River Plate. Sedan tidigare fanns Passarellas landsman Daniel Bertoni i klubben. Fiorentina hade slutat på andra plats i ligan föregående säsong och var därför kvalificerat för UEFA-cupen, men laget förlorade mot rumänska Universitatea Craiova redan i första omgången. Även i italienska cupen blev man utslagna direkt i det inledande gruppspelet som spelades i augusti/september. Laget kom trea i sin grupp efter Pisa och Bologna. I Serie A slutade Fiorentina på femte plats, en poäng efter Verona som tog den sista UEFA-cupplatsen. Målvakten Giovanni Galli spelade samtliga 37 tävlingsmatcher under säsongen. Även Daniele Massaro spelade samtliga 30 ligamatcher. Giancarlo Antognoni blev lagets bäste målskytt med nio ligamål (varav sex på straff) och ett i UEFA-cupen (även det på straff).

Tröjorna var till största delen likadana som 1981/82 med skillnaden att årets tröjor hade muddar i samma färg som kragen – röda på hemmatröjan och lila på bortatröjan. Man behöll det stora klubbmärket på framsidan och nummer i en cirkel på ryggen. Sponsor var J.D. Farrow’s.

FC Schalke 04 1977/78

Efter att under föregående säsong ha varit med i kampen om ligatiteln sjönk Schalke 04 till nionde plats i Bundesliga 1977/78. I UEFA-cupen slog man ut Fiorentina i första omgången, men förlorade sedan mot östtyska Magdeburg och i tyska cupen tog man sig till kvartsfinal mot Fortuna Düsseldorf där det blev förlust efter omspel (första matchen hade slutat 1–1).

Laguppställning: Volkmar Groß/Enver Maric – Manfred Ritschel, Klaus Fichtel, Rolf Rüssmann, Norbert Dörmann/Mathias Schipper/Jürgen Sobieray/Helmut Kremers – Herbert Lütkebohmert/Helmut Kremers, Ulrich Bittcher, Hannes Bongartz – Rüdiger Abramczik, Klaus Fischer, Erwin Kremers. Rüssmann och Bongartz spelade samtliga 34 ligamatcher och Fischer blev bäste målskytt med 20 ligamål.

Både hemma- och bortatröjorna fanns i två varianter, av märkena Erima respektive Adidas. Hemmastället bestod av blå tröjor med klubbnamnet Schalke 04 på framsidan samt vita byxor och blå strumpor. Reservstället var i samma stil fast med vita tröjor, blå byxor och vita strumpor. Ibland användes dock blå byxor tillsammans med de blå tröjorna eller vita byxor tillsammans med de vita tröjorna.

Bayern München 1976–1978

Säsongen 1976/77 var Bayern München ute efter sin fjärde raka seger i Europacupen. Under hösten slog laget också ut danska Køge och tjeckiska Banik Ostrava. I november/december mötte man brasilianska Cruzeiro i Interkontinentalcupen. Seger med 2–0 hemma följdes av en mållös retur i Belo Horizonte. Europacupspelet fortsatte i mars med kvartsfinal mot Dynamo Kiev. Bayern vann första mötet hemma, men det sovjetiska laget vände och vann hemma i Kiev. I Bundesliga slutade Bayern bara på sjunde plats, fyra placeringar sämre än föregående säsong. Målvakten Sepp Maier spelade samtliga 34 ligamatcher och Gerd Müller blev tvåa i Bundesligas skytteliga med sina 28 mål. Detta kom att bli Franz Beckenbauers sista säsong I Bayern. Efter 424 matcher i Bundesliga (44 mål) flyttade han till den nordamerikanska ligan NASL för spel i New York Cosmos.

I december 1977 ersattes tränaren Dettmar Cramer av ungraren Gyula Lorant från Eintracht Frankfurt. Samtidigt gick Cramer motsatt väg och tog över Frankfurt-laget. Det blev dock ingen lyckad säsong. I UEFA-cupen slog man ut norska Mjøndalen och bulgariska Marek Dupnitsa, men i åttondelsfinalen blev det förlust mot ligakonkurrenten Eintracht Frankfurt. I ligan sjönk laget ytterligare fem placeringar och slutade först på tolfte plats.

Laguppställning 1977/78: Sepp Maier – Kurt Niedermayer, Georg Schwarzenbeck, Wolfgang Rausch/Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Bernd Dürnberger/Wolfgang Rausch, Jupp Kapellmann, Branko Oblak – Uli Hoeneß, Gerd Müller, Karl-Heinz Rummenigge. Under första halvan av säsongen spelade Rausch mittback, men under andra halvan tog Augenthaler över som mittback och Rausch flyttades till mittfältet. Maier, Rausch och Schwarzenbeck spelade samtliga 34 ligamatcher och Müller gjorde 24 ligamål och blev skyttekung tillsammans med Kölns Dieter Müller.

Tröjorna tillverkades av Adidas (som även var lagets huvudsponsor) och fanns i två varianter: en med rund hals som hade använts sedan 1974 samt en med krage. I inhemska matcher återfanns texten ”adidas” på tröjorna, men i de europeiska cupmatcherna där reklam inte var tillåten hade man istället tillverkarens emblem i mindre format på ena bröstet.

Eintracht Frankfurt 1977/78

Eintracht Frankfurt inledde säsongen 1977/78 med spel i Intertotocupen. I gruppspelet ställdes man mot Inter Bratislava, Wacker Innsbruck och FC Zürich. Eintracht kom tvåa i gruppen efter det tjeckoslovakiska laget. Efter fjärdeplaceringen i Bundesliga föregående säsong var Eintracht kvalificerat för UEFA-cupen och under hösten 1977 slog man ut Sliema Wanderers, FC Zürich och Bayern München, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Grasshoppers. I tyska cupen åkte laget ut mot Schalke 04 i tredje omgången och i ligan blev det en sjundeplats, samma poäng som Kaiserslautern och en poäng efter MSV Duisburg som tog den sista UEFA-cupplatsen. I slutet av november avgick tränaren Gyula Lóránt (tidigare stjärna i det framgångsrika ungerska landslaget på 50-talet) trots att man precis hade besegrat Bayern München med 4–0 två gånger, först i UEFA-cupen, sedan i ligan. De två klubbarna bytte därefter tränare med varandra – Lóránt gick till Bayern och Dettmar Cramer gick över till Frankfurt.

Laguppställning: Jupp Koitka – Roland Weidle/Helmut Müller/Peter Reichel, Gert Trinklein/Willi Neuberger, Charly Körbel, Willi Neuberger/Dragoslav Stepanovic – Wolfgang Kraus, Roland Weidle/Peter Reichel/Dragoslav Stepanovic, Bernd Nickel, Jürgen Grabowski – Bernd Hölzenbein, Rüdiger Wenzel. Koitka, Neuberger, Nickel, Grabowski, Hölzenbein och Wenzel spelade samtliga 34 ligamatcher. Hölzenbein blev bäste målskytt med femton ligamål medan Wenzel stod för fjorton och Nickel elva.

Eintracht Frankfurt använde flera olika tröjor av olika märken – Admiral, Adidas och Erima – under säsongen. I början var tröjorna reklamfria, men i september tillkom Samson som sponsor. I UEFA-cupen förekom dock ingen reklam på tröjorna. Adidas-tröjor verkar endast ha använts under hösten 1977 samt i första UEFA-cupkvartsfinalmatchen mot Grasshoppers i mars 1978, då man spelade i röda tröjor med vita fält på sidorna. Erima-tröjor verkar ha använts första gången i oktober och var under vintern och våren det tröjmärke som användes oftast. Admiral-tröjor användes mest i höstens UEFA-cupmatcher (då utan reklam) och sedan i ett antal ligamatcher under vårsäsongen. Vita och röda tröjor användes både hemma och borta beroende på motståndarlagets färger. Byxor och strumpor var antingen vita, röda eller svarta. De svarta byxorna hade Umbro-märket på vänster ben.

Eintracht Braunschweig 1975–1978

Säsongen 1975/76 slutade Eintracht Braunschweig på femte plats i Bundesliga och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I tyska cupen tog man sig till åttondelsfinal där det blev förlust mot blivande finalisterna Kaiserslautern. Reiner Hollmann och Wolfgang Frank spelade samtliga 34 ligamatcher och Frank blev även bäste målskytt med sexton ligamål medan Bernd Gersdorff stod för tretton.

I UEFA-cupen hösten 1976 slog Braunschweig ut danska Holbæk i första omgången, men åkte sedan ut mot Espanyol från Barcelona. Under hösten blev laget även utslaget av Oberliga-laget Röchling Völklingen i tyska cupens andra omgång. I ligan gick det dock bättre 1976/77. Braunschweig kom på tredje plats, på samma poäng som tvåan Schalke 04 och bara en poäng efter mästarna Borussia Mönchengladbach. Målvakten Bernd Franke samt försvararna Franz Merkhoffer och Dieter Zembski spelade samtliga 34 ligamatcher och Wolfgang Frank gjorde 24 ligamål vilket gav en delad fjärdeplats i skytteligan tillsammans med Schalkes Klaus Fischer.

Tredjeplatsen innebar att Braunschweig kvalificerade sig för UEFA-cupen även 1977/78. Laget slog ut Dynamo Kiev och norska Start från Kristiansand innan man förlorade mot PSV Eindhoven. I tyska cupen gick det precis som två år tidigare, det vill säga förlust mot blivande finalisterna i åttondelsfinalen. Denna gång stod Fortuna Düsseldorf för motståndet. I ligan gick det inte lika bra som tidigare. Braunschweig kom bara på trettonde plats, på samma poäng som Bayern München och Borussia Dortmund.

Laguppställning 1977/78: Bernd Franke – Hasse Borg, Friedhelm Haebermann, Dieter Zembski/Reiner Hollmann, Franz Merkhoffer – Wolfgang Dremmler/Wolfgang Grobe, Karlheinz Handschuh, Paul Breitner, Dietmar Erler/Wolfgang Dremmler – Peter Lübeke/Wolfgang Dremmler, Danilo Popivoda. Wolfgang Frank inledde säsongen som ordinarie anfallare bredvid Popivoda, men såldes till Borussia Dortmund i oktober. Samtidigt värvades Peter Lübeke från Ajax. Svenska högerbacken Hasse Borg hade inför denna säsong värvats från Örebro SK. Även tyske världsmästaren från 1974, Paul Breitner, hade värvats tillbaka till Tyskland efter tre år i Real Madrid. Merkhoffer och Dremmler spelade samtliga 34 ligamatcher och Breitner blev bäste målskytt med tio ligamål.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Jägermeister. Hemmatröjan var gul och användes tillsammans med blå byxor och strumpor. Under framförallt säsongerna 1975/76 och 1976/77, men även i någon match 1977/78, hade hemmatröjan rund hals. Säsongen 1977/78 användes i huvudsak tröjor med blå krage med en blå trekant vid halsen. Säsongerna 1976/77 och 1977/78 förekom även en tröja av märket Erima som hade gul krage med två blå ränder. Under hösten 1975 återfanns enbart Jägermeister-symbolen på tröjorna, men under vintern 1975/76 tillkom texten Jägermeister. I UEFA-cupen 1977/78 spelade Braunschweig i tröjor med rund hals och utan Jägermeister-texten. Reservtröjan var vit med blå rund hals och tre blå ränder längs ärmarna och användes tillsammans med vita byxor och strumpor.

Southampton 1984/85

Southampton tog bara en poäng på de fyra första ligamatcherna 1984/85, men spelade sedan upp sig och slutade så småningom på femte plats i tabellen. I FA-cupen besegrade man Sunderland och Orient innan man åkte ut mot Barnsley i femte omgången. I Ligacupen slog Southampton ut Hull City och Wolverhampton, men åkte sedan ut mot Queens Park Rangers efter två omspelsmatcher. Laget deltog även i UEFA-cupen, men åkte ut mot Hamburg redan i första omgången efter 0–0 hemma och 0–2 borta. Mick Mills spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Steve Moran med totalt arton mål varav elva i ligan och Joe Jordan (nyförvärv från Hellas Verona) med sexton varav tolv i ligan.

Laguppställning: 1 Peter Shilton – 2 Mick Mills, 5 Mark Wright, 6 Kevin Bond, 3 Mark Dennis – 7 Nick Holmes, 4 Steve Williams/Alan Curtis/Jimmy Case, 10 David Armstrong – 8 Steve Moran, 9 Joe Jordan, 11 Danny Wallace. Bond värvades från Manchester City i september 1984, Williams såldes till Arsenal i december och Case värvades från Brighton i mars 1985.

Tröjorna, som tillverkades av Patrick, var likadana som tidigare, men man hade en ny sponsor i Draper Tools.