Etikett: UEFA-cupen

Torino 1984–1987

Luigi Radice, som hade tagit Torino till ligatiteln 1976, var tillbaka på tränarbänken säsongen 1984/85. Laget förstärktes med målvakten Silvano Martina (Genoa), brasilianske mittfältaren/backen Júnior (Flamengo), mittfältaren Claudio Sclosa (tillbaka från lån i Bologna och Como) samt anfallaren Aldo Serena (lån från Inter). Laget slutade på andra plats i tabellen, fyra poäng efter överraskningslaget Verona, och i italienska cupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Sampdoria. Målvakten Martina och mittfältaren Giuseppe Dossena spelade samtliga 30 ligamatcher och bästa målskyttar blev Júnior med totalt tio mål varav sju i ligan och Serena med nio ligamål.

Hösten 1985 slog Torino ut grekiska Panathinaikos i UEFA-cupens första omgång men åkte sedan ut mot Hajduk Split. I ligan blev det en femteplats vilket återigen kvalificerade laget för UEFA-cupen och i italienska cupen gick det precis som föregående säsong med förlust mot Sampdoria i kvartsfinalen. Antonio Comi tog en ordinarie plats i laget och spelade samtliga 30 ligamatcher och blev även lagets bäste målskytt med totalt tretton mål varav sju i ligan.

Inför 1986/87 värvades målvakten Fabrizio Lorieri från Inter och holländske anfallaren Wim Kieft från Pisa. Under hösten slog Torino ut franska Nantes, ungerska Rába ETO och belgiska Beveren i UEFA-cupen. I kvartsfinalen som spelades i mars blev det förlust mot österrikiska Tirol Innsbruck. I Serie A sjönk laget till elfte plats i tabellen och i italienska cupen föll man mot Cagliari i åttondelen. Försvararen Giovanni Francini och Júnior spelade samtliga 30 ligamatcher och Wim Kieft blev bäste målskytt med totalt 16 mål varav åtta i ligan.

Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Sweda. Hemmastället bestod av en helt vinröd tröja med vinröd krage, vita byxor och vinröda strumpor. Bortastället bestod av en helt vit tröja med vit krage, vinröda byxor och vita strumpor. Under våren 1987 användes andra tröjmodeller med tre ränder längs ärmarna i några av matcherna. Numren var i engelsk stil, det vill säga den typ av nummer som de flesta engelska lag använde under 60- och 70-talen.

Hellas Verona 1983/84

Inför säsongen 1983/84 värvade Verona ytterbacken Mauro Ferroni (Sampdoria), mittbackarna Silvano Fontolan (Como) och Massimo Storgato (Juventus), mittfältaren Luciano Bruni (Reggiana) samt anfallarna Giuseppe Galderisi (Juventus), Maurizio Iorio (Roma) och skotten Joe Jordan (Milan). Målvakten Claudio Garella och liberon och lagkaptenen Roberto Tricella kom att spela samtliga 30 ligamatcher och Iorio blev lagets bäste målskytt med totalt 21 mål varav 14 i ligan. Verona slutade på sjätte plats i Serie A, två placeringar sämre än året innan, och i UEFA-cupen slog man ut Röda Stjärnan från Belgrad, men åkte sedan ut mot österrikiska Sturm Graz. I italienska cupen tog man sig till final där det blev förlust mot Roma efter 1–1 hemma och 0–1 borta i returen.

Den kortärmade hemmatröjan var blå med smala gula ränder och med gul V-hals och gula muddar. Under våren lades klubbmärket till på ena bröstet. Den långärmade varianten som användes i slutet av hösten till och med januari var helt blå med gul rund hals, men från och med februari fick även den långärmade tröjan smala gula ränder.

Den kortärmade bortatröjan var under hösten likadan som hemmatröjan fast med färgerna inverterade. Under våren användes en helgul variant med rund hals. Den långärmade bortatröjan var gul med blå rund hals och blå muddar.

Fiorentina 1986/87

Säsongen 1986/87 hade Eugenio Bersellini ansvaret som tränare för Fiorentina. Han hade fört Inter till ligatiteln 1980, men hans enda säsong i Fiorentina blev mindre lyckad med en niondeplats i ligan, fyra poäng från nedflyttning. Man åkte även ur UEFA-cupen i första omgången mot Boavista. Lagkaptenen Giancarlo Antognoni spelade sin femtonde och sista säsong i Fiorentina. Efter säsongen flyttade han till Schweiz för att avsluta karriären i Lausanne. Målvakten Marco Landucci, som kommit tillbaka från lån i Parma, tog över som förstemålvakt efter Giovanni Galli (såld till Milan) och spelade samtliga 30 ligamatcher. Övriga nyförvärv var liberon Roberto Galbiati (Lazio), vänsteryttern/backen Alberto Di Chiara (Lecce) och argentinske anfallaren Ramón Díaz (Avellino). Díaz blev bäste målskytt med tio ligamål.

Ennerres dotterbolag Ennedue (N2) tog över tillverkningen av Fiorentinas tröjor. Tröjan var nu helt lila med nya sponsorn Crodino i gult. Bortatröjan var vit med lila krage och muddar.

Fiorentina 1983–1985

Inför säsongen 1983/84 förstärkte tränaren Giancarlo De Sisti laget med mittfältarna Gabriele Oriali (Inter) och Pasquale Iachini (Genoa) samt anfallaren Paolo Pulici (Udinese). Fiorentina slutade på tredje plats i ligan, fem poäng efter Roma och sju efter mästarna Juventus. I italienska cupen åkte man ut mot Bari i kvartsfinalen. Giovanni Galli och Eraldo Pecci spelade samtliga 30 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Paolo Monelli med tolv ligamål och Daniel Bertoni med tio. Giancarlo Antognoni bröt benet och missade en stor del av säsongen och även hela nästa säsong.

Som ersättare för Antognoni värvades brasilianaren Sócrates från Corinthians inför säsongen 1984/85. Bland övriga nyförvärv fanns försvararen Claudio Gentile från Juventus och liberon/mittfältaren Leonardo Occhipinti från Pisa. Giancarlo De Sisti lämnade laget på grund av sjukdom och ersattes i tolfte ligaomgången av Ferruccio Valcareggi som ledde laget till en niondeplats i ligan. I UEFA-cupens första omgång slog Fiorentina ut turkiska Fenerbahçe, men åkte sedan ut mot belgiska Anderlecht. I italienska cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Sampdoria. Galli och Pecci spelade återigen samtliga 30 ligamatcher och Monelli blev bäste målskytt med sju ligamål.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och var lila med ett vitt band över bröstet där sponsorn Opels logotyp var placerad. Bortatröjan var i samma stil som hemmatröjan fast med färgerna inverterade.

AS Roma 1987–1990

Inför säsongen 1987/88 återvände Nils Liedholm för tredje gången som tränare för Roma. Laget förstärktes med bland andra rutinerade mittbacken Fulvio Collovati från Udinese, mittfältaren Lionello Manfredonia från Juventus och tyske landslagscentern Rudi Völler från Werder Bremen. Mittfältarna Carlo Ancelotti och Klaus Berggreen såldes till Milan respektive Torino. Roma slutade på tredje plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Giuseppe Giannini blev lagets bäste målskytt med elva ligamål.

Sommaren 1988 förstärktes laget ytterligare med anfallaren Ruggiero Rizzitelli från Cesena samt de två brasilianarna Andrade och Renato från Flamengo. Svaga resultat gjorde dock att Liedholm fick lämna laget i februari bara för att tas till nåder en månad senare. Det blev så småningom en åttondeplats i ligan och i UEFA-cupen slog man ut Nürnberg och Partizan Belgrad, men åkte sedan ut mot Dynamo Dresden.

Tidigare Torino-tränaren Luigi Radice tog över Roma inför 1989/90. På grund av renoveringen av Olympiastadion inför VM 1990 spelade Roma sina hemmamatcher på Stadio Flaminio. Bland nyförvärven fanns Veronas målvakt Giovanni Cervone och tyske högerbacken Thomas Berthold från samma klubb. Rizzitelli spelade samtliga 34 ligamatcher och Rudi Völler blev lagets bäste målskytt med 14 ligamål. Roma slutade på sjätte plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen och i italienska cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Juventus.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och var i samma stil som under vintern 1986/87.

Wolverhampton Wanderers 1979–1982

1979/80 slutade Wolves på sjätte plats i ligan, deras högsta ligaplacering sedan 1972/73. Man gick också till final i Ligacupen mot Nottingham Forest som besegrades med 1–0. Målskytten Andy Gray hade värvats från Aston Villa i september 1979 för den brittiska rekordsumman 1,5 miljoner pund. Ny i laget var också försvararen Emlyn Hughes från Liverpool.

De följande åren gick det sämre för Wolves. 1980/81 åkte man ut mot PSV Eindhoven i UEFA-cupens första omgång och i ligan slutade man på artonde plats. I FA-cupen tog sig Wolves till semifinal där det blev förlust mot Tottenham Hotspur efter omspel. 1981/82 slutade man näst sist i tabellen och åkte ner i division två tillsammans med Leeds United och Middlesbrough. I januari 1982 avgick tränaren John Barnwell och ersattes av Ian Greaves som 1978 hade fört upp Bolton Wanderers i division ett.

Laget 1979/80: Paul Bradshaw – Geoff Palmer, George Berry, Emlyn Hughes, Derek Parkin – Peter Daniel, Kenny Hibbitt, Willie Carr, Mel Eves – Andy Gray, John Richards. Bästa målskyttar blev John Richards med tretton ligamål och Andy Gray med tolv.

Matchställen var under hösten 1979 likadana som tidigare, men i slutet av året introducerades ett nytt klubbmärke bestående av ett varghuvud med klubbens smeknamn ”Wolves” under.

Everton 1979–1982

1979/80 gjorde Everton sin sämsta säsong sedan man åkte ner i division två 1951. Laget slutade på nittonde plats i tabellen, fyra poäng före Bristol City som åkte ur. I UEFA-cupen åkte man ut mot Feyenoord i första omgången efter förlust med 0–1 både hemma och borta. I FA-cupen tog sig Everton till semifinal där det blev förlust mot West Ham efter omspel och i Ligacupen åkte man ut mot Grimsby Town i fjärde omgången.

De följande säsongerna förbättrade man sig något. Det blev en femtondeplats 1980/81 och åttonde plats 1981/82. I FA-cupen gick man till kvartsfinal 1981 (förlust mot Manchester City efter omspel), men 1982 åkte man ut mot West Ham direkt i tredje omgången.

Laget 1979/80: Martin Hodge/George Wood – John Gidman, Mick Lyons, Billy Wright, John Bailey – Andy King, Trevor Ross, Asa Hartford – Brian Kidd, Bob Latchford, Peter Eastoe. John Bailey spelade samtliga 42 ligamatcher och Brian Kidd blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav nio i ligan.

Tröjorna var av samma modell som tidigare förutom att de för första gången hade reklam i form av Hafnia. I tv-sända matcher var dock tröjreklam förbjudet.

Manchester City 1978–1981

I slutet av 70-talet började det gå sämre för Manchester City och laget höll till på undre halvan av tabellen. Tabellplaceringarna 1978/79–1980/81 var 15–17–12. 1981 lyckades dock City ta sig till final i FA-cupen där man mötte Tottenham. Yttern Tommy Hutchison gav Manchester City ledningen i första halvlek, men i andra halvlek gjorde han självmål och matchen slutade 1–1. I omspelsmatchen fem dagar senare vann Spurs med 3–2. Samma år tog man sig till semifinal i Ligacupen där det blev förlust mot Liverpool.

1978/79 deltog Manchester City också i UEFA-cupen. Under hösten slog man ut Twente, Standard Liège och Milan, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Borussia Mönchengladbach.

Laget 1978/79: 1 Joe Corrigan – 2 Kenny Clements, 5 Dave Watson, 6 Paul Futcher/4 Tommy Booth, 3 Willie Donachie/Paul Power – 10 Asa Hartford, 8 Gary Owen/Colin Viljoen, 4/6 Paul Power – 7 Mike Channon, 9 Brian Kidd/Barry Silkman, 11 Peter Barnes. Högerbacken Kenny Clements bröt benet i matchen mot Ipswich den 25 november 1978. Flera spelare användes sedan som högerback, oftast Willie Donachie eller Ray Ranson. I mars 1979 såldes Brian Kidd till Everton och i slutet av säsongen spelade Barry Silkman (nyförvärv från Plymouth) i tröja nummer 9. Joe Corrigan spelade samtliga 42 ligamatcher och Mike Channon och Gary Owen blev bästa målskyttar med elva ligamål var (av Owens mål kom sex stycken till på straff).

Laget i FA-cupfinalen 1981: 1 Joe Corrigan – 2 Ray Ranson, 4 Nicky Reid, 6 Tommy Caton, 3 Bobby McDonald – 10 Tommy Hutchison, 8 Barry Gow, 9 Steve MacKenzie, 5 Paul Power – 7 Dave Bennett, 11 Kevin Reeves.

Hemmastället bestod av ljusblå tröjor med vit krage och vit Umbro-markering längs ärmarna, ljusblå byxor och ljusblå strumpor. 1978/79 var bortatröjan vit med en rödsvart diagonal på framsidan, men från och med 1979/80 användes en rödsvartrandig tröja med vit V-hals.

Ipswich Town 1978–1981

I slutet av 70-talet och början av 80-talet var Ipswich Town ett topplag. Lagets tabellplaceringar 1978/79–1980/81 var 6–3–2. I FA-cupen tog man sig till kvartsfinal 1979 och 1980 (förlust mot Liverpool respektive Everton) samt semifinal 1981 (förlust mot Manchester City). I Ligacupen gick det inte lika bra: ut direkt i andra omgången både 1979 och 1980 samt förlust mot Birmingham i fjärde omgången 1981.

Tack vare segern i FA-cupen 1978 fick Ipswich en plats i Cupvinnarcupen 1978/79. Laget slog ut AZ Alkmaar och Wacker Innsbruck, men åkte sedan ut mot Barcelona i kvartsfinalen. I UEFA-cupen 1979/80 slog Ipswich ut norska Skeid i första omgången med sammanlagt 10–1 (3–1 borta och 7–0 hemma), men i andra omgången åkte man ut på bortamålsregeln mot schweiziska Grasshoppers (0–0 borta och 1–1 hemma).

1980/81 lyckades Ipswich ta sig hela vägen till final i UEFA-cupen. Under hösten 1980 slog man ut grekiska Aris, tjeckoslovakiska Bohemians Prag och polska Widzew Łódź. Under våren 1981 besegrade man franska Saint-Étienne i kvartsfinalen och västtyska Köln i semifinalen. I finalen mötte man återigen AZ Alkmaar och i första matchen på Portman Road blev det seger med 3–0 sedan John Wark gjort mål på straff i första halvlek och Frans Thijssen och Paul Mariner utökat i andra. Returen, som spelades på Olympiastadion i Amsterdam, vanns av holländarna med 4–2. Ipswich tog därmed hem pokalen med sammanlagt 5–4.

Laget 1978/79: 1 Paul Cooper – 2 George Burley, 5 Russell Osman, 6 Kevin Beattie/Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Brian Talbot/Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Eric Gates, 9 Paul Mariner, 11 Clive Woods. Brian Talbot såldes till Arsenal i januari 1979 och hans ersättare, holländaren Frans Thijssen, värvades från FC Twente i februari. Även Thijssens landsman Arnold Mühren hade värvats från Twente inför säsongen. Mick Mills och John Wark spelade samtliga 42 ligamatcher och Paul Mariner blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Laget i UEFA-cupfinalerna 1981: 1 Paul Cooper – 2 Steve McCall, 5 Russell Osman, 6 Terry Butcher, 3 Mick Mills – 7 John Wark, 4 Frans Thijssen, 8 Arnold Mühren – 10 Alan Brazil, 9 Paul Mariner, 11 Eric Gates. John Wark blev turneringens bäste målskytt med fjorton mål, vilket var tangerat rekord i Europacuperna (Milans José Altafini gjorde lika många i Europacupen 1962/63). Han blev även utsedd till Årets spelare i England 1980/81 av spelarföreningen PFA. Fotbollsskribenterna (FWA) utsåg Frans Thijssen till Årets spelare 1980/81.

Tröjorna tillverkades av Adidas och var blå med vit V-hals och tre vita ränder längs ärmarna. Byxorna var vita och strumporna blå. Bortastället var i samma stil och bestod av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor. Under 1978/79 var inskriptionen ”F.A. Cup Winners 1978” placerad nedanför klubbmärket.

Everton 1978/79

Everton inledde säsongen 1978/79 med nitton ligamatcher utan förlust – första förlusten kom mot Coventry den 23 december. Laget låg då tvåa i tabellen, men ytterligare några förluster under våren gjorde att man fick nöja sig med fjärde plats, sjutton poäng efter mästarna Liverpool. I UEFA-cupens första omgång slog Everton ut irländska Finn Harps med sammanlagt 10–0 – seger med 5–0 borta och sedan samma siffror i returen på Goodison Park. I andra omgången slog man tjeckoslovakiska Dukla Prag med 2–1 hemma, men tjeckerna vann returen med 1–0 och gick vidare på fler gjorda bortamål. I FA-cupen blev det förlust direkt i tredje omgången mot Sunderland. I Ligacupen besegrade man division fyra-laget Wimbledon med 8–0 i andra omgången och sedan Darlington, men i fjärde omgången blev det förlust mot Nottingham Forest.

Laget 1978/79: 1 George Wood – 2 Colin Todd, 4 Mick Lyons, 5 Billy Wright, 3 Mike Pejic – 6 Trevor Ross, 7 Andy King, 8 Martin Dobson – 9 Bob Latchford, 10 Mickey Walsh, 11 Dave Thomas. Colin Todd värvades från Derby County i september och Mickey Walsh såldes till Queens Park Rangers i mars 1979 i utbyte mot Peter Eastoe som spelade de sju sista ligamatcherna i tröja nummer 11. Från Manchester City värvades samtidigt Brian Kidd som spelade de nio sista ligamatcherna i tröja nummer 10. George Wood spelade samtliga 50 tävlingsmatcher och Bob Latchford blev bäste målskytt med totalt tjugo mål varav elva i ligan. Andy King var näst bäst med totalt sexton mål varav tolv i ligan.

Matchställen var av samma modell som 1977/78 med skillnaden att tröjorna pryddes av ett nytt klubbmärke.