Etikett: UEFA-cupen

Inter 1986–1988

Efter att ha tagit sex ligatitlar på tio år med Juventus tog Giovanni Trapattoni över som tränare i Inter säsongen 1986/87. Nya spelare i laget var argentinske liberon Daniel Passarella (Fiorentina), mittfältarna Gianfranco Matteoli (Sampdoria) och Adriano Piraccini (Bari) samt anfallaren Oliviero Garlini (Lazio). Inter slutade på tredje plats i ligan, en poäng efter Juventus och fyra efter mästarna Napoli. Alessandro Altobelli gjorde elva mål och kom trea i skytteligan. I UEFA-cupen slog Inter ut AEK Aten, Legia Warszawa och Dukla Prag. I kvartsfinalen mötte man IFK Göteborg och efter 0–0 på Ullevi tog Inter ledningen i returen genom ett självmål av Stig Fredriksson, men drygt tio minuter före slutet kvitterade Stefan Pettersson. Inter var därmed utslaget och IFK Göteborg vann så småningom hela turneringen.

Efter säsongen lämnade Marco Tardelli och Karl-Heinz Rummenigge laget för varsin schweizisk klubb, Sankt Gallen respektive Servette. Även målvakten Walter Zenga och anfallaren Alessandro Altobelli ryktades vara på väg bort från klubben, men Inter valde att inte sälja dem. Istället förstärkte man laget med ytterbacken Salvatore Nobile (Lecce), belgiske mittfältaren Enzo Szifo (Anderlecht) och anfallaren Aldo Serena (Juventus). Laget tappade ett par placeringar i ligan och slutade på femte plats. Altobelli gjorde nio ligamål under sin elfte och sista säsong i Inter. Efter 317 ligamatcher och 128 mål gick han sommaren 1988 över till Juventus. I italienska cupen gick Inter till semifinal men förlorade mot Sampdoria. I UEFA-cupen slog Inter ut turkiska Beşiktaş och finska TPS Åbo, men åkte sedan ut mot spanska Espanyol.

Under åren 1986–1988 tillverkades Inters tröjor av Le Coq Sportif. Sedan 1982 var lagets sponsor Misura. Säsongen 1986/87 användes den vita reservtröjan i bortamatcherna mot Atalanta, Brescia, Como, Empoli, Fiorentina, Napoli, Sampdoria och Verona. Oftast användes svarta byxor och strumpor, men mot Empoli och Napoli spelade Inter i vita strumpor. 1987/88 användes den vita tröjan med svarta byxor och strumpor borta mot Como, Empoli, Verona, Pisa, Napoli, Fiorentina och Sampdoria.

Juventus 1989/90

Efter att Antonio Cabrini lämnat laget fick mittbacken Sergio Brio ansvaret som lagkapten under sin tolfte och sista säsong i Juventus. Försvaret förstärktes med Dario Bonetti från Verona och till mittfältet värvades Sergej Alejnikov från Dinamo Minsk, lagkamrat med Alexander Zavarov i det sovjetiska landslaget. Anfallet gjordes om då både Michael Laudrup och Alessandro Altobelli lämnade laget för Barcelona respektive Brescia. In kom istället två spelare från Serie B: Salvatore Schillaci från Messina och Pierluigi Casiraghi från Monza. Schillaci gjorde femton ligamål och tog en plats i Italiens VM-trupp 1990.

Säsongen fick en tragisk inledning då andretränaren Gaetano Scirea omkom i en bilolycka i Polen där han befann sig för att studera Juventus kommande motståndare i UEFA-cupen, Górnik Zabrze. I ligan hade Juventus en ojämn säsong som gjorde att laget inte kunde utmana om ligatiteln och i februari avgick klubbpresidenten Giampiero Boniperti. Juventus slutade så småningom på fjärde plats, sju poäng efter mästarna Napoli. I cuperna gick det däremot bättre. Laget tog sig till final i italienska cupen efter att ha besegrat Roma i semifinalen. I finalen mötte man Milan och efter en mållös första match i Turin kunde Roberto Galia göra matchens enda mål i returen i Milano. Juventus tog därmed sin åttonde italienska cuptitel. Juventus tog sig även till final i UEFA-cupen. Under hösten hade laget vunnit samtliga matcher i de tre första omgångarna mot Górnik Zabrze, Paris Saint-Germain och Karl-Marx-Stadt. Första och enda förlusten kom i vårens kvartsfinalretur hemma mot Hamburg (1–2), men tack vare att man hade vunnit med 2–0 i första matchen tog man sig ändå vidare till semifinal. Där mötte man ännu ett västtyskt lag, FC Köln, och efter seger med 3–2 hemma och 0–0 i returen var Juventus klart för final. Det blev en helitaliensk final mot Fiorentina och första matchen spelades på Stadio Comunale i Turin. Ett tidigt mål av Galia och två mål i andra halvlek av Casiraghi och De Agostini gav Juventus en 3–1-ledning inför returen. Fiorentinas hemmaarena höll på att renoveras inför VM 1990 och matchen spelades därför i Avellino. Det blev 0–0 och Juventus tog därmed sin andra UEFA-cuptitel i historien.

Hemmatröjan hade använts redan i början av föregående säsong, men nu valde Juventus att använda den permanent. Enda skillnaden var att Upim var klubbens nya sponsor. Den gula bortatröjan var också ny och användes i bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese i ligan samt borta mot Paris Saint-Germain, Hamburg och Köln i UEFA-cupen.

Juventus 1988/89

Inför säsongen 1988/89 tog Dino Zoff över som tränare för Juventus. Assisterande tränare var Gaetano Scirea som precis hade avslutat spelarkarriären. Antonio Cabrini fick rollen som lagkapten denna säsong som kom att bli hans trettonde och sista i Juventus. Ian Rush återvände till Liverpool efter bara en säsong i Italien och för att ersätta walesaren värvades Alessandro Altobelli och Rui Barros. Portugisen Rui Barros som kom från Porto blev lagets bäste målskytt i ligan med tolv mål. 33-årige Altobelli som kom till Juventus efter elva säsonger i Inter gjorde bara fyra ligamål men blev lagets bäste målskytt totalt sett med femton mål (sju i italienska cupen och fyra i UEFA-cupen). Från Dynamo Kiev värvades offensive mittfältaren Alexander Zavarov som blev den förste sovjetiske spelaren i italienska ligan. Även Roberto Galia (Verona) och Giancarlo Marocchi (Bologna) var nya i laget denna säsong.

I ligan slutade Juventus på fjärde plats, tre poäng efter Milan och fyra efter Napoli. Till mästarlaget Inter skiljde det femton poäng, men Juventus var trots det enda laget som inte förlorade mot dem. I UEFA-cupen slog Juventus ut Oțelul Galați från Rumänien, spanska Athletic Bilbao och belgiska RFC Liège. I kvartsfinalen mot Napoli vann Juventus första mötet med 2–0 men förlorade med 3–0 i returen.

Sommaren 1988 fick Juventus nya tröjor i syntetmaterial. Dessa användes i italienska cupens första gruppspel samt i första ligamatchen borta mot Como, men sedan återgick man till de gamla bomullströjorna som man hade haft sedan början av 80-talet. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Ascoli och Cesena i ligan samt borta mot Athletic Bilbao i UEFA-cupen.

AC Milan 1987/88

Inför säsongen 1987/88 tog Arrigo Sacchi från Parma över som tränare i Milan. Från Ajax respektive PSV Eindhoven värvades de två holländska landslagsspelarna Marco van Basten och Ruud Gullit som ersättare för engelsmännen Mark Hateley och Ray Wilkins. På mittfältet förstärkte man med Carlo Ancelotti från Roma och Angelo Colombo från Udinese och försvaret förstärktes med Roberto Mussi från Parma samt Alessandro Costacurta som kom tillbaka från lån i Monza och som gjorde ligadebut för Milan under säsongen. Marco van Basten gjorde mål i ligapremiären mot Pisa, men i matchen mot Sampdoria i femte omgången skadade han sig och blev borta från spel i sex månader. I UEFA-cupen fick Milan inte spela på sin hemmaplan Giuseppe Meazza på grund av en incident i matchen mot Waregem i december 1985. Istället valde man att spela sina hemmamatcher på Via del Mare i Lecce. I första omgången mötte man Sporting Gijón och efter förlust på bortaplan kunde man vända och vinna med 3–0 i returen. I nästa omgång ställdes man återigen mot spanskt motstånd, denna gång i form av Espanyol. Här blev det dock förlust med 0–2 hemma och efter en mållös returmatch var Milan utslaget. I ligamatchen hemma mot Roma den 13 december kastades en fyrverkeripjäs ner från läktaren och träffade Romas målvakt Tancredi. Milan dömdes därför till förlust med 0–2, men en vecka senare avslutade man året med att besegra lokalkonkurrenten Inter med 1–0. Vid årsskiftet låg Milan fem poäng efter serieledarna Napoli och i 1988 års första match möttes de två lagen. Milan vände underläge till seger med 4–1 och tog därmed in två poäng på Napolis försprång. I italienska cupens åttondelsfinal åkte Milan ut mot Ascoli efter straffsparksläggning, men i ligan förblev man obesegrade resten av säsongen. Den 10 april gjorde van Basten matchens enda mål mot Empoli i sin comeback efter skadeuppehållet. Segrar över Roma och Inter gjorde att Milan nu bara var en poäng efter Napoli inför mötet på San Paolo. Två mål av Virdis och ett av van Basten gav Milan segern med 3–2 och förde upp laget i serieledning. Oavgjort mot Juventus och Como i de två sista matcherna samtidigt som Napoli förlorade båda sina återstående matcher räckte för att Milan skulle ta sin första ligatitel på nio år. Pietro Paolo Virdis gjorde elva ligamål och blev lagets bäste målskytt och under säsongen tog Ruud Gullit emot Guldbollen som årets spelare i Europa 1987.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Kappa, men sponsor var från och med denna säsong Mediolanum. Den vita reservtröjan användes i bortamatcherna mot Fiorentina, Torino och Roma.

Juventus 1987/88

1987 la Michel Platini skorna på hyllan och Aldo Serena återvände till Inter. Inför säsongen 1987/88 ersatte Juventus dessa med mittfältarna Angelo Alessio från Avellino och Marino Magrin från Atalanta samt Liverpools skyttekung Ian Rush. Försvaret förstärktes med Pasquale Bruno (Como), Nicolò Napoli (Messina), Luigi De Agostini och Roberto Tricella (båda från Verona). Efter säsongen avslutade lagkaptenen Gaetano Scirea spelarkarriären för att bli tränare. Ian Rush hade svårt att acklimatisera sig i Italien och gjorde bara sju ligamål, men blev ändå lagets bäste målskytt. I ligan blev Juventus inte bättre än sexa och fick spela en omspelsmatch mot Torino om den sista UEFA-cupplatsen, en match som Juventus vann efter straffsparksläggning. I UEFA-cupen slog man ut Valletta från Malta i första omgången, men åkte sedan ut mot grekiska Panathinaikos.

Tröjorna var av samma modell som tidigare, fast utan scudetton på bröstet. Sponsorloggan var också större än tidigare. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Pescara, Cesena och Ascoli i ligan samt borta mot Valletta i UEFA-cupen. För att fira klubbens 90-årsjubileum spelade Juventus i rosa tröjor och svarta byxor i matchen mot Avellino den 1 november 1987.

Inter 1988/89

Inför säsongen 1988/89 värvade inter två tyskar från Bayern München, Andreas Brehme och Lothar Matthäus. Man värvade också mittfältarna Nicola Berti från Fiorentina och Alessandro Bianchi från Cesena. Det var även tänkt att man skulle värva algeriern Rabah Madjer från Porto, men övergången stoppades då han inte klarade den medicinska undersökningen på grund av en skada. Istället lånade man argentinaren Ramón Díaz från Fiorentina. I UEFA-cupen ställdes Inter mot svenska lag i de inledande omgångarna. Först besegrade man Brage. Det blev 2–1 till Inter både hemma och borta, först på Giuseppe Meazza-stadion och sedan på Domnarvsvallen i Borlänge. I nästa omgång gjorde Aldo Serena matchens enda mål mot Malmö FF på Malmö Stadion och i returen i Milano blev det 1–1 sedan Joakim Nilsson kvitterat Ramón Díaz ledningsmål. I tredje omgången mötte Inter Bayern München, men trots en 2–0-seger på bortaplan (mål av Serena och Berti) åkte Inter ur turneringen efter att ha förlorat med 1–3 i returen. I ligan gick det däremot bättre. Inter inledde säsongen med att vinna åtta av de nio första matcherna och första förlusten kom inte förrän i 17:e omgången då man föll med 4–3 mot Fiorentina. Därefter vann  Inter åtta matcher i rad och med fem omgångar kvar att spela hade laget säkrat sin trettonde ligatitel. Inter vann 26 matcher, spelade sex oavgjorda och förlorade bara två matcher vilket gav 58 poäng, fler än något lag i Italien hade lyckats med tidigare i en serie med 18 lag och två poäng för seger. Aldo Serena blev skyttekung i Serie A med 22 mål medan Ramón Díaz stod för tolv mål.

Tröjorna tillverkades från och med denna säsong av Uhlsport. Sponsor var precis som tidigare Misura. Den blåsvarta tröjan användes i 26 av de 34 ligamatcherna medan den vita reservtröjan användes i åtta bortamatcher i ligan (mot Pisa, Verona, Sampdoria, Como, Bologna, Napoli, Atalanta och Fiorentina) samt borta mot Bayern München i UEFA-cupen.

Napoli 1989/90

Inför säsongen 1989/90 tog Alberto Bigon över efter Ottavio Bianchi som tränare för Napoli. Nya spelare i laget var försvararen Marco Baroni från Lecce, mittfältaren Massimo Mauro från Juventus och anfallaren Gianfranco Zola från Serie C-klubben Torres. Napoli inledde säsongen med sexton ligamatcher utan förlust – första förlusten kom den 30 december borta mot Lazio. I UEFA-cupen hade man det svårare. Efter två mållösa matcher mot Sporting Lissabon i första omgången lyckades Napoli ta sig vidare genom straffsparksläggning. Det blev inte heller några mål i första mötet med schweiziska Wettingen, men i returen gav nyförvärven Baroni och Mauro Napoli en 2–1-seger. Mot Werder Bremen i tredje omgången hämtade Napoli in ett tvåmålsunderläge men föll med 2–3 efter att tyskarna gjort mål i sista minuten. I returen i Bremen var Napoli chanslösa och föll med 5–1. Napoli inledde det nya året med att vinna fem av de sex första ligamatcherna, men sedan kom man in i en sämre period med tre förluster (mot Milan, Inter och Sampdoria) på sex matcher. Laget avslutade säsongen med fem raka segrar samtidigt som främsta konkurrenten Milan tappade poäng och Napoli kunde därmed ta sin andra ligatitel i historien. Diego Maradona gjorde 16 ligamål och kom på tredje plats i skytteligan medan brasilianaren Careca stod för tio mål.

Hemmatröjan var av samma modell som föregående säsong, men med en ny version av sponsorloggan. En vit bortatröja med ett blått mönster inspirerat av västtyska landslagets tröja användes i bortamatcherna mot Verona, Fiorentina, Milan och Inter. En helvit tröja användes i bortamatcherna mot Cremonese, Genoa och Sampdoria samt Lazio, fast då med blå strumpor. Den helröda tröjan användes i bortamatchen mot Atalanta medan den röda tröjan med blåvita ränder på kragen användes borta mot Wettingen i UEFA-cupen.

Napoli 1988/89

För andra året i rad slutade Napoli på andra plats i Serie A, denna gång elva poäng efter Inter. Laget gick även till final i italienska cupen där man mötte Sampdoria. En 1–0-seger i första finalmatchen räckte inte utan Sampdoria kunde vända och vinna med 4–0 i returen. I höstens UEFA-cupmatcher slog Napoli ut grekiska PAOK, östtyska Lokomotiv Leipzig och franska Bordeaux. I vårens kvartsfinaler besegrade man Juventus efter förlängning och i semifinalen slog Napoli Bayern München med sammanlagt 4–2. Även i finalen blev det tyskt motstånd i form av VfB Stuttgart. Mål av Diego Maradona (på straff) och Careca i andra halvlek gjorde att Napoli kunde vände underläge till seger. Returen i Stuttgart slutade 3–3 efter att Alemão, Ciro Ferrara och Careca gjort Napolis mål. Napoli tog därmed sin första europeiska cuptitel.

i ligan gjorde Careca 19 mål och kom tvåa i skytteligan medan anfallskollegan Andrea Carnevale gjorde 13 mål. Nya spelare i laget denna säsong var målvakten Giuliano Giuliani (Verona), försvararna Antonio Carannante (tillbaka från lån i Ascoli) och Giancarlo Corradini (Torino), mittfältarna Alemão (Atlético Madrid), Massimo Crippa (Torino) och Luca Fusi (Sampdoria) samt anfallaren Maurizio Neri (Ancona).

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Ennerre, men sponsor var från och med denna säsong Mars. Sponsorloggan var från början vit, men ändrades under våren till svart. Den vita bortatröjan med blå byxor användes i bortamatcherna mot Fiorentina, Inter och Sampdoria. I bortamatchen mot Como spelade Napoli i helvitt. Den vita tröjan användes även i cupfinalen borta mot Sampdoria, och då tillsammans med vita byxor och röda strumpor. Den röda reservtröjan med blåvita ränder på kragen användes i bortamatcherna mot Atalanta, Pescara, Lazio, Verona och Pisa. I cupmatchen mot Pisa spelade Napoli i helröda tröjor.

Bologna 1999/00

Bologna inledde säsongen 1999/2000 med Sergio Buso som tillförordnad tränare (han hade tidigare varit assisterande tränare och juniorlagstränare i Bologna) tills Francesco Guidolin tog över permanent i slutet av oktober. Från Inter värvades tre spelare: före detta landslagsmålvakten Gianluca Pagliuca, brasilianske mittfältaren Zé Elias samt anfallaren Nicola Ventola som kom på lån. Ny i laget var också försvararen Giulio Falcone från Fiorentina. I november återvände Kennet Andersson till klubben efter en kort tid i Lazio och i januari kom vänsterbacken Max Tonetto på lån från Milan. Bologna tappade ytterligare ett par placeringar jämfört med förra säsongen och slutade på elfte plats. Giuseppe Signori blev lagets bäste målskytt med 15 mål medan Klas Ingesson var den ende i laget som deltog i samtliga 34 ligamatcher. I UEFA-cupen slog Bologna ut ryska Zenit Sankt Petersburg och belgiska Anderlecht, men åkte sedan ut i sextondelsfinalen mot turkiska Galatasaray.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare, men för att fira klubbens 90-årsjubileum återfanns texten ”Bologna FC 1909–1999” under klubbmärket. Bortatröjan var vit med en röd och en blå diagonal medan det gula tredjestället var av samma modell som tidigare.

Udinese 1999/00

Inför säsongen 1999/2000 anlitades Luigi De Canio som ny tränare för Udinese (han kom närmast från Serie B-klubben Pescara). Bland nyförvärven i spelartruppen fanns Juventus reservmålvakt Morgan De Sanctis, mittbacken Andrea Sottil (Atalanta), brasilianske mittfältaren Alberto Valentim (Atlético Paranaense), chilenske mittfältaren David Pizarro (Santiago Wanderers), mittfältaren Stefano Fiore (Parma) samt anfallarna Mauro Esposito (Pescara), Roberto Muzzi (Cagliari) och brasilianaren Warley (São Paulo). Muzzi blev lagets bäste målskytt med tolv ligamål medan Fiore var lagets meste spelare med 33 ligamatcher. I ligan slutade Udinese på åttonde plats och kvalificerade sig för Intertotocupen. I UEFA-cupen slog man ut danska Aalborg, polska Legia Warszawa och tyska Bayer Leverkusen, men åkte sedan ut mot Slavia Prag efter att tjeckerna gått vidare med sammanlagt 2–2 och fler gjorda mål på bortaplan.

Tröjorna tillverkades av Diadora och laget sponsrades av Telit. Bortatröjan var gul och i samma stil som Romas vita bortatröja med Diadoraloggan på sidorna. I UEFA-cupen användes en gråsvart tröja med ett vitt fält över bröstet.