Efter att under föregående säsong ha varit med i kampen om ligatiteln sjönk Schalke 04 till nionde plats i Bundesliga 1977/78. I UEFA-cupen slog man ut Fiorentina i första omgången, men förlorade sedan mot östtyska Magdeburg och i tyska cupen tog man sig till kvartsfinal mot Fortuna Düsseldorf där det blev förlust efter omspel (första matchen hade slutat 1–1).
Laguppställning: Volkmar Groß/Enver Maric – Manfred Ritschel, Klaus Fichtel, Rolf Rüssmann, Norbert Dörmann/Mathias Schipper/Jürgen Sobieray/Helmut Kremers – Herbert Lütkebohmert/Helmut Kremers, Ulrich Bittcher, Hannes Bongartz – Rüdiger Abramczik, Klaus Fischer, Erwin Kremers. Rüssmann och Bongartz spelade samtliga 34 ligamatcher och Fischer blev bäste målskytt med 20 ligamål.
Både hemma- och bortatröjorna fanns i två varianter, av märkena Erima respektive Adidas. Hemmastället bestod av blå tröjor med klubbnamnet Schalke 04 på framsidan samt vita byxor och blå strumpor. Reservstället var i samma stil fast med vita tröjor, blå byxor och vita strumpor. Ibland användes dock blå byxor tillsammans med de blå tröjorna eller vita byxor tillsammans med de vita tröjorna.
Säsongen 1976/77 var Bayern München ute efter sin fjärde raka seger i Europacupen. Under hösten slog laget också ut danska Køge och tjeckiska Banik Ostrava. I november/december mötte man brasilianska Cruzeiro i Interkontinentalcupen. Seger med 2–0 hemma följdes av en mållös retur i Belo Horizonte. Europacupspelet fortsatte i mars med kvartsfinal mot Dynamo Kiev. Bayern vann första mötet hemma, men det sovjetiska laget vände och vann hemma i Kiev. I Bundesliga slutade Bayern bara på sjunde plats, fyra placeringar sämre än föregående säsong. Målvakten Sepp Maier spelade samtliga 34 ligamatcher och Gerd Müller blev tvåa i Bundesligas skytteliga med sina 28 mål. Detta kom att bli Franz Beckenbauers sista säsong I Bayern. Efter 424 matcher i Bundesliga (44 mål) flyttade han till den nordamerikanska ligan NASL för spel i New York Cosmos.
I december 1977 ersattes tränaren Dettmar Cramer av ungraren Gyula Lorant från Eintracht Frankfurt. Samtidigt gick Cramer motsatt väg och tog över Frankfurt-laget. Det blev dock ingen lyckad säsong. I UEFA-cupen slog man ut norska Mjøndalen och bulgariska Marek Dupnitsa, men i åttondelsfinalen blev det förlust mot ligakonkurrenten Eintracht Frankfurt. I ligan sjönk laget ytterligare fem placeringar och slutade först på tolfte plats.
Laguppställning 1977/78: Sepp Maier – Kurt Niedermayer, Georg Schwarzenbeck, Wolfgang Rausch/Klaus Augenthaler, Udo Horsmann – Bernd Dürnberger/Wolfgang Rausch, Jupp Kapellmann, Branko Oblak – Uli Hoeneß, Gerd Müller, Karl-Heinz Rummenigge. Under första halvan av säsongen spelade Rausch mittback, men under andra halvan tog Augenthaler över som mittback och Rausch flyttades till mittfältet. Maier, Rausch och Schwarzenbeck spelade samtliga 34 ligamatcher och Müller gjorde 24 ligamål och blev skyttekung tillsammans med Kölns Dieter Müller.
Tröjorna tillverkades av Adidas (som även var lagets huvudsponsor) och fanns i två varianter: en med rund hals som hade använts sedan 1974 samt en med krage. I inhemska matcher återfanns texten ”adidas” på tröjorna, men i de europeiska cupmatcherna där reklam inte var tillåten hade man istället tillverkarens emblem i mindre format på ena bröstet.
Eintracht Frankfurt inledde säsongen 1977/78 med spel i Intertotocupen. I gruppspelet ställdes man mot Inter Bratislava, Wacker Innsbruck och FC Zürich. Eintracht kom tvåa i gruppen efter det tjeckoslovakiska laget. Efter fjärdeplaceringen i Bundesliga föregående säsong var Eintracht kvalificerat för UEFA-cupen och under hösten 1977 slog man ut Sliema Wanderers, FC Zürich och Bayern München, men i vårens kvartsfinaler blev det förlust mot Grasshoppers. I tyska cupen åkte laget ut mot Schalke 04 i tredje omgången och i ligan blev det en sjundeplats, samma poäng som Kaiserslautern och en poäng efter MSV Duisburg som tog den sista UEFA-cupplatsen. I slutet av november avgick tränaren Gyula Lóránt (tidigare stjärna i det framgångsrika ungerska landslaget på 50-talet) trots att man precis hade besegrat Bayern München med 4–0 två gånger, först i UEFA-cupen, sedan i ligan. De två klubbarna bytte därefter tränare med varandra – Lóránt gick till Bayern och Dettmar Cramer gick över till Frankfurt.
Laguppställning: Jupp Koitka – Roland Weidle/Helmut Müller/Peter Reichel, Gert Trinklein/Willi Neuberger, Charly Körbel, Willi Neuberger/Dragoslav Stepanovic – Wolfgang Kraus, Roland Weidle/Peter Reichel/Dragoslav Stepanovic, Bernd Nickel, Jürgen Grabowski – Bernd Hölzenbein, Rüdiger Wenzel. Koitka, Neuberger, Nickel, Grabowski, Hölzenbein och Wenzel spelade samtliga 34 ligamatcher. Hölzenbein blev bäste målskytt med femton ligamål medan Wenzel stod för fjorton och Nickel elva.
Eintracht Frankfurt använde flera olika tröjor av olika märken – Admiral, Adidas och Erima – under säsongen. I början var tröjorna reklamfria, men i september tillkom Samson som sponsor. I UEFA-cupen förekom dock ingen reklam på tröjorna. Adidas-tröjor verkar endast ha använts under hösten 1977 samt i första UEFA-cupkvartsfinalmatchen mot Grasshoppers i mars 1978, då man spelade i röda tröjor med vita fält på sidorna. Erima-tröjor verkar ha använts första gången i oktober och var under vintern och våren det tröjmärke som användes oftast. Admiral-tröjor användes mest i höstens UEFA-cupmatcher (då utan reklam) och sedan i ett antal ligamatcher under vårsäsongen. Vita och röda tröjor användes både hemma och borta beroende på motståndarlagets färger. Byxor och strumpor var antingen vita, röda eller svarta. De svarta byxorna hade Umbro-märket på vänster ben.
Säsongen 1975/76 slutade Eintracht Braunschweig på femte plats i Bundesliga och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I tyska cupen tog man sig till åttondelsfinal där det blev förlust mot blivande finalisterna Kaiserslautern. Reiner Hollmann och Wolfgang Frank spelade samtliga 34 ligamatcher och Frank blev även bäste målskytt med sexton ligamål medan Bernd Gersdorff stod för tretton.
I UEFA-cupen hösten 1976 slog Braunschweig ut danska Holbæk i första omgången, men åkte sedan ut mot Espanyol från Barcelona. Under hösten blev laget även utslaget av Oberliga-laget Röchling Völklingen i tyska cupens andra omgång. I ligan gick det dock bättre 1976/77. Braunschweig kom på tredje plats, på samma poäng som tvåan Schalke 04 och bara en poäng efter mästarna Borussia Mönchengladbach. Målvakten Bernd Franke samt försvararna Franz Merkhoffer och Dieter Zembski spelade samtliga 34 ligamatcher och Wolfgang Frank gjorde 24 ligamål vilket gav en delad fjärdeplats i skytteligan tillsammans med Schalkes Klaus Fischer.
Tredjeplatsen innebar att Braunschweig kvalificerade sig för UEFA-cupen även 1977/78. Laget slog ut Dynamo Kiev och norska Start från Kristiansand innan man förlorade mot PSV Eindhoven. I tyska cupen gick det precis som två år tidigare, det vill säga förlust mot blivande finalisterna i åttondelsfinalen. Denna gång stod Fortuna Düsseldorf för motståndet. I ligan gick det inte lika bra som tidigare. Braunschweig kom bara på trettonde plats, på samma poäng som Bayern München och Borussia Dortmund.
Laguppställning 1977/78: Bernd Franke – Hasse Borg, Friedhelm Haebermann, Dieter Zembski/Reiner Hollmann, Franz Merkhoffer – Wolfgang Dremmler/Wolfgang Grobe, Karlheinz Handschuh, Paul Breitner, Dietmar Erler/Wolfgang Dremmler – Peter Lübeke/Wolfgang Dremmler, Danilo Popivoda. Wolfgang Frank inledde säsongen som ordinarie anfallare bredvid Popivoda, men såldes till Borussia Dortmund i oktober. Samtidigt värvades Peter Lübeke från Ajax. Svenska högerbacken Hasse Borg hade inför denna säsong värvats från Örebro SK. Även tyske världsmästaren från 1974, Paul Breitner, hade värvats tillbaka till Tyskland efter tre år i Real Madrid. Merkhoffer och Dremmler spelade samtliga 34 ligamatcher och Breitner blev bäste målskytt med tio ligamål.
Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Jägermeister. Hemmatröjan var gul och användes tillsammans med blå byxor och strumpor. Under framförallt säsongerna 1975/76 och 1976/77, men även i någon match 1977/78, hade hemmatröjan rund hals. Säsongen 1977/78 användes i huvudsak tröjor med blå krage med en blå trekant vid halsen. Säsongerna 1976/77 och 1977/78 förekom även en tröja av märket Erima som hade gul krage med två blå ränder. Under hösten 1975 återfanns enbart Jägermeister-symbolen på tröjorna, men under vintern 1975/76 tillkom texten Jägermeister. I UEFA-cupen 1977/78 spelade Braunschweig i tröjor med rund hals och utan Jägermeister-texten. Reservtröjan var vit med blå rund hals och tre blå ränder längs ärmarna och användes tillsammans med vita byxor och strumpor.
Southampton tog bara en poäng på de fyra första ligamatcherna 1984/85, men spelade sedan upp sig och slutade så småningom på femte plats i tabellen. I FA-cupen besegrade man Sunderland och Orient innan man åkte ut mot Barnsley i femte omgången. I Ligacupen slog Southampton ut Hull City och Wolverhampton, men åkte sedan ut mot Queens Park Rangers efter två omspelsmatcher. Laget deltog även i UEFA-cupen, men åkte ut mot Hamburg redan i första omgången efter 0–0 hemma och 0–2 borta. Mick Mills spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Steve Moran med totalt arton mål varav elva i ligan och Joe Jordan (nyförvärv från Hellas Verona) med sexton varav tolv i ligan.
Laguppställning: 1 Peter Shilton – 2 Mick Mills, 5 Mark Wright, 6 Kevin Bond, 3 Mark Dennis – 7 Nick Holmes, 4 Steve Williams/Alan Curtis/Jimmy Case, 10 David Armstrong – 8 Steve Moran, 9 Joe Jordan, 11 Danny Wallace. Bond värvades från Manchester City i september 1984, Williams såldes till Arsenal i december och Case värvades från Brighton i mars 1985.
Tröjorna, som tillverkades av Patrick, var likadana som tidigare, men man hade en ny sponsor i Draper Tools.
Nottingham Forest slutade på nionde plats i ligan 1984/85, sex placeringar sämre än året innan. I FA-cupen slog man ut Newcastle United efter omspel i tredje omgången innan man åkte ut mot division två-laget Wimbledon, även det efter omspel. I Ligacupen slog Nottingham Forest ut Portsmouth efter förlängning i andra omgången, men förlorade sedan mot Sunderland efter förlängning i omspelsmatchen. Forest deltog även i UEFA-cupen där man i första omgången ställdes mot belgiska Club Brügge. Första matchen blev mållös och i returen gjorde belgarna matchens enda mål bara en minut före full tid. Steve Hodge spelade samtliga 42 ligamatcher och Peter Davenport blev bäste målskytt med sexton ligamål. Nya i laget var Jim McInally (högerback, Celtic), Trevor Christie (anfallare, Notts County, men såld till Derby County i februari 1985) och Nigel Clough (anfallare och managern Brian Cloughs son, Heanor Town) samt de två holländarna Hans Segers (målvakt, PSV Eindhoven) och John Metgod (mittback/mittfältare, Real Madrid).
Laguppställning: 1 Hans Segers – 2 Jim McInally, 4 Chris Fairclough, 5 Paul Hart, 3 Kenny Swain – 7 Steve Wigley, 8 John Metgod, 6 Ian Bowyer, 11 Steve Hodge – 9 Trevor Christie/Garry Birtles/Nigel Clough, 10 Peter Davenport.
Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Skol. Hemmatröjan var röd med smala ränder på tvären och med tre vita ränder på axlarna samt vit V-hals och vita muddar med två röda linjer. Byxor och strumpor var av samma modell som tidigare. Även det gula reservstället var likadant som tidigare fast med den nya sponsorn.
Inför säsongen 1984/85 förstärkte Manchester United laget med skotske mittfältaren Gordon Strachan (Dundee United), danske vänsteryttern Jesper Olsen (Ajax) och skotske centern Alan Brazil (Tottenham Hotspur). United var länge med och slogs om ligatiteln, men fick precis som 1983/84 nöja sig med fjärde plats. I UEFA-cupen slog Manchester United under hösten ut ungerska Rába ETO Győr samt PSV Eindhoven och Dundee United. I vårens kvartsfinaler ställdes man mot ännu ett ungerskt lag, Videoton, men denna gång föll United efter straffsparksläggning. I Ligacupen slog United ut Burnley i andra omgången, men åkte därefter ut mot Everton. Däremot tog man sig till final i FA-cupen mot just Everton efter att ha slagit Liverpool efter omspel i semifinalen. Med tolv minuter kvar av matchen blev Uniteds mittback Kevin Moran den förste spelaren någonsin att bli utvisad i en FA-cupfinal. Ställningen var 0–0 vid full tid, men med tio minuter kvar av förlängningen gjorde Norman Whiteside segermålet för United som tog sin sjätte FA-cuptitel.
Laguppställning: 1 Gary Bailey – 2 Mike Duxbury/John Gidman, 5 Kevin Moran/Paul McGrath, 6 Graeme Hogg, 3 Arthur Albiston – 8 Gordon Strachan, 7 Bryan Robson, 4 Remi Moses/Norman Whiteside, 11 Jesper Olsen – 9 Mark Hughes, 10 Alan Brazil/Frank Stapleton. Moses spelade de 26 första ligamatcherna, men missade resten av säsongen på grund av skada. Whiteside, som tidigare under säsongen slogs med Brazil och Stapleton om en plats i anfallet, flyttades då ner till mittfältet.
Laget i FA-cupfinalen 1985: 1 Gary Bailey – 2 John Gidman, 5 Paul McGrath, 6 Kevin Moran, 3 Arthur Albiston – 8 Gordon Strachan, 7 Bryan Robson, 4 Norman Whiteside, 11 Jesper Olsen – 9 Mark Hughes, 10 Frank Stapleton; avbytare: 12 Mike Duxbury.
Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas och sponsor var Sharp. Designen var dock ny och hemmatröjan hade ett vitt fält med svart bård vid vardera axeln. Hals och muddar var röd-svart-vita. Adidas-märket var placerat på ärmarna och klubbmärket, som var något modifierat med två Adidas-skor vid ändarna på den övre banderollen, var centralt placerat på tröjan. I UEFA-cupen återfanns Adidas-märket ovanför höger bröst. Ovanför vänster bröst återfanns inskriptionen ”U.E.F.A. Cup 1984 – 85”. Tröjnumren var i UEFA-cupen av den traditionella typen. I FA-cupfinalen hade tröjorna inskriptionen ”F.A. Cup Final” och ”Wembley 1985” ovanför brösten. Byxorna var vita med röda kritstrecksränder och tre röda ränder längs sidorna. På vänster ben satt klubbens initialer MUFC. Även strumporna hade ny utformning. De svarta hemmastrumporna hade vit överdel med tre röda ränder samt Adidas-märket i svart.
Precis som tidigare fanns en vit och en blå reservtröja. Dessa var i samma stil som hemmatröjan. Den vita hade svarta fält med röd bård vid axlarna medan den blå hade vita fält med röd bård. Både hals och muddar hade samma färger som på hemmatröjan.
Andraplatsen i ligan 1983 gav Watford en plats i UEFA-cupen 1983/84. Mot Kaiserslautern i första omgången vände man ett 1–3-underläge från första matchen till seger med 3–0 i returen. I andra omgången mot Levski Sofia slutade båda matcherna 1–1, men Watford gjorde två mål i förlängningen och tog sig vidare till tredje omgången. Där tog det dock stopp mot Sparta Prag efter förlust med 2–3 och 0–4. I ligan kom Watford på elfte plats och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot division två-laget Huddersfield. I FA-cupen gick det betydligt bättre. Laget tog sig till final mot Everton, men förlorade med 2–0. Nigel Callaghan spelade mest med 41 ligamatcher och Mo Johnston blev bäste målskytt med 20 ligamål på de 29 ligamatcher han hann med efter att ha blivit värvad från Partick Thistle i november 1983. Nya i laget var också högerbacken David Bardsley (från Blackpool i november), mittbacken Lee Sinnott (från Walsall i september) och anfallaren George Reilly (Cambridge United).
Laguppställning 1983/84: 1 Steve Sherwood – 2 David Bardsley, 5 Steve Sims/Steve Terry, 6 Paul Franklin/Lee Sinnott, 3 Wilf Rostron – 7 Nigel Callaghan, 4 Les Taylor, 10 Kenny Jackett, 11 John Barnes – 8 Mo Johnston, 9 George Reilly. I FA-cupfinalen 1984 spelade Neil Price vänsterback (nr 3) istället för Rostron som var avstängd, Steve Terry i nummer 5 och Lee Sinnott i nummer 6. I början av säsongen, innan Bardsley anlände, spelade Pat Rice eller Charlie Palmer högerback. John Barnes spelade oftast i nummer 8 innan Johnston anlände.
Nästa säsong, 1984/85 slutade återigen med en elfteplats i ligan för Watford. I FA-cupen åkte man ut mot Luton Town efter omspel i femte omgången och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Sunderland.
Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som 1982/83. De två ränderna på byxorna var nu smalare än tidigare. Iveco var fortfarande sponsor och i tv-sända matcher var sponsorloggan mindre. I FA-cupfinalen 1984 återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final / Wembley 1984” nedanför klubbmärket. Watford hade även ett nytt reservställ bestående av vitrandiga tröjor med flerfärgad V-hals och muddar samt svarta byxor med en gul och en röd linje längs sidorna och strumpor med röd överdel med två gula ränder. De svarta byxorna och strumporna användes, tillsammans med den gula hemmatröjan, i hemmamatchen mot Kaiserslautern i UEFA-cupen eftersom tyskarna spelade i helrött.
Tottenham Hotspur deltog i UEFA-cupen 1983/84. I första omgången slog man ut irländska Drogheda United med sammanlagt 14–0 (6–0 borta och 8–0 hemma). Därefter besegrade man Feyenoord med Johan Cruyff i laget samt Bayern München. Under våren slog Tottenham ut Austria Wien i kvartsfinalen och Hajduk Split i semifinalen. I finalen mötte man belgiska Anderlecht. Första matchen spelades på Constant Vanden Stock-stadion i Bryssel och Paul Miller gav Tottenham ledningen i andra halvlek, men dansken Morten Olsen kvitterade fem minuter före slutet. Även returen på White Hart Lane slutade 1–1 efter mål av belgarnas Alex Czerniatynski och kvittering av Graham Roberts. Förlängningen förblev mållös och matchen fick avgöras på straffsparkar. Morten Olsen och islänningen Arnor Gu∂johnsen missade för Anderlecht och Tottenham vann straffsparksläggningen med 4–3.
I ligan gick det inte lika bra, bara en åttondeplats. I FA-cupen slog man ut Fulham efter omspel, men åkte sedan ut mot Norwich City, även det efter omspel. I Ligacupen slog Tottenham ut Lincoln City, men förlorade sedan mot Arsenal. Steve Perryman var den som spelade mest med totalt 59 matcher varav 41 i ligan och Steve Archibald blev bäste målskytt med totalt 28 mål varav 21 i ligan.
Laguppställning 1983/84: 1 Ray Clemence – 2 Danny Thomas, 4 Graham Roberts, 5 Gary Stevens/Paul Miller, 3 Chris Hughton – 7 Gary Mabbutt, 6 Steve Perryman, 10 Glenn Hoddle – 8 Steve Archibald, 9 Mark Falco, 11 Tony Galvin. I UEFA-cupfinalerna stod Tony Parks i mål istället för den skadade Ray Clemence, Micky Hazard spelade i nummer 7 istället för Mabbutt och Gary Stevens spelade i nummer 10 istället för Hoddle. I finalreturen spelade dessutom Mabbutt i nummer 6 istället för Perryman.
Som regerande UEFA-cupvinnare deltog Tottenham även i 1984/85 års upplaga. Under hösten besegrades Sporting Braga, Club Brügge och Bohemians Prag. I vårens kvartsfinaler blev det dock förlust mot Real Madrid efter ett självmål av Steve Perryman. Tottenham kom på tredje plats i ligan vilket skulle gett dem en plats i UEFA-cupen 1985/86, men katastrofen på Heyselstadion under Europacupfinalen mellan Liverpool och Juventus ledde till att engelska lag stängdes av från europeiskt cupspel. I FA-cupen slog man ut Charlton Athletic, men åkte sedan ut mot Liverpool. I Ligacupen blev det segrar över Halifax Town och Liverpool innan man åkte ut mot Sunderland efter omspel. Ray Clemence, Steve Perryman och Mark Falco spelade samtliga 58 tävlingsmatcher och Falco blev även lagets bäste målskytt med totalt 29 mål varav 22 i ligan.
Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och var av samma modell som 1982/83. Under hösten 1983 hade klubben ingen sponsor, men i december klev Holsten in som sponsor. I UEFA-cupen och i tv-sända ligamatcher var Holstens logga i mindre format än annars. Till säsongen 1983/84 introducerade Tottenham ett nytt klubbmärke. Tuppen var kvar sen tidigare, men under den återfanns klubbens initialer THFC inuti en cirkel med två lejon på vardera sidan. Därunder fanns en banderoll med klubbens latinska motto ”Audere est facere” (”Att våga är att göra”). I UEFA-cupfinalen 1984 återfanns inskriptionen ”U.E.F.A. 1983–84 Final” nedanför klubbmärket (i bortamatchen mot Anderlecht, då Tottenham spelade i ljusblått, saknades dock ordet ”Final”). I ligamatcher var klubbmärket centralt placerat medan tröjtillverkarens logotyp återfanns på ärmarna. I UEFA-cupen valde man dock att placera klubbmärket och Le coq sportif-loggan på varsitt bröst. Och precis som tidigare spelade Tottenham i vita byxor i det europeiska cupspelet.
Queens Park Rangers hade vunnit division två och var nu tillbaka i högsta serien. Laget kom på femte plats i tabellen och kvalificerade sig för UEFA-cupen. I FA-cupen åkte man däremot ut direkt i tredje omgången mot Huddersfield och i Ligacupen slog man ut Crewe Alexandra, men förlorade sedan mot Ipswich. Målvakten Peter Hucker och vänsterbacken Ian Dawes spelade samtliga 42 ligamatcher. Simon Stainrod blev lagets bäste målskytt totalt sett med sexton mål varav tretton i ligan medan Clive Allen gjorde fjorton ligamål.
Laguppställning 1983/84: 1 Peter Hucker – 2 Warren Neill, 5 Steve Wicks, 6 Terry Fenwick, 3 Ian Dawes – 7 Gary Micklewhite/Mike Fillery, 4 Gary Waddock, 11 John Gregory – 9 Clive Allen, 10 Simon Stainrod, 8 Ian Stewart/Mike Fillery.
Sommaren 1984 lämnade managern Terry Venables klubben för att ta över Barcelona. Under hösten slog QPR ut KR Reykjavik ur UEFA-cupen, men åkte sedan ut på bortamålsregeln mot Partizan Belgrad efter 6–2 hemma och 0–4 borta. I ligan gick det inte alls lika bra som föregående säsong. Laget kom först på nittonde plats, en poäng före Norwich som åkte ur. QPR åkte även ur FA-cupen direkt i tredje omgången mot division tre-laget Doncaster Rovers. I Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Ipswich efter omspel.
Tröjorna tillverkades av Adidas och sponsor var Guinness. Hemmatröjan hade smala röda ränder mellan de blå och vita tvärränderna. Från början var Adidas-märket och klubbmärket röda, men så småningom bytte man till vita. Samtidigt blev Guinness-loggan något större. Under 1983/84 hade klubbmärket en banderoll med texten ”Div.2 Champions 1982 1983”. Till 1984/85 ändrades den till ”1st Division 1984 1985”. I bortamatcher mot lag med vita byxor eller strumpor spelade QPR i blå byxor eller strumpor. Reservstället bestod av tröjor med röda och svarta ränder på tvären samt svarta eller röda byxor och strumpor.
