Etikett: 1993/94

12 december 2022

Southampton 1993/94

Southampton förstärkte laget inför 1993/94 med vänsterbacken Simon Charlton från Huddersfield Town för 250 000 pund. Man värvade även de två skottarna Paul McDonald (vänsterytter) och Colin Cramb (forward) från Hamilton Academical, men dessa lyckades aldrig ta en ordinarie plats i laget, utan höll mest till i reservlaget.

Southampton i Premier League 1993/94

Precis som föregående säsong fick laget kämpa för att undvika nedflyttning. Det blev åtta förluster på de nio första matcherna. Enda segern så långt kom i fjärde omgången då man besegra Swindon Town med 5–1. Southampton värvade ett flertal spelare under säsongen för att förstärka laget. I mitten av september anlände mittfältaren Paul Allen från Tottenham Hotspur för 500 000 pund. Två veckor senare anslöt tidigare landslagsmittfältaren Peter Reid från Manchester City som kom på fri transfer. Han lämnade dock klubben för spel i Notts County redan i februari 1994. Den 4 november sålde klubben sin förstemålvakt Tim Flowers till Blackburn Rovers. Övergångssumman på 2,4 miljoner pund gjorde honom till Storbritanniens dyraste målvakt. För att ersätta Flowers köpte klubben in 34-årige Dave Beasant från Chelsea för 300 000 pund.

I oktober/november hade Southampton en period med tre segrar på fem matcher och efter segern borta mot Aston Villa den 24 november var man ovanför nedflyttningsstrecket. Därefter blev det emellertid fem raka förluster, men man avslutade i alla fall året med seger över Chelsea och oavgjort mot Manchester City.

Alan Ball tar över

Efter förlust hemma mot Norwich City på nyårsdagen fick managern Ian Branfoot sparken. Hans ersättare Alan Ball hade tidigare spelat i Southampton och kom närmast från ett tränaruppdrag i Exeter City. Alan Ball fick en kanonstart med fyra segrar på sina fem första matcher och laget klättrade upp till sjuttonde plats i tabellen. På dessa fem matcher gjorde Matthew Le Tissier sju mål inklusive ett hattrick mot Liverpool. På de följande sju matcherna blev det dock tre oavgjorda och fyra förluster och laget sjönk återigen till näst sista plats. En stark avslutning med tre segrar på de sex sista matcherna gjorde ändå att man klarade sig kvar. Southampton slutade på artonde plats i Premier League 1993/94, samma placering som föregående säsong. Den nionde april var laget för övrigt inblandat i säsongens målrikaste match när man besegrade Norwich City med 5–4 på Carrow Road.

I de båda cuperna gick det inget vidare för Southampton 1993/94. I FA-cupens tredje omgång förlorade man mot division två-laget Notts County efter omspel. Laget åkte ut direkt även i Ligacupen. Efter att ha vunnit med 1–0 i första mötet med division tre-laget Shrewsbury Town förlorade man returen med 2–0.

Spelarna i Southampton 1993/94

Laguppställning: 1 Dave Beasant – 2 Jeff Kenna, 18 Steve Wood, 11 Francis Benali/14 Simon Charlton, 6 Ken Monkou, 3 Micky Adams/11 Francis Benali – 10 Neil Maddison, 8 Glenn Cockerill/4 Jim Magilton, 27 Paul Allen – 7 Matthew Le Tissier – 9 Iain Dowie.

Micky Adams spelade från start i sjutton av de tjugofyra första ligamatcherna, men förlorade sedan sin plats till Francis Benali. I mars 1994 såldes dessutom Adams till Stoke City. Cockerill gick över till Leyton Orient i december och Magilton anlände från Oxford United i februari. Maddison spelade 45 av de 46 tävlingsmatcherna och missade bara en ligamatch. Le Tissier gjorde 25 mål (samtliga i ligan) och kom delad trea i skytteligan tillsammans med Chris Sutton i Norwich City.

Tröjorna

Pony levererade tröjorna åt Southampton 1993/94 och sponsor var Dimplex. Årets tröjor hade ett stort Pony-märke i rött över bröstet och tre röda ränder nedanför. Ärmarna var röda och V-halsen hade röda, svarta och vita ränder. Till denna tröja använde man svarta byxor med två röda och ett vitt fält som var i samma stil som Pony-loggan. Strumporna var svarta med röd överdel och två vita ränder upptill. Reservtröjan var i samma stil som hemmatröjan fast turkos med blå ränder och turkos-färgade ärmar. Även byxor och strumpor var i samma stil fast turkos och blått.

8 december 2022

Sheffield Wednesday 1993/94

Sheffield Wednesday fick en minst sagt dålig start på säsongen 1993/94. Det blev fem förluster, fyra oavgjorda och bara en seger – hemma mot Southampton – på de tio första ligamatcherna. På de fyra första matcherna gjorde man dessutom inte ett enda mål.

Efter förlusten mot Manchester United den 2 oktober började emellertid resultaten att bli bättre. Sheffield Wednesday radade upp nio matcher utan förlust innan man föll med matchens enda mål mot Arsenal den 12 december. Det skulle visa sig blå sista förlusten före nyår och efter en uddamålsseger över Tottenham den 3 januari var laget uppe på femte plats i tabellen. Tre förluster i mars månad gjorde att man sjönk till nionde plats, men laget avslutade säsongen med fem segrar och fyra oavgjorda på de nio sista matcherna. Sheffield Wednesday upprepade därmed förra säsongens sjundeplats i Premier League. Denna gång tog man dock fem poäng mer (64) och gjorde hela 21 mål mer (76). Bara mästarna Manchester United och trean Newcastle gjorde fler mål än Sheffield Wednesday denna säsong.

Sheffield Wednesday till semifinal i Ligacupen 1993/94

I FA-cupens tredje omgång fick Sheffield Wednesday oavgjort, 1–1, mot Nottingham Forest, men i omspelet kunde man vinna med 2–0. Det blev 1–1 även mot Chelsea i fjärde omgången och denna gång vann Londonlaget med 3–1 efter förlängning i omspelet.

I Ligacupen slog Wednesday ut Bolton Wanderers i andra omgången och sedan Middlesbrough efter omspel (1–1 i första mötet). Laget fortsatte med att besegra Londonlagen Queens Park Rangers och Wimbledon i fjärde respektive femte omgången. Sheffield Wednesday var nu framme i semifinal mot Manchester United. I första mötet på Old Trafford gjorde dock Ryan Giggs matchens enda mål för hemmalaget. Returen på Hillsborough slutade även den med förlust för Wednesday. United vann med 4–1 och gick till final.

Laguppställning: 13 Kevin Pressman – 2 Roland Nilsson, 17 Des Walker, 12 Andy Pearce, 3 Nigel Worthington – 21 Ryan Jones/8 Chris Waddle, 4 Carlton Palmer, 14 Chris Bart-Williams, 16 Graham Hyde, 15 Andy Sinton – 10 Mark Bright.

Mittbacken Des Walker spelade samtliga 54 tävlingsmatcher under säsongen. Mark Bright blev bäste målskytt med totalt 23 mål varav nitton i ligan.

Tröjorna

Till säsongen 1993/94 tog Puma över efter Umbro som tröjleverantör åt Sheffield Wednesday. Det var första gången som Puma skrev kontrakt med en engelsk ligaklubb. Sponsor var precis som föregående säsong Yorkshire-baserade mjukvaruföretaget Sanderson. Hemmatröjan var som vanligt blåvitrandig, men de blå ränderna på ärmarna var uppbrutna av vita kritstrecksränder. Tröjan hade även mönster i tyget i form av Puma-märket samt ugglan från klubbmärket. Mönstret med ugglorna återkom även på byxorna. Efter några år med svarta byxor gick man tillbaka till blå byxor, precis som under 70- och 80-talen. Strumporna var vita med blå överdel, men i bortamatcherna mot Sheffield United och Leeds spelade man i blå strumpor med gul överdel.

Bortatröjorna

Bortatröjan var svart med smala gula ränder och hade mönster i tyget i form av Puma King-märket. Till denna tröja använde Sheffield Wednesday svarta byxor med samma mönster i tyget som på tröjan samt svarta strumpor med gul överdel. Svarta ränder på bortatröjan och blåvita ränder på hemmatröjan fungerade emellertid inte när man skulle möta Newcastle på St. James’ Park i september. Puma tog därför fram en ny tröja, men denna var vit med smala svarta ränder i samma stil som bortatröjan. Byxorna var gula med en svart kant nedtill och strumporna tog man från det svarta bortastället. Domare Dilkes gick inte med på detta, utan beordrade hemmalaget Newcastle att byta till sitt blå bortaställ.

Åtta dagar efter matchen mot Newcastle var det dags för bortamatch mot Bolton Wanderers i Ligacupen. Varken hemmatröjan eller den man använde mot Newcastle var lämpliga mot Boltons vita tröjor, men man kunde inte heller använda den svarta bortatröjan. Orsaken var att domarna i Ligacupen fortfarande bar svarta tröjor (i Premier League hade domarna gröna tröjor). Sheffield Wednesday fick därför låna Boltons gula tredjetröjor från början av 90-talet.

Till bortamatchen mot Queens Park Rangers i Ligacupen den 1 december hade Puma tagit fram en egen gul tröja åt Wednesday. Denna hade samma Puma King-mönster som den svarta och vita tröjan. Byxor och strumpor hämtade man från det svarta bortastället. Den gula tröjan kom till användning även mot Wimbledon i nästa omgång av Ligacupen, men då spelade Wednesday i gula byxor. I båda dessa matcher saknades namnen på ryggen och spelarna var numrerade 1–11. Bara fyra dagar senare, den 11 januari, mötte man återigen Wimbledon, denna gång i ligan. Nu valde man den vita tröjan tillsammans med svarta byxor och strumpor.

Läs mer om Sheffield Wednesday och deras tröjor 1993/94 på Museum of Jerseys.

Sheffield Wednesday 1993/94 (alternativ hemma)

22 november 2022

Newcastle United 1993/94

Newcastle United, under ledning av Kevin Keegan, hade vunnit division ett och gjorde därmed debut i Premier League 1993/94. Sommaren 1993 återvände Peter Beardsley till Newcastle efter sex säsonger. Han kom närmast från Everton och kostade 1,5 miljoner pund. Bland övriga nyförvärv fanns även Nikodimos Papavasiliou från OFI Kreta som blev den förste cypriot att spela i Premier League. Han kom dock inte att spela mer än sju matcher för Newcastle innan han återvände till Kreta.

Newcastle United trea i Premier League 1993/94

Det blev förlust för Newcastle United i de två inledande omgångarna av Premier League 1993/94. Därefter fick man emellertid igång spelet. Oavgjort borta mot Manchester United i tredje omgången var inledningen på en åtta matcher lång förlustfri svit som tog upp laget till sjätte plats i tabellen. Efter ett par förluster i oktober kom Newcastle återigen igång och efter halva säsongen låg man på fjärde plats.

Förlust mot Chelsea i årets sista match följdes av tre raka segrar efter nyår. Därefter blev det dock tre raka förluster, men mellan 23 februari och 29 mars vann Newcastle sex matcher i rad. Laget gjorde 21 mål under denna period som bland annat innehöll en 7–1-seger över Swindon Town. Segermarginalen var tangerat rekord i Premier Leagues korta historia – Blackburn Rovers hade vunnit med samma siffror över Norwich City föregående säsong. Totalt kom Newcastle att göra 82 ligamål denna säsong, mer än något annat lag i Premier League. Efter tre matcher utan seger avslutade Newcastle säsongen med fyra segrar på de fem sista matcherna. Laget slutade därmed trea i tabellen och kvalificerade sig för UEFA-cupen.

Newcastle besegrade Coventry City i FA-cupens tredje omgång. Därefter fick man dock bara oavgjort mot Luton Town som vann omspelet med 2–0. Det gick inte mycket bättre i Ligacupen. Visserligen blev det storseger – 4–1 hemma och 7–1 borta – i dubbelmötet med Notts County i andra omgången, men i nästa omgång blev det förlust med 2–1 mot Wimbledon.

Spelarna

Laguppställning: 1 Pavel Srnicek – 2 Barry Venison, 5 Kevin Scott/6 Steve Howey, 19 Steve Watson, 3 John Beresford – 7 Robert Lee, 4 Paul Bracewell, 10 Lee Clark, 11 Scott Sellars – 8 Peter Beardsley, 9 Andy Cole.

Mittfältaren Robert Lee spelade mest med 47 av de 48 tävlingsmatcherna under säsongen. Han missade endast en ligamatch. Andy Cole var lagets store målskytt med totalt 41 mål varav 34 i ligan. De 34 ligamålen gjorde honom till skyttekung i Premier League. Hans anfallspartner Peter Beardsley stod för 24 mål varav 21 i ligan. Yttern Ruel Fox värvades från Norwich City i februari 1994 och tog över tröja nummer 5 efter Kevin Scott som såldes till Tottenham.

Tröjorna

Till säsongen 1993/94 tog japanska Asics över som tröjleverantör åt Newcastle United. Efter att under några år haft olika bredd på de svartvita ränderna gick man nu tillbaka till en mer klassisk design på hemmatröjan. Årets tröja hade lika breda svarta och vita ränder samt svart krage med knäppning i halsen och svarta muddar med en blå kant. Sponsor var öltillverkaren Scottish & Newcastle som marknadsförde de två märkena Newcastle Brown Ale och McEwan’s Lager. Newcastle Brown Ale hade en logotyp bestående av en blå stjärna med en siluett av den berömda bron Tyne Bridge. Tröjor med denna logga använde man endast i hemmamatcher. I bortamatcher samt i tv-sända hemmamatcher och i matcher mot de stora lagen spelade Newcastle i tröjor med McEwan’s Lager på bröstet.

I de tre första matcherna 1993/94, hemma mot Tottenham samt borta mot Coventry och Manchester United, stod McEwan’s Lager i gul text på tröjorna. Loggan syntes dock inte så bra mot de svartvita ränderna varför man till hemmamatchen mot Everton satte den i vit text mot en svart bakgrund. Av någon anledning återkom den gula loggan en sista gång, i bortamatchen mot Ipswich Town i sjätte omgången. I denna match, samt i den tidigare nämnda mot Manchester United, spelade Newcastle för övrigt i vita strumpor. Det fanns även en uppsättning vita byxor. Dessa kom till användning i bortamatchen mot Wimbledon i februari 1994 då Newcastle spelade i svartvita tröjor, vita byxor och vita strumpor. Tröjnumren hade samma runda former som de andra lagen med Asics-tröjor, men tröjorna med den blå stjärnan hade under stora delar av säsongen kantiga nummer. Senare under säsongen fick dock även dessa tröjor de runda siffrorna.

Bortatröjorna

Bortastället som Newcastle United använde 1993/94 och 1994/95 gick i blått med vita ”penseldrag”. Första gången Newcastle uppträdde i detta matchställ var faktiskt på hemmaplan mot Sheffield Wednesday i september 1993. Orsaken var att varken hemma- eller bortatröjan som Wednesday förfogade över utgjorde tillräcklig kontrast mot Newcastles svartvita ränder. Sheffield Wednesday stod faktiskt även för motståndet när Newcastle presenterade säsongens tredje matchställ i mars 1994. Tröjan var grön med smala mörkblå ränder och tillhörande byxor och strumpor var även de gröna med mörkblå detaljer. Bortamatcherna mot Sheffield Wednesday 1993/94 och 1994/95 var de enda tillfällena som Newcastle använde det gröna matchstället.

Mycket av informationen om tröjorna är hämtad från Museum of Jerseys.

Newcastle United 1993/94 (hemma augusti 1993)

Newcastle United 1993/94 (alternativ hemma)

18 november 2022

Manchester City 1993/94

Efter att Manchester City inlett säsongen 1993/94 med tre förluster på de fyra första matcherna fick spelande managern Peter Reid sparken. Brian Horton tog över, men laget hade stora problem med målskyttet under säsongen. Det blev inte mer än 38 mål på de 42 ligamatcherna. Trots detta slutade Manchester City på sextonde plats och klarade sig kvar i Premier League. Det var lagets sämsta placering sedan nedflyttningen 1987.

I FA-cupen slog Manchester City ut Leicester City med 4–1 i en match där Kåre Ingebrigtsen gjorde tre mål. Det var för övrigt de enda målen norrmannen gjorde på sina sjutton matcher för City. Det blev dock förlust mot Cardiff City i nästa omgång. I Ligacupen 1993/94 besegrade Manchester City först Reading och sedan Chelsea. I fjärde omgången blev det oavgjort mot Nottingham Forest som vann omspelet med 2–1.

Mittfältaren Steve McMahon var den som spelade mest med 35 ligamatcher. Mike Sheron blev lagets bäste målskytt med sex ligamål. Hans anfallskollega Niall Quinn skadade sig illa i matchen mot Sheffield Wednesday i november 1993 och missade därför en stor del av säsongen. I december 1993 sålde Manchester City anfallaren David White till Leeds United och i samma veva värvade man mittfältaren David Rocastle från samma klubb. Senare under våren, i mars 1994, förstärkte Brian Horton laget med Paul Walsh (Portsmouth) och tysken Uwe Rösler (Nürnberg). De två nykomlingarna bildade anfallspar i slutet av säsongen och gjorde tillsammans nio mål.

Tröjorna

Umbro levererade tröjorna till Manchester City även 1993/94 och sponsor var som tidigare det japanska elektronikföretaget Brother. Årets hemmatröja hade smala diagonala ränder i två ljusblå nyanser samt de karakteristiska Umbro-diamanterna över vänster bröst och axel. Bortatröjan var lila med vita ränder och var av samma modell som föregående säsong. Den enda skillnaden var att man nu hade spelarnas namn på ryggen. Manchester City introducerade även en ny tredjetröja i samma stil som bortatröjan fast vit med mörkblå ränder.

6 november 2022

Leeds United 1993/94

Leeds United och deras manager Howard Wilkinson hade som ambition att 1993/94 skulle bli betydligt bättre än föregående säsong. Laget hade slutat på sjuttonde plats och inte vunnit en enda bortamatch under 1992/93. Därför betalade man 2,7 miljoner pund – nytt klubbrekord – för Sheffield Uniteds anfallare Brian Deane. Därtill förstärkte man försvaret med Arsenals 35-årige mittback David O’Leary. I november anslöt Deanes tidigare lagkamrat i Sheffield United, högerbacken John Pemberton, och i slutet av december betalade Wilkinson ytterligare två miljoner pund för Manchester Citys mittfältare David White. En vecka tidigare hade man sålt David Rocastle till just City för samma summa.

Leeds United i Premier League 1993/94

Leeds United inledde säsongen 1993/94 med blandade resultat, inklusive tre raka förluster, på de fem första ligamatcherna. Därefter hittade laget formen och vann fem raka matcher följt av ytterligare nio matcher utan förlust. Leeds var då uppe på andra plats i tabellen, men på Luciadagen förlorade man borta mot Norwich. Förlusten innebar starten på en formsvacka med endast två segrar på tolv matcher och laget sjönk till åttonde plats. Leeds reste sig dock och avslutade säsongen med sex segrar och tre oavgjorda på de elva sista matcherna. Det blev därmed en femteplats i tabellen, en poäng efter Arsenal och fem före Wimbledon.

Det gick inget vidare för Leeds United i de båda cuperna under 1993/94. I FA-cupen besegrade man Crewe Alexandra i tredje omgången, men sedan fick man bara oavgjort mot Oxford United. Matchen gick till omspel och trots hemmaplan förlorade Leeds med 2–3 mot laget som höll till i botten av division ett. I Ligacupen åkte Leeds ut direkt i andra omgången efter två stycken 1–2-förluster i dubbelmötet med Sunderland, även de hemmahörande i division ett.

Laguppställning: 13 Mark Beeney/1 John Lukic – 22 Gary Kelly, 5 Chris Fairclough, 16 Jon Newsome, 18 David Wetherall, 3 Tony Dorigo – 7 Gordon Strachan, 10 Gary McAllister, 11 Gary Speed – 8 Rod Wallace, 9 Brian Deane.

Lukic stod i mål de fem första och de femton sista ligamatcherna. Däremellan var Beeney förstavalet mellan stolparna. Kelly och McAllister spelade samtliga 42 ligamatcher. Wallace blev lagets bäste målskytt med sjutton ligamål medan anfallskollegan Deane stod för elva fullträffar och Speed för tio.

Tröjorna

Från och med 1993/94 levererade japanska Asics tröjorna till Leeds United. Sponsor var hotellkedjan Thistle Hotels. Den vita hemmatröjan hade blå krage ned knäppning i halsen och ett blågult band runt magen och ryggen. Det blågula bandet återkom på byxornas sidor samt på överdelen av strumporna.

Bortatröjan hade breda ränder i blått och gult samt blå krage. Byxorna var blå med två gula ränder längs sidorna och strumporna var gula med blå överdel. I vissa bortamatcher använde man delar av bortastället tillsammans med den vita hemmatröjan. Borta mot Ipswich spelade Leeds i blå byxor tillsammans med vita tröjor och vita strumpor. Mot Chelsea och Sheffield Wednesday använde man de gula strumporna tillsammans med vita tröjor och vita byxor. Ytterligare en kombination, bestående av vita tröjor, blå byxor och gula strumpor, användes i bortamatcherna mot Aston Villa, West Ham och Manchester United. Det fungerade även åt andra hållet, det vill säga att man tog in delar av hemmastället i kombination med den blågula bortatröjan. I bortamatchen mot Tottenham spelade Leeds i blågula tröjor, vita byxor och gula strumpor.

Varken hemma- eller bortatröjan var emellertid lämpliga alternativ i bortamatchen mot Blackburn Rovers. Därför tog man fram ett nytt matchställ i mörkblått och grönt. Tröjan hade mörkblå och gröna ränder samt mörkblå krage med knäppning i halsen. Denna kombinerades med mörkblå byxor med gröna fält på sidorna och gröna strumpor med mörkblå överdel. Detta matchställ visade sig bli populärt varför man uppgraderade det till ordinarie bortaställ till nästa säsong, dock med vissa justeringar. Läs mer om Leeds Uniteds matchställ 1993/94 på Museum of Jerseys.

15 oktober 2022

Aston Villa 1993/94

Aston Villa hade föregående säsong slutat tvåa i den nystartade Premier League och till 1993/94 förstärkte man laget med några spelare. Mittfältaren Gordon Cowans kom på fri transfer från Blackburn Rovers och gjorde nu sin tredje sejour i klubben. Han stannade dock bara fram till februari 1994 då han skrev på för Derby County. Aston Villa värvade ytterligare en mittfältare, irländaren Andy Townsend, som kom från Chelsea för 2,1 miljoner pund. Man värvade även Portsmouths skyttekung Guy Whittingham för 1,3 miljoner pund, men efter en bra inledning lånades han ut till Wolverhampton Wanderers i februari 1994.

Tack vare andraplatsen i Premier League 1992/93 fick Aston Villa delta i UEFA-cupen 1993/94. Första mötet med slovakiska Slovan Bratislava blev mållöst, men i returen hemma på Villa Park kunde Aston Villa vinna med 2–1 efter mål av Dalian Atkinson och Andy Townsend. Spanska Deportivo La Coruña stod för motståndet i nästa omgång. Deportivo inledde hemma och Dean Saunders gav Villa ledningen med tolv minuter kvar, men spanjorerna kvitterade genom Riesco. Returen slutade 0–1 efter ett mål av Javier Manjarin i första halvlek och Aston Villa var därmed utslaget.

Aston Villa inledde Premier League-säsongen 1993/94 med åtta segrar och bara två förluster på de femton första matcherna. Därefter kom laget in i en svacka med fem förluster på åtta matcher, men i mitten av januari inledde man en period med sju matcher utan förlust. Återhämtningen var dock bara tillfällig och laget avslutade säsongen med åtta förluster på de tolv sista matcherna. Aston Villa fick därför nöja sig med en tiondeplats i tabellen.

Aston Villa vinner Ligacupen 1993/94

I FA-cupen slog Aston Villa ut Exeter City och Grimsby Town innan man förlorade mot Bolton Wanderers. Däremot gick det bättre i Ligacupen. Laget inledde turneringen med att slå ut lokalkonkurrenten Birmingham City. Därefter besegrade man Sunderland, Arsenal och Tottenham Hotspur. Semifinalerna avgjordes genom dubbelmöten och i första matchen förlorade Villa med 3–1 borta mot Tranmere Rovers. Aston Villa lyckades vinna med samma siffror på hemmaplan och efter straffsparksläggning tog man sig till final mot Manchester United.

I finalen på Wembley tog Aston Villa ledningen efter 25 minuter genom Dalian Atkinson. Med knappa kvarten kvar ökade Dean Saunders på till 2–0 efter att ha styrt Kevin Richardsons frispark i mål. Mark Hughes reducerade för United, men i 90:e minuten tog Andrei Kanchelskis bollen med hand i eget straffområde och blev utvisad. Dean Saunders tog hand om straffen och gjorde inget misstag. 3–1 till Aston Villa som tog sin fjärde seger i Ligacupen.

Laguppställning Ligacupfinalen 1994: 13 Mark Bosnich – 2 Earl Barrett, 5 Paul McGrath, 4 Shaun Teale, 3 Steve Staunton – 10 Dalian Atkinson, 6 Kevin Richardson, 14 Andy Townsend, 11 Tony Daley – 25 Graham Fenton – 9 Dean Saunders; avbytare: 1 Nigel Spink (målvakt), 7 Ray Houghton, 17 Neil Cox.

Kevin Richardson spelade mest med 55 av de 57 matcherna medan Earl Barrett spelade från start i samtliga 42 ligamatcher (totalt 52 matcher med cuperna inräknat). Dean Saunders blev bäste målskytt, men exakt hur många han gjorde är oklart. Beroende på källa gjorde han nio, tio eller elva ligamål. Därtill gjorde han fyra mål i Ligacupen, ett i FA-cupen och ett i UEFA-cupen.

Tröjorna

Aston Villa valde Asics som ny tröjleverantör till 1993/94. Årets tröjor var randiga med breda vinröda ränder och smala ljusblå ränder samt ljusblå krage med knäppning i halsen. I början av säsongen var tröjorna reklamfria, men i slutet av september kom det tyska mejeriföretaget Müller in som sponsor. Numren var i traditionell stil med runda former och för första gången hade man spelarnas namn på ryggen. I Premier League och de inhemska cuperna hade varje spelare även sitt eget tröjnummer. I UEFA-cupen var dock spelarna numrerade 1–11 och man hade inte heller några namn på ryggen. På tröjorna i Ligacupfinalen lade man till inskriptionen ”Coca-Cola Cup Final / Wembley / 27th March 1994” ovanför klubbmärket. Byxorna var vita med vinröda och ljusblå fält på sidorna. Även strumporna var vita med vinröd och ljusblå överdel.

Även bortatröjan var randig med breda gröna och svarta ränder samt smala röda ränder och med svart krage. Byxorna var svarta med två smala gröna ränder på sidorna och strumporna var gröna med svart och röd överdel.

Aston Villa hemma augusti/september 1993

7 oktober 2022

Liverpool 1993/94

Inför säsongen 1993/94 värvade Liverpool anfallaren Nigel Clough från Nottingham Forest och mittbacken Neil Ruddock från Tottenham Hotspur. I september anlände även vänsterbacken Julian Dicks från West Ham i utbyte mot David Burrows och Mike Marsh.

Liverpool inledde ligaspelet 1993/94 med fyra segrar på de fem första matcherna och nyförvärvet Clough gjorde fyra mål på de fyra första matcherna. Efter den fina starten började dock resultaten att svikta, och i september blev det fyra förluster på lika många matcher. Under resten av hösten var resultaten blandade, så också i Ligacupen. Där slog Liverpool ut Fulham och Ipswich Town, men i nästa omgång fick man bara oavgjort mot Wimbledon. Även omspelet slutade oavgjort och efter straffsparksläggning tog sig Londonlaget vidare till kvartsfinal. I FA-cupens tredje omgång stod division ett-laget Bristol City för en skräll när man efter omspel (första mötet hade slutat 1–1) besegrade Liverpool på Anfield. Efter förlusten avgick managern Graeme Souness. Roy Evans, som under många år hade tillhört Liverpools tränarstab, tog över som manager. På de återstående sexton ligamatcherna blev det fem segrar, två oavgjorda och nio förluster vilket gav en åttondeplats i tabellen.

Laguppställning: 1 Bruce Grobbelaar – 4 Steve Nicol, 5 Mark Wright, 25 Neil Ruddock – 2 Rob Jones, 17 Steve McManaman, 15 Jamie Redknapp, 10 John Barnes, 3 Julian Dicks – 7 Nigel Clough/23 Robbie Fowler, 9 Ian Rush.

Ian Rush spelade samtliga 49 matcher under säsongen och blev även lagets bäste målskytt med totalt nitton mål varav fjorton i ligan. 18-årige talangen Robbie Fowler etablerade sig som anfallspartner till Rush på bekostnad av Nigel Clough. Fowler blev näst bäste målskytt med totalt arton mål varav tolv i ligan. Bland annat stod han för samtliga fem mål när Liverpool besegrade Fulham med 5–0 i Ligacupen.

Tröjorna

Tröjtillverkaren Adidas och sponsorn Carlsberg var kvar från föregående säsong, men matchställen hade nytt utseende. Det röda hemmastället hade tre breda vita diagonala ränder på sidorna av tröjan och byxorna. Hals och muddar var trefärgade – som komplement till rött och vitt introducerade man grönt som accentfärg, möjligen på uppmuntran av sponsorn. Även namnen på ryggen hade grön outline. Från och med matchen mot Aston Villa den 28 november 1993 ökade man storleken på Carlsberg-loggan så att den blev cirka sex centimeter bredare.

Bortatröjan var vit med gröna ärmar och tre svarta diagonala ränder på sidorna. Tillsammans med denna tröja använde man svarta byxor med vita diagonalränder på sidorna. Strumporna var gröna med tre vita ränder på mitten och svart överdel. Liverpool använde detta bortaställ i ligamatcherna borta mot Swindon Town, Manchester United, West Ham United och Aston Villa samt i FA-cupen borta mot Bristol City.

I bortamatchen mot Sheffield United den 26 december 1993 dök Liverpool upp i guldgula tröjor, svarta byxor och svarta strumpor. Tröjorna hade klubbmärket i 45 graders vinkel upprepat i ett mönster i tyget. Liverpool använde dessa tröjor även i bortamatcherna mot Southampton och Arsenal i februari och mars 1994.

12 december 2017

Lazio 1990–2000

Lazio tillhörde mittenlagen i Serie A i början av 90-talet. Tränare var gamle stormålvakten Dino Zoff och lagets främsta profiler var de två anfallarna, uruguayanen Rubén Sosa och tysken Karl-Heinz Riedle. 1992 värvades engelsmannen Paul Gascoigne, holländaren Aron Winter och anfallaren Giuseppe Signori. Laget etablerade sig nu som ett topplag och under de kommande fem säsongerna var Lazio aldrig sämre än femma i serien. Signori var lagets stora målskytt och blev skyttekung i Serie A vid tre tillfällen (1993, 1994 och 1996). Under Dino Zoffs sista säsong, 1993/94, gjorde Alessandro Nesta debut i Serie A. Till följande säsong tog tjecken Zdeněk Zeman över som tränare och Zoff fick rollen som klubbpresident. Med Zemans offensiva 4–3–3-system kom laget tvåa i ligan och gick till kvartsfinal i UEFA-cupen. Inför säsongen 1997/98 tog Sven-Göran Eriksson över som tränare och bland lagets profiler fanns tjeckiske mittfältaren Pavel Nedvěd, chilenske anfallaren Marcelo Salas samt en av Svennis favoritspelare från tiden i Sampdoria, Roberto Mancini. I ligan föll Lazio till sjunde plats, men istället gick man till final både i italienska cupen och UEFA-cupen. Lazio slog Milan i italienska cupfinalen men förlorade mot Inter i UEFA-cupfinalen. 1998 förstärktes laget med ytterligare en spelare från Sampdoria, Siniša Mihajlović, samt anfallaren Christian Vieri från Atlético Madrid som efter säsongen såldes till Inter i en affär som gjorde honom till världens dyraste spelare. Laget ledde länge serien, men slutade tvåa efter att Milan tagit sig förbi i slutet av säsongen. Samma år vann Lazio den sista upplagan av Cupvinnarcupen efter finalseger över Real Mallorca. Inför seklets sista säsong tillika Lazios hundraårsjubileum fanns tre argentinare bland nyförvärven: Roberto Sensini, Diego Simeone och Juan Sebastián Verón. Laget firade genom att ta hem en dubbel: Lazio tog sin andra ligatitel i historien och vann även italienska cupen för tredje gången efter att ha besegrat Inter i finalen. Man gick dessutom till kvartsfinal i Champions League men åkte där ut mot spanska Valencia.

Här är Lazios hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Och här är Lazios bortatröjor på 90-talet:

Lazios tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1990/91	11	34	8	19	7	33	36	35
1991/92	10	34	11	12	11	43	40	34
1992/93	5	34	13	12	9	65	51	38
1993/94	4	34	17	10	7	55	40	44
1994/95	2	34	19	6	9	69	34	63
1995/96	3	34	17	8	9	66	38	59
1996/97	4	34	15	10	9	54	37	55
1997/98	7	34	16	8	10	53	30	56
1998/99	2	34	20	9	5	65	31	69
1999/00	1	34	21	9	4	64	33	72

11 december 2017

AS Roma 1990–2000

Under hela 90-talet tillhörde Roma lagen strax under toppen av tabellen. Som bäst blev det en fjärdeplats 1997/98 och som sämst slutade man tolva året innan. Däremot nådde man vissa framgångar i cuperna. Säsongen 1990/91 vann Roma italienska cupen efter finalseger över Sampdoria och samma år gick man till final i UEFA-cupen. Där blev det dock förlust mot Inter i en helitaliensk final. Laget gick även till final i italienska cupen 1993, men förlorade då mot Torino. Några av lagets profiler under 90-talet var lagkaptenen Giuseppe Giannini som tillhörde klubben i femton år fram till 1996, Francesco Totti som gjorde Serie A-debut som 16-åring i mars 1993 och som spelade i Roma ända till 2017 samt brasilianske mittbacken Aldaír som värvades från Benfica 1990 och som kom att tillbringa tretton säsonger i Roma. I början av 90-talet spelade de tyska världsmästarna Rudi Völler och Thomas Hässler i Roma. 1993 värvades argentinske anfallaren Abel Balbo från Udinese och året efter värvades svenske mittfältaren Jonas Thern från Napoli. I slutet av decenniet tillhörde brasilianske högerbacken Cafú, italienske landslagsmittfältaren Luigi Di Biagio och anfallaren Marco Delvecchio lagets profiler.

Här är Romas hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Och här är Romas bortatröjor på 90-talet:

Romas tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1990/91	9	34	11	14	9	43	37	36
1991/92	5	34	13	14	7	37	31	40
1992/93	10	34	8	17	9	42	39	33
1993/94	7	34	10	15	9	35	30	35
1994/95	5	34	16	11	7	46	25	59
1995/96	5	34	16	10	8	51	34	58
1996/97	12	34	10	11	13	46	47	41
1997/98	4	34	16	11	7	67	42	59
1998/99	5	34	15	9	10	69	49	54
1999/00	6	34	14	12	8	57	34	54

10 december 2017

Parma 1990–2000

Parma gick upp i Serie A för första gången 1990 och laget etablerade sig snabbt som ett topplag. Första säsongen slutade man sexa i Serie A och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Laget var ofta med och slogs om ligatiteln även om man aldrig nådde ända fram. Som bäst blev det en andraplcering 1996/97 och tredje plats 1992/93 och 1994/95. Däremot tog man flera cuptitlar. Parma vann italienska cupen 1992 och 1999, Cupvinnarcupen 1993 samt UEFA-cupen 1995 och 1999. Inför debutsäsongen i Serie A värvade man tre VM-spelare från 1990: Sveriges Tomas Brolin, Belgiens Georges Grün och brasilianske målvakten Taffarel. Sedan tidigare hade man spelare som försvararna Luigi Apolloni och Lorenzo Minotti och anfallaren Alessandro Melli. Tränare var Nevio Scala och under de följande åren förstärkte man med spelare som colombianske anfallaren Faustino Asprilla, argentinaren Roberto Sensini och Napolis anfallare Gianfranco Zola. Inför Scalas sista säsong i Parma 1995/96 värvade man Bulgariens skyttekung från VM 1994, Hristo Stoichkov från Barcelona, och samma säsong gjorde målvakten Gianluigi Buffon debut i Serie A. 1996 tog Carlo Ancelotti över som tränare och bland nyförvärven fanns franske försvararen Lilian Thuram och argentinske anfallaren Hernán Crespo. Två år senare ersattes Ancelotti av Alberto Malesani som förstärkte laget med två argentinska mittfältare från Sampdoria: först Juan Sebastián Verón (1998) och sedan Ariel Ortega (1999).

Här är Parmas hemmatröjor på 90-talet. Klicka på bilden för att se den i större format.

Och här är Parmas bortatröjor på 90-talet:

Parmas tabellrader på 90-talet. Klicka på en säsong för att komma till respektive inlägg. Kolumnerna står för Säsong, Ligaplacering, Spelade matcher, Vinster, Oavgjorda, Förluster, Gjorda mål, Insläppta mål, Poäng. Från och med 1994/95 ger seger tre poäng.

Säsong	Plac	Sp	V	O	F	GM	IM	P
1990/91	6	34	13	12	9	35	31	38
1991/92	7	34	11	16	7	32	28	38
1992/93	3	34	16	9	9	47	34	41
1993/94	5	34	17	7	10	50	35	41
1994/95	3	34	18	9	7	51	31	63
1995/96	6	34	16	10	8	44	31	58
1996/97	2	34	18	9	7	41	26	63
1997/98	6	34	15	12	7	55	39	57
1998/99	4	34	15	10	9	55	36	55
1999/00	5	34	16	10	8	52	37	58