Etikett: 1987/88

AS Roma 1987–1990

Inför säsongen 1987/88 återvände Nils Liedholm för tredje gången som tränare för Roma. Laget förstärktes med bland andra rutinerade mittbacken Fulvio Collovati från Udinese, mittfältaren Lionello Manfredonia från Juventus och tyske landslagscentern Rudi Völler från Werder Bremen. Mittfältarna Carlo Ancelotti och Klaus Berggreen såldes till Milan respektive Torino. Roma slutade på tredje plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Giuseppe Giannini blev lagets bäste målskytt med elva ligamål.

Sommaren 1988 förstärktes laget ytterligare med anfallaren Ruggiero Rizzitelli från Cesena samt de två brasilianarna Andrade och Renato från Flamengo. Svaga resultat gjorde dock att Liedholm fick lämna laget i februari bara för att tas till nåder en månad senare. Det blev så småningom en åttondeplats i ligan och i UEFA-cupen slog man ut Nürnberg och Partizan Belgrad, men åkte sedan ut mot Dynamo Dresden.

Tidigare Torino-tränaren Luigi Radice tog över Roma inför 1989/90. På grund av renoveringen av Olympiastadion inför VM 1990 spelade Roma sina hemmamatcher på Stadio Flaminio. Bland nyförvärven fanns Veronas målvakt Giovanni Cervone och tyske högerbacken Thomas Berthold från samma klubb. Rizzitelli spelade samtliga 34 ligamatcher och Rudi Völler blev lagets bäste målskytt med 14 ligamål. Roma slutade på sjätte plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen och i italienska cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Juventus.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och var i samma stil som under vintern 1986/87.

Sampdoria 1982–1988

1982 förde tränaren Renzo Ulivieri upp Sampdoria i Serie A. Inför återkomsten i högsta serien förstärkte man laget med irländske mittfältaren Liam Brady från Juventus och engelske anfallaren Trevor Francis från Manchester City. Bland nyförvärven fanns även 17-årige anfallaren Roberto Mancini från Bologna. Laget slutade på sjunde plats i ligan 1982/83, en placering som upprepades följande säsong.

1984 tog Eugenio Bersellini över som tränare. Han kom närmast från Torino och hade 1980 lett Inter till Serie A-titeln. Liam Brady såldes till Inter och för att fylla utlänningskvoten värvades skotten Graeme Souness från Liverpool. Nya i laget var också 20-årige anfallaren Gianluca Vialli från Cremonese samt högerbacken Moreno Mannini från Como. Säsongen slutade med en fjärdeplats i ligan, vilket var lagets bästa placering sedan 1960/61. Sampdoria tog sig till final i italienska cupen där man mötte Milan. I första matchen på San Siro gjorde Souness matchens enda mål och i returen hemma på Luigi Ferraris gjorde Mancini och Vialli varsitt mål i 2–1-segern. Sampdoria vann därmed sin första stora titel. 1985/86 blev inte lika lyckad. Det blev visserligen återigen finalspel i cupen (förlust mot Roma), men i ligan föll man till tolfte plats och i Cupvinnarcupen åkte man ut mot Benfica i andra omgången.

Jugoslaven Vujadin Boškov tog över som tränare 1986 och Francis och Souness såldes till Atalanta respektive Glasgow Rangers. Dessa ersattes av brasilianske mittfältaren Toninho Cerezo (Roma) och västtysken Hans-Peter Briegel (Verona). Laget klättrade till sjätte plats i ligan och sedan fjärde plats 1987/88. 1988 tog Sampdoria sin andra italienska cuptitel efter att ha besegrat Torino med sammanlagt 3–2.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och sponsor var Phonola. Under 1985/86 var Ennerre-loggan flyttad till det högra bröstet för att ge plats åt symbolen som visar att laget är regerande italienska cupmästare.

Inter 1986–1988

Efter att ha tagit sex ligatitlar på tio år med Juventus tog Giovanni Trapattoni över som tränare i Inter säsongen 1986/87. Nya spelare i laget var argentinske liberon Daniel Passarella (Fiorentina), mittfältarna Gianfranco Matteoli (Sampdoria) och Adriano Piraccini (Bari) samt anfallaren Oliviero Garlini (Lazio). Inter slutade på tredje plats i ligan, en poäng efter Juventus och fyra efter mästarna Napoli. Alessandro Altobelli gjorde elva mål och kom trea i skytteligan. I UEFA-cupen slog Inter ut AEK Aten, Legia Warszawa och Dukla Prag. I kvartsfinalen mötte man IFK Göteborg och efter 0–0 på Ullevi tog Inter ledningen i returen genom ett självmål av Stig Fredriksson, men drygt tio minuter före slutet kvitterade Stefan Pettersson. Inter var därmed utslaget och IFK Göteborg vann så småningom hela turneringen.

Efter säsongen lämnade Marco Tardelli och Karl-Heinz Rummenigge laget för varsin schweizisk klubb, Sankt Gallen respektive Servette. Även målvakten Walter Zenga och anfallaren Alessandro Altobelli ryktades vara på väg bort från klubben, men Inter valde att inte sälja dem. Istället förstärkte man laget med ytterbacken Salvatore Nobile (Lecce), belgiske mittfältaren Enzo Szifo (Anderlecht) och anfallaren Aldo Serena (Juventus). Laget tappade ett par placeringar i ligan och slutade på femte plats. Altobelli gjorde nio ligamål under sin elfte och sista säsong i Inter. Efter 317 ligamatcher och 128 mål gick han sommaren 1988 över till Juventus. I italienska cupen gick Inter till semifinal men förlorade mot Sampdoria. I UEFA-cupen slog Inter ut turkiska Beşiktaş och finska TPS Åbo, men åkte sedan ut mot spanska Espanyol.

Under åren 1986–1988 tillverkades Inters tröjor av Le Coq Sportif. Sedan 1982 var lagets sponsor Misura. Säsongen 1986/87 användes den vita reservtröjan i bortamatcherna mot Atalanta, Brescia, Como, Empoli, Fiorentina, Napoli, Sampdoria och Verona. Oftast användes svarta byxor och strumpor, men mot Empoli och Napoli spelade Inter i vita strumpor. 1987/88 användes den vita tröjan med svarta byxor och strumpor borta mot Como, Empoli, Verona, Pisa, Napoli, Fiorentina och Sampdoria.

Napoli 1987/88

Regerande mästarna Napoli förstärkte laget med brasilianske anfallaren Careca från São Paulo och vänsterbacken Giovanni Francini från Torino.

För första gången deltog Napoli i Europacupen och laget lottades mot Real Madrid i första omgången. Spanjorerna blev dock för svåra och vann med 2–0 i Madrid. Returen i Neapel slutade 1–1 sedan Emilio Butragueño kvitterat Giovanni Francinis ledningsmål strax före paus. Ligaspelet började däremot bättre. Napoli såg ut att försvara sin ligatitel efter att ha vunnit sexton av de tjugo första matcherna – första förlusten kom inte förrän den 3 januari då man föll med 4–1 borta mot Milan. I slutet av säsongen började det dock gå sämre och under de tio sista matcherna vann laget bara två matcher och förlorade fem. Därmed kunde Milan ta över serieledningen och ta hem ligatiteln.

Diego Maradona gjorde 15 mål och blev skyttekung i Serie A medan Careca kom på andra plats med tretton mål. Efter säsongen avslutade högerbacken Giuseppe Bruscolotti karriären efter att ha spelat över 500 matcher för Napoli under sexton säsonger. Även mittbacken Moreno Ferrario lämnade Napoli efter säsongen. Han gick över till Roma efter elva säsonger och över 300 ligamatcher för Napoli.

Tröjorna var av samma modell som tidigare, men tack vare att laget hade vunnit både ligan och cupen under föregående säsong var den italienska skölden, Lo Scudetto, placerad på vänstra bröstet och den rödvitgröna cirkeln på högra bröstet. Klubbmärket var placerat på högra ärmen. I bortamatcherna mot Avellino, Como, Inter, Verona, Fiorentina och Sampdoria spelade Napoli i vita tröjor och blå byxor och i bortamatchen mot Pisa spelade man i helvitt. Den röda tröjan användes i bortamatcherna mot Empoli och Pescara.

AC Milan 1987/88

Inför säsongen 1987/88 tog Arrigo Sacchi från Parma över som tränare i Milan. Från Ajax respektive PSV Eindhoven värvades de två holländska landslagsspelarna Marco van Basten och Ruud Gullit som ersättare för engelsmännen Mark Hateley och Ray Wilkins. På mittfältet förstärkte man med Carlo Ancelotti från Roma och Angelo Colombo från Udinese och försvaret förstärktes med Roberto Mussi från Parma samt Alessandro Costacurta som kom tillbaka från lån i Monza och som gjorde ligadebut för Milan under säsongen. Marco van Basten gjorde mål i ligapremiären mot Pisa, men i matchen mot Sampdoria i femte omgången skadade han sig och blev borta från spel i sex månader. I UEFA-cupen fick Milan inte spela på sin hemmaplan Giuseppe Meazza på grund av en incident i matchen mot Waregem i december 1985. Istället valde man att spela sina hemmamatcher på Via del Mare i Lecce. I första omgången mötte man Sporting Gijón och efter förlust på bortaplan kunde man vända och vinna med 3–0 i returen. I nästa omgång ställdes man återigen mot spanskt motstånd, denna gång i form av Espanyol. Här blev det dock förlust med 0–2 hemma och efter en mållös returmatch var Milan utslaget. I ligamatchen hemma mot Roma den 13 december kastades en fyrverkeripjäs ner från läktaren och träffade Romas målvakt Tancredi. Milan dömdes därför till förlust med 0–2, men en vecka senare avslutade man året med att besegra lokalkonkurrenten Inter med 1–0. Vid årsskiftet låg Milan fem poäng efter serieledarna Napoli och i 1988 års första match möttes de två lagen. Milan vände underläge till seger med 4–1 och tog därmed in två poäng på Napolis försprång. I italienska cupens åttondelsfinal åkte Milan ut mot Ascoli efter straffsparksläggning, men i ligan förblev man obesegrade resten av säsongen. Den 10 april gjorde van Basten matchens enda mål mot Empoli i sin comeback efter skadeuppehållet. Segrar över Roma och Inter gjorde att Milan nu bara var en poäng efter Napoli inför mötet på San Paolo. Två mål av Virdis och ett av van Basten gav Milan segern med 3–2 och förde upp laget i serieledning. Oavgjort mot Juventus och Como i de två sista matcherna samtidigt som Napoli förlorade båda sina återstående matcher räckte för att Milan skulle ta sin första ligatitel på nio år. Pietro Paolo Virdis gjorde elva ligamål och blev lagets bäste målskytt och under säsongen tog Ruud Gullit emot Guldbollen som årets spelare i Europa 1987.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Kappa, men sponsor var från och med denna säsong Mediolanum. Den vita reservtröjan användes i bortamatcherna mot Fiorentina, Torino och Roma.

Juventus 1987/88

1987 la Michel Platini skorna på hyllan och Aldo Serena återvände till Inter. Inför säsongen 1987/88 ersatte Juventus dessa med mittfältarna Angelo Alessio från Avellino och Marino Magrin från Atalanta samt Liverpools skyttekung Ian Rush. Försvaret förstärktes med Pasquale Bruno (Como), Nicolò Napoli (Messina), Luigi De Agostini och Roberto Tricella (båda från Verona). Efter säsongen avslutade lagkaptenen Gaetano Scirea spelarkarriären för att bli tränare. Ian Rush hade svårt att acklimatisera sig i Italien och gjorde bara sju ligamål, men blev ändå lagets bäste målskytt. I ligan blev Juventus inte bättre än sexa och fick spela en omspelsmatch mot Torino om den sista UEFA-cupplatsen, en match som Juventus vann efter straffsparksläggning. I UEFA-cupen slog man ut Valletta från Malta i första omgången, men åkte sedan ut mot grekiska Panathinaikos.

Tröjorna var av samma modell som tidigare, fast utan scudetton på bröstet. Sponsorloggan var också större än tidigare. Den gula reservtröjan användes i bortamatcherna mot Pescara, Cesena och Ascoli i ligan samt borta mot Valletta i UEFA-cupen. För att fira klubbens 90-årsjubileum spelade Juventus i rosa tröjor och svarta byxor i matchen mot Avellino den 1 november 1987.