Etikett: AC Milan

AC Milan 1995/96

Efter den misslyckade säsongen 1994/95 värvade Milan liberianen George Weah från Paris Saint-Germain och Roberto Baggio från Juventus. Milan blev återigen mästare och tog sin femtonde ligatitel. Weah blev lagets bäste målskytt med elva ligamål och blev också som förste icke-europé utsedd till Årets spelare i Europa 1995 av tidningen France Football. I UEFA-cupen slog Milan ut Zagłębie Lubin från Polen, Racing Strasbourg från Frankrike och tjeckiska Sparta Prag. I första kvartsfinalmatchen mot Bordeaux vann man med 2–0 på hemmaplan efter mål av Stefano Eranio och Roberto Baggio, men i returen vann fransmännen med 3–0. Christophe Dugarry gjorde två av målen vilket bidrog till att Milan värvade honom efter säsongen.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare förutom att den italienska skölden (Lo Scudetto) var utbytt mot klubbmärket. Denna säsong var också den första i Italien som varje spelare hade ett eget tröjnummer (tidigare hade startelvan varit numrerad 1–11) och namn på ryggen. Oftast användes vita byxor och strumpor, men i bortamatcherna mot Padova, Bari och Vicenza användes svarta. En vit tröja med en röd och en svart rand i mitten användes i bortamatcherna mot Roma, Fiorentina, Cremonese, Piacenza, Cagliari och Torino. I två bortamatcher i italienska cupen, mot Forli och Bologna, spelade Milan i gula tröjor. Det fanns också en blå tröja men den användes bara i ett par träningsmatcher under försäsongen.

AC Milan 1994/95

Efter tre raka ligatitlar slutade Milan på fjärde plats i Serie A, vilket var den sämsta placeringen sedan 1987. Klubben hade sålt en del av de mindre lyckade värvningarna såsom Brian Laudrup och Florin Raducioiu. Även Jean-Pierre Papin lämnade Milan efter två säsonger. Istället värvades Ruud Gullit tillbaka från Sampdoria, men han spelade bara åtta ligamatcher innan han återvände. Anfallaren Marco Simone gjorde sin bästa säsong i Milan och blev lagets bäste målskytt med 17 ligamål. En annan stor profil var Paolo Maldini som kom trea i omröstningen om årets spelare i Europa 1994. Som regerande Champions League-vinnare deltog Milan i Interkontinentalcupen som spelades i Tokyo den 1 december 1994. Där blev det dock förlust med 0–2 mot argentinska Vélez Sarsfield. I början av februari 1995 deltog man även i Europeiska Supercupen där man mötte Arsenal. Efter 0–0 i London kunde Milan vinna returen med 2–0 på hemmaplan. Målskyttar var Zvonimir Boban och Daniele Massaro. I Champions Leagues gruppspel mötte Milan Ajax, Casino Salzburg och AEK Aten. Laget slutade på andra plats efter Ajax och fick möta Benfica i kvartsfinalen. Efter 2–0 hemma (båda målen av Marco Simone) och 0–0 borta tog sig Milan till semifinal mot Paris Saint-Germain. Zvonimir Boban gjorde matchens enda mål i första matchen på bortaplan och returen slutade 2–0 efter två mål av Dejan Savićević. I finalen väntade återigen Ajax, och för tredje gången i rad fick Milan stryk av holländarna, denna gång med 0–1 efter mål av inhopparen Patrick Kluivert i 85:e minuten.

Hemmatröjan var likadan som förra säsongen förutom att Opel var ny sponsor. Bortatröjan var ny och hade ett rött fält med en svart rand under på övre delen av tröjan. I ligan spelade Milan i rödsvartrandiga tröjor med vita byxor och strumpor i samtliga hemmamatcher samt i bortamatcherna mot Brescia, Parma, Inter och Napoli. I bortamatcherna mot Padova, Juventus, Bari, Lazio och Sampdoria användes svarta byxor och strumpor med den rödsvarta tröjan. Det vita reservstället användes i dessa åtta bortamatcher: Cagliari, Cremonese, Foggia, Roma, Torino, Genoa, Reggiana och Fiorentina.

I Champions League hade tröjorna bara texten Opel och inte symbolen ovanför. Den första gruppspelsmatchen, borta mot Ajax, var den enda där Milan spelade i sina rödsvartrandiga tröjor (tillsammans med svarta byxor och strumpor). I övriga gruppspelsmatcher användes den vita tröjan med det röda och svarta fältet. I vårens slutspelsmatcher spelade Milan i helvita tröjor med rödsvart krage, och i finalen hade man dessutom spelarnas namn på ryggen.

I Interkontinentalcupen spelade Milan i långärmade tröjor utan reklam. På ena bröstet hade man en bild av Champions League-pokalen och under den texten ”European-South American Cup / Tokyo Dec.1, 1994”.

I Europeiska Supercupen hade Milans tröjor, precis som i Champions League, enbart texten Opel. I första matchen på bortaplan spelade Milan i rödsvartrandiga tröjor, medan man i returen på hemmaplan använde ett gult tredjeställ.

AC Milan 1993/94

Milan blev italienska mästare för tredje året i rad och tog därmed sin 14:e ligatitel. Laget hade ligans bästa försvar – på de 34 ligamatcherna släppte man bara in 15 mål och målvakten Sebastiano Rossi satte rekord genom att hålla nollan i 929 minuter i sträck. Milan tog sig även till final i Champions League. I finalen mot Barcelona var Milan nederlagstippat på grund av skador på flera spelare. Trots det var Milan överlägsna och tog hem segern med 4–0.

Laget var förändrat en del sedan förra säsongen. Marco van Basten var skadad och kunde inte spela, Ruud Gullit och Alberigo Evani var sålda till Sampdoria och Frank Rijkaard hade flyttat hem till Ajax. Några av de spelare som värvades inför säsongen var högerbacken Christian Panucci från Genoa, dansken Brian Laudrup från Fiorentina och rumänske anfallaren Florin Raducioiu från Brescia. I oktober värvades franske försvararen/mittfältaren Marcel Desailly från Olympique Marseille.

Milans tröjor tillverkades från och med denna säsong av Lotto. Den långärmade varianten hade en annan typ av tajtare krage än den kortärmade. I Champions League spelade man utan reklam på tröjorna och med Champions League-loggan på ena ärmen. Man hade även nummer på byxorna. Milan spelade i sina ordinarie rödsvarta tröjor och vita byxor och strumpor i alla matcher utom finalen. I finalen användes en helvit tröja med rödsvart krage. I Interkontinentalcupen som spelades i Tokyo i december 1993 förlorade Milan mot São Paulo med 2–3. I denna match spelade Milan i långärmade tröjor som hade samma typ av krage som den kortärmade.

Startelvan

AC Milan 1992/93

Milan försvarade sin ligatitel och blev italienska mästare för 13:e gången. Laget inledde säsongen med sju raka segrar, varav några var extra målrika: 5–4 mot Pescara,  7–3 mot Fiorentina och 5–3 mot Lazio. Marco van Basten gjorde 13 mål på 15 ligamatcher innan en skada satte stopp för fortsatt spel, men nyförvärvet från Olympique Marseille, Jean-Pierre Papin, tog över och gjorde även han 13 ligamål. Ett par andra nyförvärv var Dejan Savićević från Röda Stjärnan och Gianluigi Lentini från Torino som blev världens dyraste fotbollsspelare.

I Champions Leagues gruppspel vann Milan samtliga matcher, bland annat 4–0 mot IFK Göteborg i första matchen. Marco van Basten hade stor uppvisning och stod för samtliga fyra mål. I finalen blev det dock förlust med 0–1 mot Olympique Marseille.

Tröjan var av samma modell som föregående säsong, med skillnaden att Motta var ny sponsor och att man hade den italienska skölden (Lo Scudetto) på ena bröstet som tecken på att man var regerande ligamästare. Bortatröjan hade fortfarande ett rödsvart band över bröstet, även om utformningen var något annorlunda. I bortamatcherna mot Fiorentina, Roma och Foggia användes svarta nummer, medan man i vårens bortamatcher mot Torino, Ancona, Cagliari och Genoa använde röda nummer av den typ som använts tidigare säsonger.

I Champions League spelade man utan reklam på tröjorna och med Champions League-loggan på ena ärmen. Man hade även nummer på byxorna. Milan spelade samtliga matcher i sina ordinarie rödsvartrandiga tröjor, men det ska även ha funnits en vit reservtröja som aldrig användes. Vita eller svarta byxor och strumpor användes beroende på motståndarlagets färger. I finalen mot Olympique Marseille spelade Milan i vita byxor och svarta strumpor.

Startelvan

AC Milan 1991/92

Milan tog sin tolfte ligatitel och man gjorde det utan att förlora en enda match – laget tog 22 segrar och spelade tolv oavgjorda på de 34 ligamatcherna. Milan gjorde även överlägset flest mål i ligan, 74 stycken, och i sista ligamatchen besegrade man Foggia med hela 8–2.

Tröjorna var av samma modell som förra säsongen, förutom att man inte längre hade Europacuppokalen på ena bröstet. Istället hade man Intercontinentalcupens pokal som tecken på att man året innan hade besegrat Olimpia från Paraguay i finalen i Tokyo. Detta hade man fram till december då Röda Stjärnan tog hem segern i 1991 års Intercontinentalcup. Under vårsäsongen hade Milan istället det egna klubbmärket på ena bröstet.

För det mesta spelade Milan i vita byxor och strumpor, men i bortamatcherna mot Bari och Sampdoria användes svarta. Den vita bortatröjan var likadan som förra säsongen, förutom skillnaden i loggor som nämnts ovan.

Startelvan

AC Milan 1990/91

För andra året i rad slutade Milan på andra plats i Serie A, fem poäng efter Sampdoria. I Europacupens kvartsfinal hade man spelat 1–1 mot Olympique Marseille i första matchen. I returen på Stade Velodrome slocknade ljuset på arenan. Marseille ledde då med 1–0, men när ljuset kom tillbaka vägrade Milan att komma ut på plan igen i förhoppningen att matchen skulle spelas om. UEFA dömde Marseille till segrare med 3–0 och Milan blev avstängda från europeiskt cupspel nästa säsong.

Adidas hade tagit över efter Kappa som tröjtillverkare åt Milan, även om speciellt bortatröjan nästan såg likadan ut som tidigare med det rödsvarta bandet över bröstet.

Startelvan