Etikett: Cupvinnarcupen

Fiorentina 1996/97

Fiorentina inledde säsongen med att besegra Milan med 2–1 i italienska supercupen efter två mål av Gabriel Batistuta. I ligan gjorde argentinaren bara tolv mål denna säsong och laget slutade på nionde plats. Anselmo Robbiati stod för elva mål och gjorde sin målmässigt bästa säsong medan nyförvärvet från Cagliari, Luis Oliveira, gjorde nio. Från Cagliari hämtades också försvararna Aldo Firicano och Vittorio Pusceddu. Försvararen Giulio Falcone värvades från Torino och i januari anslöt Andrei Kanchelskis från Everton. I Cupvinnarcupen besegrade Fiorentina Gloria Bistrița från Rumänien, tjeckiska Sparta Prag samt portugisiska Benfica. I semifinalen spelade man 1–1 borta mot Barcelona men förlorade hemma med 0–2.

Hemmatröjan var till största delen likadan som förra säsongen, förutom ränderna på kragen och numren som var av en annan typ. De vita fälten på byxorna var också något annorlunda jämfört med förra säsongen. Bortatröjan var vit med lila fält på ärmarna och den röda tredjetröjan var likadan som förra säsongen förutom att kragen var lila. Till matcherna i Cupvinnarcupen hade man tagit bort symbolen på sponsorloggan Sammontana så att bara texten var kvar och man hade även tagit bort texten Reebok från tröjtillverkarens logga. I semifinalen mot Barcelona användes dock samma tröjor som i ligan.

Parma 1995/96

Säsongen 1995/96 var tränaren Nevio Scalas sista i Parma. Laget slutade sexa i Serie A trots att man bara var en poäng efter tredjeplacerade Lazio. Parma deltog också i Cupvinnarcupen trots att man hade förlorat förra säsongens italienska cupfinal. Detta eftersom segrarna Juventus även vann ligan och därmed kvalificerade sig för Champions League. I första omgången slog Parma ut KS Teuta från Albanien och i andra omgången mötte man Halmstads BK. I första matchen, som spelades på Gamla Ullevi i Göteborg, blev det förlust med 3–0, men i returen hemma på Ennio Tardini-stadion kunde Parma vända underläget till seger med 4–0. Målen gjordes av Filippo Inzaghi, Dino Baggio, Hristo Stoichkov och Antonio Benarrivo. I kvartsfinalen mötte man Paris Saint-Germain. Stoichkov gjorde matchens enda mål på hemmaplan, men fransmännen gick vidare efter seger med 3–1 i returen. Förutom nämnde Stoichkov från Barcelona och Inzaghi från Piacenza värvade man bland andra försvararen Fabio Cannavaro från Napoli och anfallaren Alessandro Melli som kom tillbaka efter en misslyckad period i Sampdoria och Milan. En som spelade sin första ligamatch var 17-årige målvakten Gianluigi Buffon som debuterade mot Milan i november. Under säsongen lämnade två spelare laget för spel i England: Tomas Brolin till Leeds United och Faustino Asprilla till Newcastle.

Parmas tröjor tillverkades från och med denna säsong av Puma. Hemmatröjan var vit med gula och blå fält över axlarna och ärmarna. Som bortatröja användes en gul tröja i samma stil. Den blå tredjetröjan användes aldrig i någon tävlingsmatch. Till matcherna i Cupvinnarcupen var Parmalat-loggans symbol borttagen. Man hade inte heller spelarnas namn på ryggen.

Feyenoord 1994–1996

Säsongen 1994/95 slutade Feyenoord på fjärde plats i ligan. I holländska cupen gick laget till final mot Volendam. Det blev seger med 2–1 efter mål av Gaston Taument och Mike Obiku. Feyenoord försvarade därmed segern från föregående säsong och tog sin tionde cuptitel. I Cupvinnarcupen slog Feyenoord ut Žalgiris Vilnius och Werder Bremen men förlorade mot Real Zaragoza i kvartsfinalen. Ungraren József Kiprich blev lagets bäste målskytt i ligan med elva fullträffar. Henrik Larsson gjorde åtta ligamål, men tack vare sina sju mål i Cupvinnarcupen blev han lagets bäste målskytt totalt sett. Under säsongen gjorde Giovanni van Bronckhorst sina första ligamatcher för Feyenoord efter att ha varit utlånad till RKC Waalwijk under föregående säsong.

Säsongen 1995/96 klättrade Feyenoord en placering i ligan, men man var ändå en bra bit efter de andra två storlagen – 14 poäng efter PSV Eindhoven och 20 poäng efter Ajax. I Cupvinnarcupens första omgång besegrade man Dag Liepāja från Lettland med sammanlagt 13–0 (7–0 borta och 6–0 hemma). Därefter slog Feyenoord ut Everton och Borussia Mönchengladbach men i semifinalen tog det stopp mot österrikiska Rapid Wien. 1–1 hemma följdes av förlust med 3–0 på bortaplan. Nyförvärvet Ronald Koeman från Barcelona blev bäste målskytt med tio ligamål trots att han var mittback. Även Henrik Larsson gjorde tio ligamål. Ett par av nyförvärven inför säsongen var George Boateng från Excelsior och polacken Tomasz Iwan från Roda JC. I december 1995 såldes försvararen Ulrich van Gobbel till turkiska Galatasaray och i mars 1996 försvann Regi Blinker till Sheffield Wednesday.

Hemmatröjan som användes under dessa två säsonger hade en annan typ av krage jämfört med den tidigare modellen. Numren var i samma stil som PSV Eindhoven använde under 1994/95. I Cupvinnarcupen var sponsorloggan mindre och saknades helt på ryggen. Även på byxorna var loggorna (förutom Adidas) borttagna. Bortatröjan 1994/95 hade en blågrön nyans med ett vitt rutmönster på ena sidan precis som spanska och franska landslagen hade vid denna period. Säsongen 1995/96 användes en bortatröja med tre vita ränder på ärmarna. Bortabyxorna var svarta med tre ränder nertill.

Feyenoord 1992–1994

Säsongen 1992/93 tog Feyenoord sin trettonde ligatitel och den första på nio år. Laget slutade två poäng före PSV efter att ha vunnit de tre avslutande matcherna. I Cupvinnarcupen slog Feyenoord ut Hapoel Petach Tikwa från Israel och FC Luzern från Schweiz, men i kvartsfinalen blev det förlust mot Spartak Moskva, 0–1 hemma och 1–3 borta. Ungraren József Kiprich kom på femte plats i skytteligan med 18 mål, vilket gjorde detta till hans bästa säsong i holländska ligan. Även vänsteryttern Regi Blinker gjorde sin bästa säsong med 13 ligamål. I laget fanns även målvakten Ed de Goey (som gjorde landslagsdebut under säsongen), försvarsveteranen och lagkaptenen John Metgod, mittfältaren Rob Witschge och högeryttern Gaston Taument.

I november 1993 värvades Henrik Larsson från Helsingborg. Laget slutade på andra plats i ligan, tre poäng efter Ajax. Lagets bästa målskyttar blev Regi Blinker, John van Loen och Rob Witschge som samtliga gjorde nio ligamål. Feyenoord gick till final i holländska cupen där det blev en 2–1-seger över NEC Nijmegen efter mål av Ruud Heus och John van Loen. Kvalet till Champions League började med förlust mot isländska Akranes, men Feyenoord tog sig vidare efter att Errol Refos, Mike Obiku (som spelade i Helsingborg 1994) och Regi Blinker givit holländarna en 3–0-seger på hemmaplan. I andra kvalomgången blev det förlust mot Porto.

Hemmatröjan var av samma modell som tidigare, förutom att numren under säsongen 1993/94 var i 3D-stil. Även i Cupvinnarcupen 1992/93 användes denna typ av nummer. Precis som året innan var sponsorloggan Stad Rotterdam placerad på ena halvan av tröjan i Cupvinnarcupen, men i Champions League-kvalet hösten 1993 var den placerad i mitten. De svarta hemmabyxorna hade också fått den nya Adidas-loggan. Bortastället gick i grönt och var en för denna period typisk Adidasmodell med vita fält över axlarna. I Europaspelet användes, precis som på hemmatröjan, en sponsorlogga med enbart texten Stad Rotterdam. Även Adidas-loggan på numren var borttagna.

Ajax 1993/94

Ajax tog sin 24:e ligatitel säsongen 1993/94. Laget slutade tre poäng före Feyenoord och Jari Litmanen vann skytteligan med 26 mål på 30 matcher. Stefan Pettersson gjorde elva mål under sin sista säsong med Ajax. Sommaren 1994 återvände han till IFK Göteborg. En som kom tillbaka till Ajax inför säsongen var Frank Rijkaard från AC Milan som stod för tio ligamål. Några av de andra nyförvärven var nigerianerna Finidi George och Nwankwo Kanu samt Peter van Vossen från Anderlecht. I Cupvinnarcupen slog Ajax ut Hajduk Split och Beşiktaş, men åkte ut mot Parma i kvartsfinalen.

Hemmatröjan hade denna säsong en helröd krage och två röda ränder på ärmarna. Bortatröjan var grön- och mörkblårandig med smala gula ränder. Kragen med snörning var i samma stil som på Cagliaris bortatröja 1992/93.

Feyenoord 1991/92

Feyenoord slutade på tredje plats i holländska ligan säsongen 1991/92, nio poäng efter PSV Eindhoven. Laget hade seriens bästa försvar med bara 19 insläppta mål på 34 matcher. Bästa målskyttar blev ungraren József Kiprich och rumänen Marian Damaschin, båda med nio ligamål. I holländska cupen gick Feyenoord till final för andra året i rad. Laget försvarade sin titel från 1991 genom att besegra Roda JC med 3–0 efter mål av John de Wolf, Gaston Taument och József Kiprich. I Cupvinnarcupen slog Feyenoord ut Partizan Tirana, FC Sion och Tottenham Hotspur. I semifinalen mötte man Monaco. Det blev 1–1 borta och 2–2 hemma vilket innebar att Monaco gick till final tack vare fler gjorda mål på bortaplan.

Hemmatröjan var av samma modell som förra säsongen, fast med Stad Rotterdam Verzekeringen som sponsor. I Cupvinnarcupen var sponsorloggan mindre och bestod bara av texten ”Stad Rotterdam”. Den gröna bortatröjan var i samma stil som den Kamerun använde i VM 1990, fast med krage istället för rund hals.

PSV Eindhoven 1990–1992

Säsongen 1990/91 tog PSV Eindhoven sin tolfte ligatitel. Laget tog 53 poäng, lika många som Ajax men med bättre målskillnad. Brasilianaren Romário gjorde 25 mål och blev skyttekung för tredje året i rad (även Ajax’ Dennis Bergkamp gjorde 25 mål). PSV deltog även i Cupvinnarcupen men åkte ut mot franska Montpellier redan i första omgången. Laget försvarade sin ligatitel 1991/92 då man slutade tre poäng före Ajax. Wim Kieft blev lagets bäste målskytt med 17 mål vilket gav en delad tredjeplats i skytteligan. I Europacupen slog PSV ut turkiska Beşiktaş i första omgången. 1–1 på bortaplan (mål av Juul Ellerman) följdes av en 2–1-seger hemma efter mål av Gerald Vanenburg och zambiern Kalusha Bwalya. I andra omgången åkte PSV ut mot belgiska Anderlecht efter 0–0 hemma och 0–2 borta.

Hemmatröjan med breda röda ränder och smala vita användes under åren 1990–1994. Den hade använts i ett par matcher redan under våren 1990, i Europacupen mot Bayern München och i holländska cupfinalen mot Vitesse Arnhem. I Europacupmatcherna mot Beşiktaş och Anderlecht hösten 1991 spelade PSV i röda byxor och strumpor. Bortatröjan som användes 1990–1992 var en ganska vanlig Adidas-modell och var ljusblå med vit krage.

Sampdoria 1994/95

Sampdoria slutade på åttonde plats i Serie A 1994/95. Inför säsongen såldes målvakten Gianluca Pagliuca till Inter, medan Inters målvakt Walter Zenga och mittbacken Riccardo Ferri gick över till Sampdoria. Man värvade även serbiske mittbacken Siniša Mihajlović från Roma, mittfältaren Riccardo Maspero från Cremonese och anfallaren Alessandro Melli från Parma. Ruud Gullit återvände till Milan men kom tillbaka till Sampdoria i november i utbyte mot Melli. Tillsammans med Roberto Mancini blev Gullit lagets bäste målskytt med nio ligamål. I Cupvinnarcupen slog Sampdoria ut norska Bodø/Glimt, schweiziska Grasshoppers och portugisiska FC Porto. I semifinalen mötte man Arsenal och efter att lagen vunnit varsin match med 3–2 fick det avgöras på straffsparkar. Missar av Mihajlović, Jugović och Lombardo gjorde att engelsmännen kunde vinna straffsparksläggningen med 3–2 och gå till final.

Sampdorias tröja hade samma mönster i tyget som Roma, med ett målnät, fotbollar, klubbmärket och Asics-loggan. Precis som Roma hade man även snörning i halsen. På Sampdorias hemmatröjor var snörena ibland vita och ibland blå. Vita eller blå byxor med en rand längst ner användes beroende på motståndarlagets färger. Ibland användes även byxorna från föregående säsong.

Torino 1993/94

Torino var återigen ett mittenlag och slutade på åttonde plats i Serie A 1993/94. Andrea Silenzi gjorde sin målmässigt bästa säsong med 17 mål vilket gav en delad tredjeplats i skytteligan. Som regerande italienska cupvinnare deltog laget i Cupvinnarcupen. Det blev segrar mot Lillestrøm och Aberdeen, men i kvartsfinalen tog det stopp mot Arsenal. Nyförvärv inför denna säsong var målvakten Giovanni Galli från Napoli, försvararen Angelo Gregucci från Lazio, kroatiske ytterbacken Robert Jarni från Bari, mittfältaren Marco Osio från Parma och uruguayanske anfallaren Enzo Francescoli från Cagliari.

Torinos tröjor tillverkades från och med denna säsong av Lotto.

Parma 1993–1995

Parma slutade på femte plats i Serie A 1993/94 och kvalificerade sig därmed för nästa säsongs UEFA-cup. Tack vare segern i föregående säsongs Cupvinnarcup fick laget delta i europeiska supercupen som spelades i januari/februari 1994. Där mötte man Milan (som hade ersatt Champions League-vinnarna Olympique Marseille som var avstängda på grund av en korruptionsskandal) i ett dubbelmöte och efter att ha förlorat första matchen hemma med 0–1 lyckades Parma vända till seger med 2–0 efter förlängning (mål av Sensini och Crippa). Som regerande mästare deltog Parma även i Cupvinnarcupen. I första omgången slog man ut Degerfors (2–1 borta och 2–0 hemma). Därefter besegrade man Maccabi Haifa, Ajax och Benfica innan man förlorade finalen med 0–1 mot Arsenal. Några av nyförvärven inför denna säsong var målvakten Luca Bucci från Reggiana, argentinske landslagsspelaren Roberto Sensini från Udinese samt två spelare från Napoli: Massimo Crippa och Gianfranco Zola. Den sistnämnde kom tvåa i Serie A:s skytteliga med 18 mål.

Säsongen 1994/95 förbättrade sig Parma ett par placeringar och slutade på tredje plats i ligan. I italienska cupen tog sig laget till final där det blev förlust mot Juventus, 0–1 hemma och 0–2 borta. Även i UEFA-cupfinalen möttes Parma och Juventus. På vägen dit slog Parma bland annat ut AIK i andra omgången. Parma vann första finalmatchen med 1–0 efter mål av Dino Baggio. I returen tog Juventus ledningen genom Vialli, men Dino Baggio gjorde återigen mål och matchen slutade 1–1, totalt 2–1 till Parma som tog ännu en europeisk cuptitel. I ligan blev Gianfranco Zola återigen lagets bäste målskytt, denna gång med 19 mål. Nya spelare i laget var bland andra portugisiske försvararen Fernando Couto från Porto, ytterbacken Roberto Mussi från Torino, mittfältaren Dino Baggio från Juventus och anfallaren Marco Branca från Udinese.

Hemmatröjan som användes under dessa två säsonger var vit med blå krage. Bortatröjan var gul med blå ärmar och en blå halvcirkel nedanför halsen. Den hade också snörning i halsen. Klubbmärket var placerat i en sköld och i sidan på tröjan fanns en lapp med texten ”FOND 1913”, årtalet då klubben bildades. Två olika typer av nummer användes, även om skillnaderna inte var så stora. Den ena typen var något högre än den andra och ibland hade man Umbro-loggan i nedre delen på siffrorna. I Cupvinnarcupfinalen 1994 spelade Parma i det gula bortastället, men utan reklam på tröjan. Över och under klubbmärket fanns texten ”Copenhagen 94 / Finale Coppa delle Coppe”.