Etikett: The Football League

Chelsea 1977–1981

Efter två säsonger i division två var Chelsea tillbaka i ettan. Laget slutade på sextonde plats 1977/78 och i FA-cupen slog man sensationellt ut Liverpool i tredje omgången. Det blev sedan seger över Burnley med hela 6–2 men i femte omgången förlorade Chelsea mot Orient efter omspel.

Laget 1977/78: Peter Bonetti – Graham Wilkins/Gary Locke, Micky Droy, Steve Wicks, Ron Harris – Ian Britton, Ray Wilkins, Ray Lewington – Kenny Swain, Tommy Langley, Clive Walker. Tommy Langley och Steve Wicks spelade flest matcher (41 var i ligan) och Langley blev bäste målskytt med elva ligamål.

Hösten 1978 gick det tyngre med bara två segrar i ligan och efter fem raka förluster avgick tränaren Ken Shellito i december. Danny Blanchflower tog över men lyckades bara vinna tre matcher och laget slutade sist i tabellen med tjugo poäng och 92 insläppta mål.

Danny Blanchflower avgick i september 1979 och ersattes av gamle VM-hjälten Geoff Hurst som var nära att ta tillbaka laget till division ett. Chelsea slutade på fjärde plats och missade precis uppflyttning. Nästa säsong, 1980/81, var Chelsea återigen med och slogs om uppflyttningsplatserna, men en svag avslutning på säsongen gjorde att Geoff Hurst fick sparken och laget slutade på tolfte plats.

Hemmatröjan och byxorna var blå med vita Umbro-märken längs ärmarna och sidan på byxorna. 1977/78 var bortastället gult med blå markeringar, men 1978/79 bytte man till gula tröjor med gröna markeringar och gröna byxor med gula markeringar. Tröjnumren var till en början Umbros vanliga modell, men under våren 1979 användes en annan typ av kantiga nummer. Dessa återkom sedan säsongen 1980/81.

Birmingham City 1977–1979

Efter att ha inlett säsongen 1977/78 med fyra raka förluster fick tränaren Willie Bell sparken. Tidigare förbundskaptenen Alf Ramsey tog över men blev bara kvar ett halvår. Jim Smith från Blackburn Rovers fick jobbet i mars och ledde laget till en elfteplats i ligan. I FA-cupen åkte man ut mot Derby County i fjärde omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Notts County i andra omgången.

Laget 1977/78: Jimmy Montgomery – Jimmy Calderwood, Joe Gallagher, Pat Howard, Garry Pendrey – Tony Towers, Malcolm Page, Terry Hibbitt, Gary Emmanuel – Keith Bertschin, Trevor Francis. Bertschin och Francis spelade samtliga 42 ligamatcher och Francis blev bäste målskytt med 25 ligamål.

I oktober 1978 värvades den argentinske världsmästarbacken Alberto Tarantini från Boca Juniors och i februari 1979 såldes Trevor Francis till Nottingham Forest för en miljon pund, en summa som gjorde honom till Storbritanniens dyraste spelare. Andra nya spelare i laget var målvakten Neil Freeman (Southend United), vänsterbacken Mark Dennis (egen produkt), mittfältaren Alan Ainscow (Blackpool), yttern Stewart Barrowclough (Newcastle United) samt anfallarna Alan Buckley (Walsall) och Don Givens (Queens Park Rangers). I ligan gick det betydligt sämre denna gång. Birmingham vann inte en enda ligamatch förrän i november och laget slutade näst sist i tabellen och åkte ner i division två. I FA-cupen åkte man ut mot Burnley i tredje omgången och i Ligacupen blev det förlust mot Southampton i andra omgången.

Tröjorna tillverkades av Adidas och hade de välbekanta tre ränderna längs ärmarna. Bortastället var i samma stil som hemmastället fast gult med blå detaljer. Denna variant med rund hals användes åtminstone fram till hösten 1979, men senare under säsongen 1979/80 bytte man till V-hals.

Arsenal 1977/78

Arsenal slutade på femte plats i ligan 1977/78 och kvalificerade sig till UEFA-cupen. Laget tog sig till final i FA-cupen efter att ha slagit ut Sheffield United, Wolverhampton Wanderers, Walsall, Wrexham och Orient. I finalen blev det dock förlust med 0–1 mot Ipswich Town. I Ligacupen slog man ut Manchester United, Southampton, Hull City och Manchester City (efter omspel), men i semifinalen blev det förlust mot Liverpool.

Laget 1977/78: Pat Jennings – Pat Rice, David O’Leary, Willie Young, Sammy Nelson – David Price, Alan Sunderland, Liam Brady, Graham Rix – Malcolm Macdonald, Frank Stapleton. I FA-cupfinalen spelade Alan Hudson istället för Graham Rix. Pat Jennings spelade samtliga 42 ligamatcher och Malcolm Macdonald blev bäste målskytt med totalt 26 mål varav femton i ligan.

Hemmatröjan var likadan som tidigare förutom att siffran 1 hade fått serifer. Bortatröjan var gul med blå krage och en stor kanon placerad mitt på tröjan. I FA-cupfinalen spelade Arsenal i gula tröjor med rund hals och med kanonen i mindre format placerad på ena bröstet. Över och under kanonen återfanns texten ”F.A. Cup Final / Wembley 1978”. Vid kanonen fanns också tre ”kanonkulor” med bokstäverna AFC. I finalen gjorde även Umbro-loggan debut på Arsenals tröjor och byxor.

Engelska division ett 1976/77

Liverpool försvarade sin ligatitel och blev engelska mästare för tionde gången. Manchester City, Ipswich Town, Aston Villa och Newcastle United kom på platserna närmast bakom och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Sunderland, Stoke City och Tottenham Hotspur tog hand om de sista platserna och åkte ner i tvåan. Manchester United vann FA-cupen för fjärde gången efter finalseger med 2–1 över Liverpool. Aston Villa vann Ligacupen för tredje gången efter att ha besegrat Everton efter två omspelsmatcher i finalen. Liverpool tog sin första seger i Europacupen tack vare 3–1 i finalen mot Borussia Mönchengladbach. Skytteligavinnare blev Andy Gray, Aston Villa, och Malcolm Macdonald, Arsenal, med 25 mål var. Liverpools Emlyn Hughes blev av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) utsedd till Årets spelare i England. Spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association) utsåg Aston Villas Andy Gray både till Årets spelare och Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1976/77. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1976/77

Här är ligatabellen 1976/77. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Liverpool 42 23 11 8 62 33 57
2 Manchester City 42 21 14 7 60 34 56
3 Ipswich Town 42 22 8 12 66 39 52
4 Aston Villa 42 22 7 13 76 50 51
5 Newcastle United 42 18 13 11 64 49 49
6 Manchester United 42 18 11 13 71 62 47
7 West Bromwich Albion 42 16 13 13 62 56 45
8 Arsenal 42 16 11 15 64 59 43
9 Everton 42 14 14 14 62 64 42
10 Leeds United 42 15 12 15 48 51 42
11 Leicester City 42 12 18 12 47 60 42
12 Middlesbrough 42 14 13 15 40 45 41
13 Birmingham City 42 13 12 17 63 61 38
14 Queens Park Rangers 42 13 12 17 47 52 38
15 Derby County 42 9 19 14 50 55 37
16 Norwich City 42 14 9 19 47 64 37
17 West Ham United 42 11 14 17 46 65 36
18 Bristol City 42 11 13 18 38 48 35
19 Coventry City 42 10 15 17 48 59 35
20 Sunderland 42 11 12 19 46 54 34
21 Stoke City 42 10 14 18 28 51 34
22 Tottenham Hotspur 42 12 9 21 48 72 33

West Ham United 1976–1980

West Ham inledde säsongen 1976/77 med bara en seger på de tolv första ligamatcherna. Under hösten förstärkte man laget med anfallarna Bryan ”Pop” Robson (Sunderland) och John Radford (Arsenal) samt mittfältaren Alan Devonshire (Southall). Robson gjorde fjorton mål och blev lagets bäste målskytt medan Radford inte gjorde ett enda mål innan han i februari 1978 såldes vidare till Blackburn Rovers. West Ham slutade på sjuttonde plats i ligan och klarade sig undan nedflyttning med två poängs marginal.

Laget 1976/77: Mervyn Day – Keith Coleman/Billy Bonds, Bill Green, Kevin Lock, Frank Lampard – Billy Bonds/Geoff Pike, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Alan Taylor/John Radford, Bryan Robson, Billy Jennings. Trevor Brooking och Mervyn Day spelade samtliga 42 ligamatcher.

Under hösten 1977 värvades anfallarna Derek Hales (Derby County) och David Cross (West Bromwich). Inledningen på säsongen 1977/78 blev likadan som året innan med en seger på de tolv första matcherna, men denna gång slutade laget på tjugonde plats och åkte ner i division två trots en stark avslutning med sex segrar på de nio sista matcherna.

Laget 1977/78: Mervyn Day – Paul Brush, Tommy Taylor, Billy Bonds, Frank Lampard – Geoff Pike/Pat Holland, Alan Curbishley, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Bryan Robson, Derek Hales/David Cross. Tommy Taylor spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Derek Hales och David Cross med tio ligamål var.

De två följande säsongerna slutade med en femte- respektive sjundeplats i division två. 1980 tog man sig till final i FA-cupen genom att slå ut West Bromwich Albion (efter omspel), Orient, Swansea City, Aston Villa och Everton (efter omspel). I finalen på Wembley mötte man Arsenal som var storfavoriter, men West Ham lyckades vinna tack vare Trevor Brookings mål i trettonde minuten.

Laget i FA-cupfinalen 1980: Phil Parkes – Ray Stewart, Billy Bonds, Alvin Martin, Frank Lampard – Paul Allen, Geoff Pike, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Stuart Pearson, David Cross. Phil Parkes hade värvats från Queens Park Rangers 1979 för 565 000 pund, en summa som gjorde honom till världens dyraste målvakt.

Tröjorna, som tillverkades av Admiral, byggde på den modell som användes i Cupvinnarcupfinalen 1976 med några små justeringar. Byxorna hade under hösten 1976 en ljusblå och en vinröd rand på sidorna, men sedan bytte man till en modell med en ljusblå rand med vinröda Admiral-loggor på sidorna. Till säsongen 1977/78 inverterades färgerna. Strumporna var från början helt vita, men senare la man till ett vinrött fält med ljusblå Admiral-loggor på överdelen. Bortastället bestod av vita tröjor, ljusblå byxor och ljusblå strumpor och var av samma modell som bland andra Leeds och Norwich använde. I FA-cupfinalen 1980 spelade West Ham i helvitt. Under klubbmärket återfanns texten ”Wembley 1980” samt en silhuett av FA-cuppokalen.

West Bromwich Albion 1976/77

Efter tre säsonger i division två var West Bromwich Albion tillbaka i ettan. Nykomlingarna gjorde en stark säsong och slutade på sjunde plats i ligan. I FA-cupen och Ligacupen blev det förlust i tredje omgången mot Manchester City (efter omspel) respektive Brighton.

Laget 1976/77: John Osborne – Paddy Mulligan, John Wile, Ally Robertson, Len Cantello/Derek Statham – Tony Brown, Mick Martin/Bryan Robson, Johnny Giles (spelande tränare) – Ally Brown, David Cross, Willie Johnston. David Cross värvades från Coventry City i november 1976 och i mars 1977 värvades yttern Laurie Cunningham från Leyton Orient. Mittbacksparet John Wile och Ally Robertson spelade samtliga 42 ligamatcher och David Cross blev bäste målskytt med tolv ligamål.

Tröjorna tillverkades av Umbro och hade precis som tidigare breda marinblå och vita ränder. Under hösten användes det gamla klubbmärket med en trast inuti ett ”a”, men senare bytte man till klubbens initialer ”WBA”. På hemmaplan användes vita byxor och strumpor, men i vissa bortamatcher användes marinblå byxor och strumpor. Reservstället var i samma stil fast gult och grönt.

Sunderland 1976/77

Sunderland hade vunnit division två och var tillbaka i högsta serien för första gången sedan 1969/70. Laget fick dock ingen bra start på den nya säsongen och efter nio raka ligamatcher utan seger avgick tränaren Bob Stokoe. Ian MacFarlane tog tillfälligt över innan Jimmy Adamson (senast i Sparta Rotterdam och tidigare i Burnley) tog över permanent i december. Adamson förlorade sina sju första ligamatcher med Sunderland, men sedan spelade laget upp sig. Men trots nio segrar på de sjutton sista matcherna slutade Sunderland på tjugonde plats och åkte tillbaka ner i tvåan.

Laget 1976/77: Barry Siddall – Jack Ashurst/Mick Docherty, Jeff Clarke, Jim Holton/Shaun Elliott, Joe Bolton – Gary Rowell, Tony Towers, Ray Train/Kevin Arnott, Bobby Kerr – Mel Holden, Bob Lee. Joe Bolton spelade samtliga 42 ligamatcher och Bob Lee blev bäste målskytt med tretton ligamål.

Tröjorna tillverkades av Umbro och på ena bröstet fanns texten ”2nd Division Champions 1975/6” samt klubbens initialer ”SAFC”. Hemmastället bestod av rödvitrandiga tröjor med röd krage, svarta byxor och röda strumpor med vit överdel. Bortastället var gult med blå markeringar.

Stoke City 1976/77

Taket på en av Victoria Grounds läktare hade byggts om till en kostnad av 250 000 pund, en summa som gjorde att Stoke City var tvungna att sälja flera av sina bästa spelare. Under hösten 1976 såldes Ian Moores (Tottenham), Eric Skeels (Port Vale), Jimmy Greenhoff (Manchester United) och Alan Hudson (Arsenal). I februari 1977 såldes även Mike Pejic till Everton. Resultaten blev därefter och i mitten av säsongen spelade laget fem raka ligamatcher utan att göra ett enda mål. Tränaren Tony Waddington avgick i mars 1977 och ersattes av assisterande tränaren George Eastham som dock inte kunde rädda klubben från nedflyttning. Stoke slutade näst sist i tabellen med endast 28 gjorda mål på de 42 ligamatcherna.

Laget 1976/77: Peter Shilton – Alan Dodd, Dennis Smith, Alan Bloor, Mike Pejic/Jackie Marsh – John Mahoney, Alan Hudson/Alan Dodd, Terry Conroy – John Tudor, Garth Crooks, Geoff Salmons. Alan Dodd spelade samtliga 42 ligamatcher och bästa målskyttar blev Garth Crooks med sex ligamål och Terry Conroy med fem.

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Umbro, men årets variant hade en annan krage. På hemmaplan användes vita byxor och strumpor, men i bortamatcher mot lag med samma färger spelade Stoke i svarta byxor och röda strumpor. Någon bild på årets bortatröja har jag inte hittat.

Stoke City 1976/77 (hemma)

Queens Park Rangers 1976/77

Tack vare andraplatsen i ligan 1975/76 var Queens Park Rangers kvalificerade för UEFA-cupen 1976/77. Laget lottades mot norska SK Brann i första omgången och Londonlaget tog sig enkelt vidare efter 4–0 hemma och hela 7–0 i Bergen. I nästa omgång blev det 3–3 borta mot tjeckoslovakiska Slovan Bratislava, men QPR tog sig vidare efter seger med 5–2 hemma på Loftus Road. I tredje omgången slog man ut västtyska FC Köln tack vare fler gjorda bortamål (3–0 hemma och 1–4 borta). Kvartsfinalen mot AEK Aten började bra med en 3–0-seger på hemmaplan, men i Aten vann grekerna med samma siffror och tog sig vidare efter straffsparksläggning.

I ligan kunde inte QPR upprepa förra säsongens resultat utan slutade på fjortonde plats och i FA-cupen åkte man ut mot Manchester United i fjärde omgången. I Ligacupen tog man sig dock till semifinal, men efter 0–0 hemma och 2–2 i returen kunde Aston Villa vinna med 3–0 i en omspelsmatch på Highbury i London.

Laget 1976/77: Phil Parkes – Dave Clement, Frank McLintock, David Webb, Ian Gillard – John Hollins, Don Masson, Eddie Kelly – Stan Bowles/Peter Eastoe, Don Givens, Dave Thomas. Don Givens blev bäste målskytt med tio ligamål.

För första gången spelade ett engelskt ligalag i tröjor tillverkade av Adidas. Den första varianten med smalare ränder användes i de två första ligamatcherna, hemma mot Everton och borta mot West Ham. Till nästa match introducerades en ny tröja med bredare ränder som kom att användas fram till november. Till bortamatchen mot Liverpool i november presenterades en tredje variant med vit hals och en större Adidas-logga. I december dök en fjärde variant upp med blåvit hals och en mindre logga med texten ”adidas” under. Denna tröja kom även att användas i början på nästa säsong.

Under hösten 1976 användes samma bortatröja som året innan. Tröjan var tillverkad av Umbro, men byxorna och strumporna var av Adidasmodell. Så småningom tog Adidas fram en egen variant av den rödvita bortatröjan, men denna saknade klubbmärket. I Ligacupmatchen mot West Ham i oktober spelade QPR i vita tröjor av Umbro och i blå byxor och röda strumpor av Adidas. Detta reservställ, fast med blå strumpor, kom även att användas i en FA-cupmatch 1978 och återigen var West Ham motståndare.

Norwich City 1976–1981

I slutet av 70-talet höll Norwich City till strax under mitten av tabellen. Tabellplaceringarna 1977–1980 var 16–13–16–12, men 1980/81 slutade man på tjugonde plats och åkte ner i division två. I FA-cupen tog man sig vidare från tredje omgången 1980 och 1981, men åkte sedan ut i fjärde omgången. I Ligacupen gick man som längst till kvartsfinal 1979/80 där det blev förlust mot Liverpool.

Laget 1976/77: Kevin Keelan – John Ryan, David Jones, Tony Powell, Colin Sullivan – Mel Machin, Billy Steele, Colin Suggett, Martin Peters – Jimmy Neighbour, Phil Boyer. Martin Peters och Tony Powell spelade samtliga 42 ligamatcher och Viv Busby, som värvades från Fulham i september, blev lagets bäste målskytt med elva ligamål trots att han bara spelade sjutton ligamatcher.

Matchställen var i samma stil som Leeds United med Admirals logga längs ärmarna och på sidan av byxorna. Mönstret på strumporna varierade mellan säsongerna och tröjnumren ändrades från runda till kantiga 1978.