Etikett: The Football League

Ipswich Town 1984/85

Nedgången fortsatte för Ipswich under 1984/85. Laget kom på sjuttonde plats i ligan, på samma poäng som Coventry City och Queens Park Rangers och bara en poäng före Norwich City som åkte ur. I cuperna gick det något bättre. Ipswich tog sig till kvartsfinal i FA-cupen där det blev förlust mot Everton efter omspel. I Ligacupen tog man sig till semifinal mot ärkerivalen Norwich. Ipswich vann första mötet med 1–0 men förlorade returen med 2–0. Terry Butcher, Eric Gates och Romeo Zondervan spelade mest med 41 ligamatcher och Gates blev även lagets bäste målskytt med tretton ligamål.

Laguppställning: 1 Paul Cooper – 2 George Burley, 5 Russell Osman, 6 Terry Butcher/Ian Cranson, 3 Steve McCall/Terry Butcher – 7 Trevor Putney, 4 Romeo Zondervan, 8 Mark Brennan/Steve McCall – 10 Alan Sunderland/Kevin Wilson, 9 Mich d’Avray, 11 Eric Gates. Kevin Wilson värvades från Derby County i januari 1985

Tröjorna tillverkades precis som tidigare av Adidas och sponsor var Pioneer. Designen var dock ny och var inspirerad av franska landslagets dräkter. Frankrike hade ju blivit Europamästare sommaren 1984. Den blå hemmatröjan hade ett brett rött band över bröstet och tre smala tvärränder nedanför. Skillnaderna mot de franska tröjorna var att det röda fältet var bredare på Ipswich’ tröjor och att man hade V-hals istället för krage. Halsen och muddarna var blå med en vit och en röd linje. Reservtröjan var i samma stil fast vit med ett rött bröstband och tre blå ränder nedanför. Hals och muddar var i samma färger som på hemmatröjan. I bortamatchen mot Queens Park Rangers (och eventuellt fler matcher) spelade Ipswich i rödsvartrandiga tröjor, svarta byxor och röda strumpor.

Coventry City 1984/85

Efter en svag inledning på säsongen fick managern Bobby Gould sparken i december. Han ersattes av assisterande tränaren Dave Mackay som lyckades rädda kvar Coventry i högsta serien. Laget vann de tre sista ligamatcherna och slutade på artonde plats i tabellen. I FA-cupen slog Coventry ut Manchester City i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Manchester United. I Ligacupen blev det förlust mot Walsall direkt i andra omgången.

Inför säsongen värvades Steve Ogrizovic (målvakt, Shrewsbury Town), Kirk Stephens (högerback, Luton Town), Brian Kilcline (mittback, Notts County), Kenny Hibbitt (mittfältare, Wolverhampton Wanderers) och Bob Latchford (center, Swansea City). I oktober anlände vänsteryttern Peter Barnes (Leeds United) och centern Cyrille Regis (West Bromwich Albion) och i december värvades mittfältaren David Bowman från Aberdeen. Även holländske mittfältaren Martin Jol hade värvats från West Bromwich inför säsongen, men han lämnade klubben för spel i ADO Den Haag efter att Bobby Gould fått sparken. Målvakten Steve Ogrizovic spelade samtliga 46 tävlingsmatcher och Terry Gibson blev bäste målskytt med totalt nitton mål varav femton i ligan.

Laguppställning: 1 Steve Ogrizovic – 2 Kirk Stephens, 5 Brian Kilcline, 6 Trevor Peake, 3 Stuart Pearce – 7 Dave Bennett, 4 Kenny Hibbitt, 8 Micky Gynn, 11 Micky Adams/Peter Barnes – 9 Cyrille Regis, 10 Terry Gibson.

Tröjorna, som tillverkades av Umbro, var av samma modell som 1983/84, men man hade en ny sponsor i Glazepta. En annan skillnad var att numren på hemmatröjan var marinblå istället för vita och nu hade även bortatröjan samma typ av nummer som hemmatröjan. Precis som tidigare fanns sponsorloggan i två storlekar. Den mindre användes i tv-sända matcher.

Chelsea 1983–1985

Efter fem säsonger i division två tog Chelsea klivet tillbaka till högsta serien. Laget vann division två 1983/84 och gick upp i ettan tillsammans med Sheffield Wednesday och Newcastle United. I cuperna gick det inte lika bra. Uttåg ur FA-cupen direkt i tredje omgången efter förlust mot Blackburn Rovers och i Ligacupen slog man ut Gillingham och Leicester City (den senare efter straffsparksläggning) innan man åkte ut mot West Bromwich Albion. Colin Pates, Kerry Dixon och Eddie Niedzwiecki spelade samtliga 48 tävlingsmatcher och Kerry Dixon, nyförvärv från Reading, blev även bäste målskytt med totalt 34 mål varav 28 i ligan vilket gjorde honom till skyttekung i division två.

Återkomsten i division ett 1984/85 slutade med en sjätteplats, på samma poäng som Arsenal. I FA-cupen slog man ut Wigan Athletic efter omspel, men åkte därefter ut mot Millwall. I Ligacupen slog man däremot ut Millwall i andra omgången och besegrade sedan även Walsall (efter omspel), Manchester City samt Sheffield Wednesday (även det efter omspel). I semifinalen blev det dock förlust mot Sunderland. Nigel Spackman spelade samtliga 55 tävlingsmatcher och Kerry Dixon stod för totalt 36 mål varav 24 i ligan vilket gjorde att han blev skyttekung även i division ett, denna gång tillsammans med Leicesters Gary Lineker.

Laguppställning 1984/85: 1 Eddie Niedzwiecki – 2 Colin Lee/Darren Wood, 4 Colin Pates, 5 Joe McLaughlin, 3 Doug Rougvie – 7 Pat Nevin, 8 Nigel Spackman, 6 John Bumstead/Keith Jones, 11 Mickey Thomas/Paul Canoville – 9 Kerry Dixon, 10 David Speedie. Nya i laget var ytterbackarna Darren Wood (från Middlesbrough i september 1984) och Doug Rougvie (Aberdeen).

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif. Hemmatröjan var tvärrandig med två blå nyanser och med tunna röda och vita ränder däremellan. Byxorna var blå med röd och vit nederdel och strumporna var vita med två par röda och blå ränder. I december 1983 fick Chelsea sin första tröjsponsor, Gulf Air, som prydde tröjorna med företagets namn på både engelska och arabiska. Loggan fanns i två storlekar. Den större verkar bara ha förekommit på de långärmade tröjorna medan den mindre förekom på både de kortärmade och de långärmade. Sponsoravtalet varade bara säsongen ut och under 1984/85 spelade Chelsea återigen utan reklam på tröjorna.

Som reservtröja användes under 1983/84 i första hand en gul tröja med smala röda och blå ränder på tvären. Denna användes tillsammans med gula byxor och strumpor. I bortamatchen mot Shrewsbury spelade Chelsea i den vita tröjan från 1981–83 men med de nya hemmastrumporna. Till säsongen 1984/85 introducerades en ny vit tröja med smala röda och blå tvärränder samtidigt som det gula stället degraderades till tredjeställ.

Aston Villa 1984/85

Precis som 1983/84 kom Aston Villa på tionde plats i ligan 1984/85. I FA-cupen åkte man ut mot Liverpool i tredje omgången och i Ligacupen slog man ut Scunthorpe United innan man åkte ut mot Queens Park Rangers. Colin Gibson spelade mest med totalt 44 matcher varav 40 i ligan och Paul Rideout blev bäste målskytt med femton mål varav fjorton i ligan.

Laguppställning: 1 Mervyn Day/Nigel Spink – 2 Gary Williams, 4 Allan Evans, 5 Brendan Ormsby, 3 Colin Gibson/Tony Dorigo – 7 Paul Birch, 6 Steve McMahon, 10 Gordon Cowans/Colin Gibson – 8 Paul Rideout, 9 Peter Withe, 11 Mark Walters. I oktober värvades franske vänsteryttern Didier Six från Mulhouse, men han fick bara spela tretton ligamatcher från start. Målvakten Mervyn Day spelade de sexton första ligamatcherna, men såldes i januari 1985 till Leeds United.

Tröjorna tillverkades av Le coq sportif och sponsor var Mita. Hemmatröjan var likadan som 1983/84, men de vinröda byxorna visade sig inte vara populära. Därför bytte man till vita byxor 1984/85. Reservstället var nytt för säsongen och bestod av vita tröjor med ränder på tvären, ljusblå byxor och vita strumpor.

Arsenal 1984–1986

Arsenal kom på sjunde plats i ligan 1984/85, en placering sämre än året innan. I FA-cupens tredje omgång fick man bara oavgjort 1–1 mot division fyra-laget Hereford United, men Arsenal vann omspelet med hela 7–2. I fjärde omgången blev det förlust mot division tre-laget York City. Inte heller i Ligacupen gick det något vidare: seger över Bristol Rovers följdes av förlust mot Oxford United. Viv Anderson deltog i 47 av de 48 tävlingsmatcherna och bäste målskytt blev Tony Woodcock med totalt tretton mål varav tio i ligan. Även Ian Allinson och Brian Talbot gjorde tio ligamål.

Laguppställning 1984/85: 1 John Lukic – 2 Viv Anderson, 5 David O’Leary, 6 Tommy Caton, 3 Kenny Sansom – 7 Stewart Robson, 4 Brian Talbot, 8 Paul Davis/Graham Rix – 9 Paul Mariner, 10 Tony Woodock, 11 Charlie Nicholas. I december 1984 värvades mittfältaren Steve Williams från Southampton. Han spelade från start i fjorton av de nitton sista ligamatcherna, oftast i nummer 4. Detta kom att bli Brian Talbots sista säsong i Arsenal. Sommaren 1985 lämnade han klubben för spel i Watford.

Även 1985/86 slutade Arsenal på sjunde plats i ligan. I FA-cupen slog man ut Grimsby Town och Rotherham United, men förlorade mot Luton Town efter två omspelsmatcher. I Ligacupen tog sig Arsenal till kvartsfinal genom att besegra Hereford United, Manchester City och Southampton. Där blev det dock förlust mot Aston Villa efter omspel. I mars 1986 avgick managern Don Howe. Steve Burtenshaw ledde laget under återstoden av säsongen. Charlie Nicholas spelade 53 av de 54 tävlingsmatcherna och blev även lagets bäste målskytt med totalt arton mål varav tio i ligan medan Tony Woodcock stod för elva ligamål men inget i cuperna.

Laguppställning 1985/86: 1 John Lukic – 2 Viv Anderson, 5 David O’Leary, 6 Tommy Caton/Martin Keown, 3 Kenny Sansom – 7 Stewart Robson, 4 Paul Davis, 8 Ian Allinson, 11 Graham Rix – 9 Charlie Nicholas, 10 Tony Woodcock.

Tröjorna tillverkades av Umbro och sponsor var JVC. Hemmatröjan var röd med smala ränder och vita ärmar. Byxor och strumpor var av samma modell som 1983/84. Reservstället var likadant som tidigare. Under säsongen 1985/86 återfanns inskriptionen ”Centenary Year 1985” runt klubbmärket för att fira klubbens 100-årsjubileum. Det märkliga med detta är att man var ute ett år för tidigt – Arsenal bildades ju inte förrän hösten 1886.

Engelska division ett 1983/84

Liverpool vann ligan för tredje året i rad och blev engelska mästare för femtonde gången. Liverpool vann även Ligacupen för fjärde året i rad efter finalseger över Everton. De rödklädda nöjde sig inte med det utan tog sig även till final i Europacupen där man besegrade Roma efter straffsparksläggning. Liverpool blev därmed första engelska lag att vinna tre stora titlar under en och samma säsong. Även Tottenham Hotspur, åtta i ligan, tog hem en europeisk cuptitel när man finalslog Anderlecht i UEFA-cupen, även det efter straffsparksläggning. Ligasjuan Everton vann FA-cupen genom att besegra Watford i finalen på Wembley. Southampton, Nottingham Forest, Manchester United och nykomlingen Queens Park Rangers slutade på platserna 2, 3, 4 och 5 i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Birmingham City, Notts County och Wolverhampton Wanderers tog hand om de tre sista platserna och åkte ner i tvåan. Skytteligavinnare blev Ian Rush, Liverpool, med 32 mål. Rush blev även utsedd till Årets spelare i England både av fotbollsskribenterna (Football Writers’ Association, FWA) och av spelarföreningen PFA (Professional Footballers’ Association). Paul Walsh, Luton Town, blev utsedd till Årets unga spelare.

Här är alla hemmatröjor i division ett 1983/84. Klicka på bilden nedan för att se den i större storlek.

Engelska division ett 1983/84

Sex olika tröjtillverkare användes i division ett denna säsong. Mest förekommande var Adidas och Umbro med sju lag var medan tre lag använde Le coq sportif, två lag vardera använde Admiral och Patrick och ett Nike. Så här var tröjtillverkarna fördelade:

  • Adidas – Ipswich Town, Luton Town, Manchester United, Norwich City, Nottingham Forest, Queens Park Rangers och West Ham United
  • Umbro – Arsenal, Coventry City, Liverpool, Stoke City, Watford, West Bromwich Albion och Wolverhampton Wanderers
  • Le coq sportif – Aston Villa, Everton och Tottenham Hotspur
  • Admiral – Leicester City och Notts County
  • Patrick – Birmingham City och Southampton
  • Nike – Sunderland

Här är ligatabellen 1983/84. Klicka på ett lag för att komma till respektive inlägg.

Pos Lag Sp V O F GM IM P
1 Liverpool 42 22 14 6 73 32 80
2 Southampton 42 22 11 9 66 38 77
3 Nottingham Forest 42 22 8 12 76 45 74
4 Manchester United 42 20 14 8 71 41 74
5 Queens Park Rangers 42 22 7 13 67 37 73
6 Arsenal 42 18 9 15 74 60 63
7 Everton 42 16 14 12 44 42 62
8 Tottenham Hotspur 42 17 10 15 64 65 61
9 West Ham United 42 17 9 16 60 55 60
10 Aston Villa 42 17 9 16 59 61 60
11 Watford 42 16 9 17 68 77 57
12 Ipswich Town 42 15 8 19 55 57 53
13 Sunderland 42 13 13 16 42 53 52
14 Norwich City 42 12 15 15 48 49 51
15 Leicester City 42 13 12 17 65 68 51
16 Luton Town 42 14 9 19 53 66 51
17 West Bromwich Albion 42 14 9 19 48 62 51
18 Stoke City 42 13 11 18 44 63 50
19 Coventry City 42 13 11 18 57 77 50
20 Birmingham City 42 12 12 18 39 50 48
21 Notts County 42 10 11 21 50 72 41
22 Wolverhampton Wanderers 42 6 11 25 27 80 29

Wolverhampton Wanderers 1982–1986

Wolverhampton Wanderers var nära att gå i konkurs 1982, men klubben räddades i sista stund när den köptes av ett konsortium lett av tidigare spelaren Derek Dougan och finansierat av de saudiska bröderna Bhatti. Laget kom på andra plats i division två 1982/83 och gick upp i ettan tillsammans med Queens Park Rangers och Leicester City. I FA-cupen slog man ut Tranmere Rovers i tredje omgången, men åkte sedan ut mot Aston Villa och i Ligacupen åkte man ut mot Sunderland i andra omgången.

Återkomsten i division ett blev dock mindre lyckad. Wolves vann bara sex matcher, gjorde inte mer än 27 mål och släppte in 80. Laget kom därmed sist i tabellen och åkte återigen ner i tvåan. I FA-cupen blev det förlust mot Coventry City efter två omspelsmatcher i tredje omgången och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot division tre-laget Preston North End. Alan Dodd var den som spelade mest med 41 ligamatcher och Wayne Clarke blev lagets bäste målskytt med sex ligamål.

Laguppställning 1983/84: 1 John Burridge – 2 John Humphrey, 5 John Pender, 6 Alan Dodd, 3 Geoff Palmer – 7 Tony Towner/Kenny Hibbitt, 4 Peter Daniel, 11 Danny Crainie – 8 Wayne Clarke, 9 Sammy Troughton/Ian Cartwright, 10 Mel Eves/Scott McGarvey. Crainie och Troughton värvades från Celtic respektive Glentoran i december 1983. McGarvey kom på lån från Manchester United i mars 1984. Samtidigt lånades Eves ut till Huddersfield.

Problemen fortsatte för Wolves, och även säsongen 1984/85 slutade med nedflyttning. Laget kom sist i tabellen och åkte ner i division tre. I FA-cupen åkte man ut mot Huddersfield Town efter omspel i tredje omgången, och i Ligacupen blev det seger över Port Vale i andra omgången innan man åkte ut mot Southampton. Raset fortsatte 1985/86 då Wolves slutade näst sist och åkte ner i division fyra för första gången i klubbens historia.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var guldgula med svarta kritstrecksränder och med svart V-hals och muddar med en guldgul rand. Byxorna var svarta med två guldgula ränder på sidorna. Strumporna var under 1982/83 guldgula, men från och med 1983/84 spelade man i randiga strumpor. Samma år fick klubben även sin första sponsor i form av Tatung. I tv-sända matcher användes en mindre variant av sponsorloggan. Under större delen av 1985/86 saknade klubben sponsor, men under våren 1986 sponsrades laget av Benjamin Perry Walsall Ltd. Samarbetet blev dock kortvarigt och under hösten 1986 spelade man återigen utan reklam på tröjorna.

West Ham United 1983/84

West Ham inledde säsongen 1983/84 med fem raka segrar och vid årets slut var laget uppe på tredje plats i tabellen. En formsvacka med bara två segrar de femton sista matcherna gjorde dock att man slutade på nionde plats. I Ligacupens andra omgång besegrades Bury med hela 10–0. Därefter slog West Ham ut Brighton innan man åkte ut mot Everton efter omspel. I FA-cupen slog West Ham ut Wigan Athletic och Crystal Palace, men åkte ut mot Birmingham City. Phil Parkes och Ray Stewart spelade samtliga 51 tävlingsmatcher och Tony Cottee blev bäste målskytt med totalt nitton mål varav femton i ligan medan Dave Swindlehurst stod för femton mål varav tretton i ligan. Detta kom för övrigt att bli Trevor Brookings sista säsong i West Ham. Från debuten 1966 fram till ligaavslutningen mot Everton i maj 1984 spelade han totalt 647 matcher och gjorde 102 mål. Även Billy Bonds gick i pension efter säsongen, men skador på flera spelare fick honom att göra comeback säsongen 1984/85.

Laguppställning: 1 Phil Parkes – 2 Ray Stewart, 4 Billy Bonds, 5 Alvin Martin, 3 Steve Walford/Frank Lampard – 10 Trevor Brooking, 6 Alan Devonshire, 11 Geoff Pike – 7 Steve Whitton/Paul Allen, 8 Tony Cottee, 9 Dave Swindlehurst. Dessutom spelade Neil Orr 28 ligamatcher från start, men på olika positioner i försvar, mittfält och anfall. Alan Devonshire åkte på en allvarlig knäskada i FA-cupmatchen mot Wigan i januari 1984 vilket ledde till att han missade resten av säsongen. Flera spelare användes därefter i tröja nummer 6, däribland Neil Orr. Nya i laget var Steve Walford från Norwich City och Steve Whitton från Coventry City.

Tröjorna tillverkades av Adidas. Hemmatröjan var vinröd med ljusblå ärmar och ett ljusblått band med vita bårder på bröstet samt tre ljusblå ränder på axlarna. Hals och muddar var vita med en ljusblå och en vinröd rand. På tröjan återfanns även ett nytt klubbmärke bestående av två korslagda hammare ovanför klubbens initialer WHUFC. Byxor och strumpor var likadana som 1980–1983. Reservtröjan var vit och liknade den förra modellen (och hade även kvar det gamla klubbmärket) bortsett från att den nya hade ljusblå kritstrecksränder. På bortaplan användes antingen vita eller ljusblå byxor och strumpor beroende på motståndarlagets färger. Under hösten 1983 var tröjorna fortfarande reklamfria, men mot slutet av året tillkom Avco Trust som sponsor.

West Bromwich Albion 1983/84

Inför säsongen 1983/84 förstärkte West Bromwich laget med mittbacken Ken McNaught från Aston Villa. I december anlände även vänsteryttern Tony Morley från samma klubb och i mars 1984 värvades mittfältarna Steve Hunt (Coventry City) och Tony Grealish (Brighton). West Bromwich slutade på sjuttonde plats i ligan, på samma poäng som Norwich, Leicester och Luton. Hotet om nedflyttning ledde till att managern Ron Wylie avgick i februari och ersattes av Johnny Giles. I FA-cupen slog man ut Rotherham United efter omspel och Scunthorpe United, men åkte sedan ut mot Plymouth Argyle, samtliga lag hemmahörandes i division tre. I Ligacupen besegrades Millwall och Chelsea (vinnare av division två denna säsong) innan man åkte ut mot Aston Villa. Målvakten Paul Barron och Ken McNaught spelade samtliga 50 tävlingsmatcher och Garry Thompson blev bäste målskytt med totalt sjutton mål varav tretton i ligan medan Cyrille Regis stod för tretton mål (tio i ligan).

Laguppställning: 1 Paul Barron – 2 Clive Whitehead, 5 Ken McNaught, 6 Martyn Bennett, 3 Barry Cowdrill/Derek Statham – 7 Martin Jol/Mickey Lewis/Tony Grealish, 4 Romeo Zondervan/Steve Hunt, 10 Gary Owen/Steve MacKenzie – 8 Garry Thompson, 9 Cyrille Regis, 11 Tony Morley. Nummer 11 bars i början av säsongen oftast av Nicky Cross eller Mick Perry.

Tröjorna som tillverkades av Umbro var i stort sett likadana som 1982/83 med skillnaden att halsen och muddarna hade vita linjer. Byxorna hade fått två marinblå ränder längs sidorna och strumporna hade marinblå Umbro-markering på överdelen. I tv-sända matcher användes en sponsorlogga i annat format. Reservtröjan var densamma som tidigare.

Watford 1983–1985

Andraplatsen i ligan 1983 gav Watford en plats i UEFA-cupen 1983/84. Mot Kaiserslautern i första omgången vände man ett 1–3-underläge från första matchen till seger med 3–0 i returen. I andra omgången mot Levski Sofia slutade båda matcherna 1–1, men Watford gjorde två mål i förlängningen och tog sig vidare till tredje omgången. Där tog det dock stopp mot Sparta Prag efter förlust med 2–3 och 0–4. I ligan kom Watford på elfte plats och i Ligacupen åkte man ut direkt i andra omgången mot division två-laget Huddersfield. I FA-cupen gick det betydligt bättre. Laget tog sig till final mot Everton, men förlorade med 2–0. Nigel Callaghan spelade mest med 41 ligamatcher och Mo Johnston blev bäste målskytt med 20 ligamål på de 29 ligamatcher han hann med efter att ha blivit värvad från Partick Thistle i november 1983. Nya i laget var också högerbacken David Bardsley (från Blackpool i november), mittbacken Lee Sinnott (från Walsall i september) och anfallaren George Reilly (Cambridge United).

Laguppställning 1983/84: 1 Steve Sherwood – 2 David Bardsley, 5 Steve Sims/Steve Terry, 6 Paul Franklin/Lee Sinnott, 3 Wilf Rostron – 7 Nigel Callaghan, 4 Les Taylor, 10 Kenny Jackett, 11 John Barnes – 8 Mo Johnston, 9 George Reilly. I FA-cupfinalen 1984 spelade Neil Price vänsterback (nr 3) istället för Rostron som var avstängd, Steve Terry i nummer 5 och Lee Sinnott i nummer 6. I början av säsongen, innan Bardsley anlände, spelade Pat Rice eller Charlie Palmer högerback. John Barnes spelade oftast i nummer 8 innan Johnston anlände.

Nästa säsong, 1984/85 slutade återigen med en elfteplats i ligan för Watford. I FA-cupen åkte man ut mot Luton Town efter omspel i femte omgången och i Ligacupen tog man sig till kvartsfinal där det blev förlust mot Sunderland.

Tröjorna tillverkades av Umbro och var av samma modell som 1982/83. De två ränderna på byxorna var nu smalare än tidigare. Iveco var fortfarande sponsor och i tv-sända matcher var sponsorloggan mindre. I FA-cupfinalen 1984 återfanns inskriptionen ”F.A. Cup Final / Wembley 1984” nedanför klubbmärket. Watford hade även ett nytt reservställ bestående av vitrandiga tröjor med flerfärgad V-hals och muddar samt svarta byxor med en gul och en röd linje längs sidorna och strumpor med röd överdel med två gula ränder. De svarta byxorna och strumporna användes, tillsammans med den gula hemmatröjan, i hemmamatchen mot Kaiserslautern i UEFA-cupen eftersom tyskarna spelade i helrött.