Etikett: 1989/90

Ascoli 1989/90

Efter fyra säsonger i Serie A åkte Ascoli ner i Serie B igen. Laget vann bara fyra matcher och gjorde 20 mål på de 34 ligamatcherna och slutade sist i tabellen. Tränaren Eugenio Bersellini fick sparken i januari och ersattes av Aldo Agroppi. Nye målvakten Fabrizio Lorieri som värvats från Torino var den som spelade mest med 33 ligamatcher och serbiske anfallaren Borislav Cvetković blev lagets bäste målskytt med sju ligamål.

Tröjtillverkare från och med denna säsong var Adidas och sponsor var Cocif. Hemmastället bestod av svartvitrandiga tröjor, vita byxor och vita strumpor. Reservstället bestod av blå tröjor med vita fält över axlarna, blå byxor och blå strumpor och användes i bortamatcherna mot Juventus, Bari, Cesena och Udinese.

Torino 1988–1990

De båda utländska spelarna Klaus Berggreen och Toni Polster lämnade Torino efter bara en säsong och ersattes av två brasilianare och en jugoslav, mittfältaren Edu från Portuguesa och anfallaren Müller från São Paulo samt anfallaren Haris Škoro från Dinamo Zagreb. I september värvades även målvakten Luca Marchegiani från Brescia. Torino hade en tung säsong och efter bara två segrar på de nio första ligamatcherna ersattes tränaren Luigi Radice av Claudio Sala som ledde laget till fyra segrar på tjugo ligamatcher. Säsongen avslutades med ungdomstränaren Sergio Vatta på tränarbänken. Det blev två segrar på de fem sista matcherna och Torino slutade på femtonde plats i tabellen och åkte ner i Serie B. Ezio Rossi spelade samtliga 34 ligamatcher och Müller blev bäste målskytt med elva ligamål.

Bland nyförvärven inför 1989/90 fanns försvararen Roberto Mussi (Milan), mittfältarna Roberto Policano (Roma) och Francesco Romano (Napoli) samt anfallaren Marco Pacione (Verona). Tränare denna säsong var Eugenio Fascetti som närmast kom från Avellino. Torino vann Serie B två poäng före Pisa och tog därmed steget tillbaka till Serie A.

Hemmatröjan var vinröd med ett rutmönster i tyget och med tre vita ränder längs ärmarna. Den kortärmade bortatröjan var vit med vinröd krage, tre vinröda ränder längs axlarna och två vinröda fält på ärmarna. Den långärmade varianten hade rund hals och tre ränder längs hela ärmarna. Hemmatröjan hade nummer i 3D-stil medan bortatröjan fortfarande hade den gamla typen av nummer. Detta var sista året som Adidas tillverkade Torinos tröjor och sponsor var från och med denna säsong Indesit.

AS Roma 1987–1990

Inför säsongen 1987/88 återvände Nils Liedholm för tredje gången som tränare för Roma. Laget förstärktes med bland andra rutinerade mittbacken Fulvio Collovati från Udinese, mittfältaren Lionello Manfredonia från Juventus och tyske landslagscentern Rudi Völler från Werder Bremen. Mittfältarna Carlo Ancelotti och Klaus Berggreen såldes till Milan respektive Torino. Roma slutade på tredje plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen. Giuseppe Giannini blev lagets bäste målskytt med elva ligamål.

Sommaren 1988 förstärktes laget ytterligare med anfallaren Ruggiero Rizzitelli från Cesena samt de två brasilianarna Andrade och Renato från Flamengo. Svaga resultat gjorde dock att Liedholm fick lämna laget i februari bara för att tas till nåder en månad senare. Det blev så småningom en åttondeplats i ligan och i UEFA-cupen slog man ut Nürnberg och Partizan Belgrad, men åkte sedan ut mot Dynamo Dresden.

Tidigare Torino-tränaren Luigi Radice tog över Roma inför 1989/90. På grund av renoveringen av Olympiastadion inför VM 1990 spelade Roma sina hemmamatcher på Stadio Flaminio. Bland nyförvärven fanns Veronas målvakt Giovanni Cervone och tyske högerbacken Thomas Berthold från samma klubb. Rizzitelli spelade samtliga 34 ligamatcher och Rudi Völler blev lagets bäste målskytt med 14 ligamål. Roma slutade på sjätte plats i ligan och kvalificerade sig för UEFA-cupen och i italienska cupen tog man sig till semifinal där det blev förlust mot Juventus.

Tröjorna tillverkades av Ennerre och var i samma stil som under vintern 1986/87.

Sampdoria 1989/90

Precis som föregående säsong slutade Sampdoria på femte plats i ligan. I Cupvinnarcupen slog man ut norska Brann, Borussia Dortmund, Grasshoppers och Monaco. Finalen mot Anderlecht på Nya Ullevi i Göteborg var mållös i 90 minuter, men i förlängningen gjorde Gianluca Vialli två mål och gav Sampdoria segern. Nya i laget denna säsong var mittfältarna Giovanni Invernizzi från Como och Srečko Katanec från Stuttgart samt högeryttern Attilio Lombardo från Cremonese. Lombardo, Giuseppe Dossena samt målvakten Gianluca Pagliuca spelade samtliga 34 ligamatcher. Bästa målskyttar blev Gianluca Vialli med totalt 21 mål varav tio i ligan och Roberto Mancini med elva ligamål.

Tröjorna var i stort sett likadana som tidigare, fast numren var nu i vitt på blå botten. Strumporna var oftast vita, men i bortamatcher mot lag med vita strumpor spelade Sampdoria i blå strumpor. I Cupvinnarcupfinalen spelade man utan reklam på tröjorna.

Juventus 1989/90

Efter att Antonio Cabrini lämnat laget fick mittbacken Sergio Brio ansvaret som lagkapten under sin tolfte och sista säsong i Juventus. Försvaret förstärktes med Dario Bonetti från Verona och till mittfältet värvades Sergej Alejnikov från Dinamo Minsk, lagkamrat med Alexander Zavarov i det sovjetiska landslaget. Anfallet gjordes om då både Michael Laudrup och Alessandro Altobelli lämnade laget för Barcelona respektive Brescia. In kom istället två spelare från Serie B: Salvatore Schillaci från Messina och Pierluigi Casiraghi från Monza. Schillaci gjorde femton ligamål och tog en plats i Italiens VM-trupp 1990.

Säsongen fick en tragisk inledning då andretränaren Gaetano Scirea omkom i en bilolycka i Polen där han befann sig för att studera Juventus kommande motståndare i UEFA-cupen, Górnik Zabrze. I ligan hade Juventus en ojämn säsong som gjorde att laget inte kunde utmana om ligatiteln och i februari avgick klubbpresidenten Giampiero Boniperti. Juventus slutade så småningom på fjärde plats, sju poäng efter mästarna Napoli. I cuperna gick det däremot bättre. Laget tog sig till final i italienska cupen efter att ha besegrat Roma i semifinalen. I finalen mötte man Milan och efter en mållös första match i Turin kunde Roberto Galia göra matchens enda mål i returen i Milano. Juventus tog därmed sin åttonde italienska cuptitel. Juventus tog sig även till final i UEFA-cupen. Under hösten hade laget vunnit samtliga matcher i de tre första omgångarna mot Górnik Zabrze, Paris Saint-Germain och Karl-Marx-Stadt. Första och enda förlusten kom i vårens kvartsfinalretur hemma mot Hamburg (1–2), men tack vare att man hade vunnit med 2–0 i första matchen tog man sig ändå vidare till semifinal. Där mötte man ännu ett västtyskt lag, FC Köln, och efter seger med 3–2 hemma och 0–0 i returen var Juventus klart för final. Det blev en helitaliensk final mot Fiorentina och första matchen spelades på Stadio Comunale i Turin. Ett tidigt mål av Galia och två mål i andra halvlek av Casiraghi och De Agostini gav Juventus en 3–1-ledning inför returen. Fiorentinas hemmaarena höll på att renoveras inför VM 1990 och matchen spelades därför i Avellino. Det blev 0–0 och Juventus tog därmed sin andra UEFA-cuptitel i historien.

Hemmatröjan hade använts redan i början av föregående säsong, men nu valde Juventus att använda den permanent. Enda skillnaden var att Upim var klubbens nya sponsor. Den gula bortatröjan var också ny och användes i bortamatcherna mot Ascoli, Cesena och Udinese i ligan samt borta mot Paris Saint-Germain, Hamburg och Köln i UEFA-cupen.

Inter 1989/90

Regerande mästarna Inter värvade tyske landslagsanfallaren Jürgen Klinsmann från Stuttgart som ersättare för Ramón Díaz som hade varit i klubben på lån från Fiorentina under föregående säsong. I Europacupens första omgång ställdes Inter mot Malmö FF. I första matchen på Malmö Stadion gjorde Malmös Håkan Lindman enda målet en kvart från slutet och i returen i Milano fick Inter bara oavgjort. Aldo Serena gav hemmalaget ledningen men Leif Engqvist kvitterade tio minuter före slutet och Inter var därmed utslaget. Två månader senare kunde Inter trösta sig med att besegra Sampdoria med 2–0 i italienska supercupen. I ligan slutade laget på tredje plats, fem poäng efter Milan och sju poäng efter Napoli. Jürgen Klinsmann blev lagets bäste målskytt med 13 mål medan landsmannen Lothar Matthäus gjorde elva.

Tröjorna var av samma modell som 1988/89, fast med den italienska skölden på ena bröstet. Klubbmärket var också nytt och var placerat på ena ärmen. Till skillnad mot föregående säsong var sponsorloggan inte placerad på en svart tonplatta. Den vita reservtröjan hade en ny typ av nummer och användes i bortamatcherna mot Bologna, Sampdoria, Napoli, Verona, Atalanta, Genoa och Fiorentina.

AC Milan 1989/90

Inför säsongen 1989/90 förstärkte Milan laget med målvakten Andrea Pazzagli (Ascoli), försvararen Stefano Carobbi (Fiorentina), mittfältarna Diego Fuser (Torino) och Stefano Salvatori (Fiorentina) samt anfallaren Marco Simone (Como). Giovanni Stroppa, Stefano Borgonovo och Daniele Massaro var också tillbaka i laget efter att ha varit utlånade under föregående säsong. Som regerande Europacupvinnare deltog Milan både i Europeiska Supercupen och Interkontinentalcupen. Matcherna spelades i november och december 1989 och i Europeiska Supercupen mötte man Barcelona som hade vunnit Cupvinnarcupen 1988/89. Första mötet på Camp Nou slutade 1–1 (Milans mål av Marco van Basten på straff) och i returen på Giuseppe Meazza-stadion gjorde Milans Alberigo Evani matchens enda mål. Tio dagar senare, den 17 december, mötte Milan de sydamerikanska mästarna Atlético Nacional från Colombia. Återigen gjorde Evani matchens enda mål och Milan kunde för andra gången titulera sig världsmästare, 20 år efter den första triumfen.

Precis som 1988/89 hade Milan problem i inledningen av ligaspelet. Det blev fyra förluster på de tio första matcherna, men sedan var man obesegrade i sjutton matcher i rad och tog över serieledningen från Napoli. Under avslutningen av säsongen kom man dock återigen in i en formsvacka med tre förluster på de sju sista matcherna. Napoli kunde därmed återta ledningen och ta sin andra ligatitel med Milan på andra plats, två poäng bakom. Marco van Basten blev skyttekung i Serie A med 19 mål och tog för andra året i rad emot Guldbollen som Europas bäste spelare 1989. Precis som 1988 tog tre Milanspelare hand om pallplatserna i omröstningen – Franco Baresi kom på andra plats och Frank Rijkaard på tredje plats.

I italienska cupen tog sig Milan till final mot Juventus efter att ha besegrat Napoli i semifinalen. Första finalmatchen i Turin blev mållös och i returen i Milano gjorde Juventus Roberto Galia matchens enda mål. Däremot lyckades Milan vinna Europacupen för andra året i rad. Milan slog ut HJK från Helsingfors i första omgången och sedan Real Madrid. Både i kvartsfinalen mot belgiska Mechelen och i semifinalen mot Bayern München krävdes det förlängning för att Milan skulle ta sig vidare. I finalen mot portugisiska Benfica gjorde Frank Rijkaard matchens enda mål och Milan tog därmed sin fjärde Europacuptitel.

Tröjorna var i stort sett likadana som föregående säsong. Skillnaderna var att de nu hade ett mönster i tyget och att Europacuppokalen var placerad på ena bröstet istället för scudetton. I bortamatcherna mot Bari i ligan och Real Madrid i Europacupen spelade Milan i svarta byxor och strumpor tillsammans med den rödsvarta tröjan. Den vita tröjan användes i bortamatcherna mot Genoa, Cremonese, Fiorentina. Roma, Lecce och Bologna i ligan samt mot Mechelen och Bayern München i Europacupen. Precis som 1989 använde Milan en helvit tröja med rödsvart krage i Europacupfinalen. I Interkontinentalcupen spelade man utan reklam på tröjorna.

Napoli 1989/90

Inför säsongen 1989/90 tog Alberto Bigon över efter Ottavio Bianchi som tränare för Napoli. Nya spelare i laget var försvararen Marco Baroni från Lecce, mittfältaren Massimo Mauro från Juventus och anfallaren Gianfranco Zola från Serie C-klubben Torres. Napoli inledde säsongen med sexton ligamatcher utan förlust – första förlusten kom den 30 december borta mot Lazio. I UEFA-cupen hade man det svårare. Efter två mållösa matcher mot Sporting Lissabon i första omgången lyckades Napoli ta sig vidare genom straffsparksläggning. Det blev inte heller några mål i första mötet med schweiziska Wettingen, men i returen gav nyförvärven Baroni och Mauro Napoli en 2–1-seger. Mot Werder Bremen i tredje omgången hämtade Napoli in ett tvåmålsunderläge men föll med 2–3 efter att tyskarna gjort mål i sista minuten. I returen i Bremen var Napoli chanslösa och föll med 5–1. Napoli inledde det nya året med att vinna fem av de sex första ligamatcherna, men sedan kom man in i en sämre period med tre förluster (mot Milan, Inter och Sampdoria) på sex matcher. Laget avslutade säsongen med fem raka segrar samtidigt som främsta konkurrenten Milan tappade poäng och Napoli kunde därmed ta sin andra ligatitel i historien. Diego Maradona gjorde 16 ligamål och kom på tredje plats i skytteligan medan brasilianaren Careca stod för tio mål.

Hemmatröjan var av samma modell som föregående säsong, men med en ny version av sponsorloggan. En vit bortatröja med ett blått mönster inspirerat av västtyska landslagets tröja användes i bortamatcherna mot Verona, Fiorentina, Milan och Inter. En helvit tröja användes i bortamatcherna mot Cremonese, Genoa och Sampdoria samt Lazio, fast då med blå strumpor. Den helröda tröjan användes i bortamatchen mot Atalanta medan den röda tröjan med blåvita ränder på kragen användes borta mot Wettingen i UEFA-cupen.